Det är årets sista dag och jag tänker försöka sammanfatta vad som har skrivits här på bloggen 2010, ungefär som jag gjorde 2009.
Årets första inlägg handlade om den manliga blicken som genomsyrar vårat samhälle. Jag tror inte att någon blev förvånad över mitt ämnesval, jag smyger inte direkt med att jag är feminist. Hur som helst påpekade jag att ordet "vacker" sällan används om män och det visar hur vi ser på kvinnor och män.
Senare skrev jag att det inte är ett starkt argument (i mina ögon) att påstå att något är "vetenskapligt bevisat". Den frasen används av för många för att övertyga människor om allt möjligt. Var mer kritiska, var väl min poäng.
Gudrun Schyman var med i Let's Dance och en av domarna tyckte att det var fånigt att vilja ändra på de patriarkala strukturerna. Jag tyckte så klart annorlunda. Dans är inget museiföremål som skall behandlas med största försiktighet så att allt är exakt som för hundratals år sedan.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville införa en vegetarisk dag i skolorna, och det tycker en kristdemokrat är olämpligt. "Nu blev det plötsligt jätteviktigt med vad barnen äter, för nu är det någon slags etik som skall räknas in. Det handlar inte längre bara om pengar och effektivitet, någon har tänkt på planeten och kanske också på djuren. Då är det dags att bli misstänksam, verkar folk tänka." skrev jag.
Jag berättade varför jag sällan använder ordet "genus". Kort kan jag säga att jag helt enkelt inte gillar uppdelningen mellan "riktigt kön" (biologiskt) och "inbillat" (genus).
Musikvärlden var manlig i år också och jag hakade på tåget som kallade P3 Guldgalan för P3 Gubbgalan. Pris efter pris delades ut till män och jag tänkte att något måste förändras. Jag tittade på vad jag lyssnade på och tyckte att jag borde lyssna på fler kvinnor. Jag måste kvotera själv. Det kändes inte som ett tvång, jag lyssnar på typ vad som helst. Jag var inte särskilt fäst vid de artister jag lyssnade på då, jag hade t.o.m. tröttnat på Beatles. Jag såg det som ett tillfälle för mig att upptäcka nya godbitar. Fast jag är inte så bra på att leta musik. Så det tar nog ett tag. I alla fall, så här skrev min kusin Elina om saken:
Efter internationella kvinnodagen bestämde jag mig för att låta kvinnorna invadera min musikspelare Biff (den har alltid hetat så). Detta med att lyssna på kvinnliga artister för sakens skull kan tyckas totalt onödigt, det tyckte det i alla fall jag. För helt seriöst, vad spelar det för roll? Det är musik. Ljudvågor. Om manliga artister är bättre, ja, då borde man lyssna på dom. Vad jag lyssnar på förändrar inte världen? Det är bara principer. Smådumma och rätt meningslösa sådana. Dom som är bra går det bra för, så funkar det och så ska det funka. Men eftersom jag har nya skivor med många kvinnliga artister så passade det mig ändå rätt bra att lyssna på dom.
Och jag har efter detta insett en sak! Att det visst spelar roll. För det är mansdominans nästan överallt där det finns makt och man spelar roll. Dom finns där, tar de bästa platserna, kör arenakonserter och behöver inte ens armbåga sig fram för dom vet vad dom förtjänar. Jag menar inte att dom inte förtjänar det, för dom är uppenbarligen bäst, kent är Sverige bästa band, det finns inget kvinnligt band som nosar på samma status. Det jag däremot menar är att dom finns där för att dom vuxit upp i ett samhälle där vägen varit mer naturlig och utstakad för dom. Dom har vuxit upp med 500 manliga band som förebilder och en vetskap om att det går, visst går det? Och sen prövade dom och det gick.
"Om vi jämför bilden av Orlando som man med bilden av Orlando som kvinna skall vi finna att båda tvivelsutan är en och samma person, men att där finns vissa skillnader.
---
Mannen ser världen rakt i ansiktet, som om den var gjord att nyttjas av honom och till hans behag. Kvinnan sneglar på världen från sidan, med finess, men också med misstro."
Så beskriver Virginia Woolf skillnaden mellan Orlando som man och Orlando som kvinna i sidorna jag läste igår. Speciellt de två sista meningarna tycker jag även i dagens samhälle klingar ganska sant. I alla fall från mitt perspektiv. Och jag tror att mycket grundas i att många förebilder (både för män och kvinnor) är män! Och där knyter jag an till insikten om att det inte alls var onödigt av mig att forcera in lite mer kvinnliga artister i min Biff. För jag känner mig underligt nog mer kapabel, får mer jävlaranamma, mer tilltro till mig själv när jag lyssnar på endast kvinnliga artister; möjligheter man inte tänkt på förut poppar upp och känns inte omöjliga, utan nästan realistiska! Och jag tror att det skulle kunna vara så för många: världsbilder skulle kunna skakas om, nya vägar läggas och möjligheter fördelas annorlunda.
Nog om musik. I januari mindes jag tillbaka till det som fick mig att tappa förtroendet för regeringen. Sedan fortsatte det på samma tema och jag uppmärksammade förbipasserande läsare om förslaget att funktionshindrade som ville ha assistent skulle kartlägga hela sina liv.
Jag skrev också om att hitta mig själv, och erkände att jag nog aldrig har letat. Sedan handlade det om alkohol och att Filminstitutet främjar alkoholbruk.
Ibland får jag frågan vilka jag har sex med. På det reagerar jag typ så här: o_O
Jag berättade varför i bloggen.
Jag har också påstått att det inte är så hemskt att äta marsvin, om en jämför med att äta en korv från ICA.
Jag fick närkontakt med grannarna för första gången och det berättade jag om också. Jag tror att grannarna tyckte att situationen var lite jobbigare än jag tyckte.
I mars raljerade jag lite om osjälvständiga människor och berättade vad min mamma har lärt mig. Typ att jag är en självständig individ och att min identitet inte beror på någon annan.
Det var internationell kvinnodag och jag skrev 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12 inlägg.
Det roligaste jag gjorde 2010 var kanske att hänga på TBTO och fick utlopp för kreativitet och det bästa - fick nya kompisar.
Jag skrev ett inlägg om matematik och påstod att det finns en "verklig" matematik och en teoretisk. Något jag inte har bloggat om är när jag och Arla utredde matematikens stora frågor och jag övertygade mig själv om att uppdelningen jämna/ojämna tal har vissa svagheter. T.ex. att den är fail. Vi fortsatte att prata om nollan och dess historia och det var jätteintressant men ni får inte veta~
Den här arbetslinjen som Reinfeldt pratar om så ofta ville jag inte alls hoppa på utan istället uppmuntrade jag er att arbeta mindre. (Fast du Reinfeldt, om du nu HAR ett jobb över till mig så tar jag det även om det är 100%! Men det har du ju inte.)
En gång i tiden var jag monogam. Detta har jag under 2010 tittat tillbaka på med ett annat perspektiv. Dels för att jag numera är relationsanarkist, dels för att jag har levt lite längre och genom vad folk har sagt till mig förstått mer av vad monogami enligt normen bör innebära. Jag kom gång på gång på att jag nog failade lite på att följa den.
Det blev april, den månad jag fyller år, men innan jag fyllde 22 så skrev jag om hur jag i mellanstadiet trodde att jag skulle se ut i framtiden. Enligt mina jämnåriga var inte mitt framtidsporträtt realistiskt.
Sedan fyllde jag år!
I april skrev jag om pronomen för första gången för i år och undrade hur du vet om någon är kvinna eller man. Jag vet, detta eviga könstjat och det är inte sista gången i det här inlägget.
En dag satt jag där och ville förmodligen ha samma strumpor på mig för typ tredje dagen i rad och undrade varför jag hade lärt mig att strumpor skall bytas varje dag.
Eyjafjallajökull hade utbrott! Minns ni det? Jag mysryste lite och tänkte på Bröderna Lejonjhärta.
Efter att ha vistats ett antal år utanför anime/manga-nördkretsar började jag mer och mer märka att folk inte förstod vad som skrevs, så jag gjorde en smileyguide! Det är inte för sent att kommentera det inlägget med smileys du vill att jag skall lägga till.
Någon hade sagt att det inte är bra att asexuella grupperar sig och jag ville hävda motsatsen.
Jag skrev igen om personliga pronomen och tyckte att "han (eller hon)" inte är ett okej sätt att skriva. Senare under året skrev jag ett betydligt längre inlägg och propsade igen för ordet "hen". Inte som ett pronomen för endast intergenders och personer vars könsidentitet du inte känner till, utan som ett pronomen för alla. Så mycket enklare det skulle vara då! Jag tipsade också om hur ni kan säga om ni pratar engelska.
Jag skrev inte om Banksys uppgång och fall. Eller?
I maj började jag tänka att det var inte helt dåligt att Eyjafjallajökull hade utbrott.
Under majmånad hann jag också bli peppad av fettaktivism och så funderade jag lite över det här med prinsar och prinsessor. Idag vill jag lägga till frågan: Om kronprinsessan gifte sig med en tjej istället för Prins Daniel, skulle de båda bli drottningar i framtiden?
Jag gick från Owerty till Svorak. Jag kan säga att idag kan jag Svorak bra. Typ utantill.
Vad hände sedan? Jo, jag skrev om kroppsideal och så hittade jag en serietidning med reklam som jag skannade in och visade er. Sedan var maj slut och vi gick in i sommarmånaden juni.
Jag påpekade att inte alla är feminister. Mest var det väl mig själv jag behövde säga det till, då jag ofta struntade i att skriva "självklara" feministiska påpekande, som "alla" känner till. Egentligen känner inte alla till dem, det är bara det att jag umgås mycket med feminister.
Jag skrev om Tumblrs betydelse för HBTQ-personer.
Jag var vänster och avskydde kapitalism och pengar. Det gör jag fortfarande.
Jag mindes tillbaka till mellanstadiet och skrev om mitt förhållande med Backstreet Boys. Nostalgins år or what?
En gång när jag var på min kära qör började vi prata om bokstavskexens olika förpackningar. Det resulterade i ett Veckans undran där jag frågade varför Göteborgskex säljer samma slags kakor i tre olika förpackningar. Jag mailade Göteborgskex och fick ett slags svar.
Under Almedalsveckan passade Feministiskt initiativ på att bränna pengar. Awesome, tyckte jag.
Jag läste ett meddelande från en person vars föräldrar inte accepterade hens asexuella livsstil och blev helt rage på att hen hängde på AVEN. Jag blev lite ledsen i ögat.
Ibland försöker någon lära mig om skillnaden mellan kvinnor och män, i juli mindes jag tillbaka på en sådan lektion och kom fram till att enligt den skulle jag vara ensam kvinna bland mängder av män.
Enligt min analys blir produkterna som säljs i Sverige mer och mer könsuppdelade, och jag funderade lite över vad det kommer att leda till långsiktigt.
Sommar innebär som många av er Pride, och Stockholm Pride-veckan fick mig att producera en mängd blogginlägg, bland annat ett om toaletter och ett om KIM - och så en sammanfattning, så klart.
I min blogg har det publicerats flera dikter jag har skrivit, 2010 skrev jag bland annat en om hår.
Jag var på mina föräldrars landställe, där det var rätt mysigt men också radioskugga och rykten om grävlingar. Nu har jag nytt SIM-kort så kanske slipper jag radioskugga nästa gång.
Jag presenterade läsarna för flaggor som står för asexualitet och pansexualitet. Jag gillar asexuellflaggan mest, men det är många som tycker att den är deppig. Så ser inte jag på den.
En gång på väg till pendeln blev jag stoppad av en som ville fotografera mig. Sådant gillar jag. Varför händer inte det oftare?
Ett besök på Bibelsajten fick mig att skriva ett låtsasbrev till Magdalena Ribbing.
I Bang läste jag om ett utopia där pengar möglade. Där ville jag bo.
2010 var ett valår och det märktes på min blogg. Jag skrev bland annat att jag ville använda Twitter för att hitta de politiker jag skulle personrösta på. Sedan funderade jag över vallåtar. T.ex. Sverige jobbar. Andra saker jag skrev om var att jag undrade om det inte går att fuskrösta, att tidningarna gick hårdare mot Mona Sahlin än andra partipolitiker och att Jimmie Åkesson sade i TV att det inte borde få pratas annat än svenska
i skolan i Sverige. Sedan gav jag retoriktips till Fredrik Reinfeldt.
Jag ville inte skrika "Profit! Högern bryr sig bara om profit!" för det vore att förenkla det hela; men jag kunde inte låta bli ändå.
Jag tyckte att SD med sympatisörer kunde flytta till Haninge så vi andra få ha vårat multikulti i resten av landet.
Jag skrev om kön igen. Jag påpekade att könsblinda ofta inte alls är könsblinda. De bara tror det. Jag vill att de skall anstränga sig för att "se" kön (eller se att de faktiskt ser kön)
Som den humornörd jag håller på att bli ville jag tycka och tänka om den klassiska frågan: går det att skämta om allt? Sedan funderade jag lite över skämt om män och skämt om kvinnor.
Jag lyssnade på radio en del och ville att dagens artister skulle sluta vara Kent.
Jag har även skrivit att jag är PK ibland. Sedan blev det populärt att #prataomdet angående knepiga sexuella erfarenheter och jag länkade ett antal bra blogginlägg.
Så mycket mer har det inte hänt i min blogg 2010. Vad har det skrivits om i din?
Jag har märkt att jag liksom började lovande, i början av året rann det bra inlägg ur mig som om det vore snor men det stannade liksom av sedan. Nåväl, så är det. Så är livet. Ojämnt.
2011 tror jag att jag skriver om kön *ser in i framtiden*.
Mikusagi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar