Jag hör ibland att Sverige har fallit offer för genusmaffian - men är det verkligen så? Var vi inte mindre könsstereotypa för 20-30 år sedan?*
Vem tänkte för 20 år sedan att när hen köper ett gäng pennor till sin son så måste de komma i en förpackning med bilar på? Ärligt talat, var inte ritdon unisex back in the days? Var inte väldigt mycket unisex? Jag tänker strumpor, sängar, gosedjur, öronproppar etc. Detta resulterade tydligen i individer som är så osäkra på sin könsidentitet att de känner att det är deras plikt att visa sina barn vilket kön de tillhör och vad det betyder, genom att ta varje tillfälle som ges att hälla prinsesskronor eller bilar över dem. Inget sängöverkast eller skolmapp kommer undan. Varje strumpa skall användas i kampen mot könsförvirring.
Jag undrar vad som händer med dessa barn i framtiden. Kommer de att drabbas av könspanik om de träffar en person som påstår sig vara man, men som har rosa strumpor med blommor på? Kommer kvinnorna vägra att gå ut i regnet om de enda regnjackor som finns att tillgå är blå? Kommer Magdalena Ribbing få frågor som "En av mina middagsgäster kommer att ta med sig sin partner vars kön jag inte känner till. Hur gör jag med servetterna? Skall hen få en golfservett och en tulpanservett eller skall ingen gäst få någon servett?" ?
Nej, jag och mina likar har inte tagit över än men snälla låt oss göra det!
Mikusagi, genusvetenskapens förkämpe.
*Notera att jag är 22 år och därför inte alls vet hur det var, jag bara gissar
Läs även andra blogginlägg om kön, genus, genusmaffian, könsroller, förvirring, kaos.
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Ja, låt Miku ta över!
<3
Visst är det som du säger, Mikusagi!
Jag är född 1960, så jag minns när unisexmodet rådde i början på 1970-talet. Jag och min syster fick alltid exakt likadana kläder. Båda hade vi långt hår. Ja, vad det än gällde... Fick den ena nånting, fick den andra också samma sak. På så sätt var det sällan som vi bråkade med varandra. Vi hade ju liksom ingenting att vara avundsjuk på.
I skolan var killar och tjejer likadant klädda. Vi hade träskor (med eller utan platå), utsvängda jeans och rutig "arbetarskjorta" allesammans. Fullt med smycken hade vi på oss också. En period gick vi alla omkring med "hundhalsband". Jag hade ett rosa hundhalsband med någon slags berlock. Tror det var ett litet hjärta - fast förmodligen inte i guld utan bara i mässing. Örhängen hade vi däremot sällan och sminkade oss gjorde vi inte. Däremot hade vi halsband, armband och ringar. Hur mycket smycken som helst =)
Jag saknar den tiden. Det gör jag verkligen. Allt var så mycket enklare då. Tror att unisexmodet kom i efterdyningarna av hippie/ flower powerrörelsen från slutet på 60-talet. Modet var androgynt, kan man kanske också säga.
Numera betonas alltid skillnader. Allt handlar om skillnader. Det verkar vara livsviktigt att det ständigt måste finnas skillnader mellan individer och grupper av individer, såväl ekonomiskt, socialt som könsmässigt etc. Annars går jorden under, verkar man tro. Och så gräver man djupa och breda klyftor mellan oss människor, som vi inte förväntas kunna ta oss över.
Tror det är hög tid att börja se likheter igen och inte bara skillnader hela tiden. Att s.k. könsneutralitet redan nu skulle vara på modet - som massmedia påstår - anser jag vara rent nonsens. Tvärtom pekar nästan allt jag ser och hör på motsatsen. Misstänker att det bara är propaganda för att kunna gräva klyftorna människor emellan ännu djupare och bredare.
Skicka en kommentar