Pages

27 mars, 2014

What do ya all think?

Jag har ett nytt begrepp här: neuropsykiatriskt normbrytande.

Jag kom på det när jag funderade på hur jag kan beskriva mig själv, jag har en såndäringa aspergerdiagnos. Neuropsykiatriskt funktionshindrad låter ju inte särskilt peppigt, och dessutom felaktigt då jag inte känner mig hindrad utan mer tacksam att jag fungerar på det här sättet.

Neuropsykiatriskt normbrytande tänker jag kan vara ett begrepp som beskriver personer vars hjärnor inte fungerar neurotypiskt, alltså som den mall och förväntan som finns. Neurotypi är den mall, den norm vi med olika neuropsykiatriska diagnoser bryter mot, alltså är den normbrytande.

Det låter rätt radikalt och kanske också positivt, så jag tänker att det bör vara ett frivilligt begrepp. Om en inte känner sig normbrytande så kanske ett annat ord är mer passande. Det beror ca på sin upplevelse av sitt sätt att fungera på.

Vad tycker och tänker ni om det här begreppet?

Mikusagi.

Läs även andra bloggares tankar om , , , , , , , och/eller .

09 mars, 2014

Sagotankar

Jag förundras just nu över Muminpappans kamp för att se sig själv som Någon Särskild, och fram för allt att få andra att förstå att hen är Någon.
Jag funderar en del över artskillnader och karaktärsskillnader i Tove Janssons Muminvärld. Är alla hemuler och rådd-djur så som hemuler och rådd-djur beskrivs, eller finns det undantag?
Jag tänker på detta med namn och att inte alla karaktärer har namn, eller att de liksom kan få namn under livets gång och att det säger något om vad som har hänt med deras identitet och hur andra ser dem. På att Muminpappan först bara var "ett mumintroll" men sedan är "Muminpappan".

Jag tänker på att drontarna inte ser ut som fåglar, utan som drakar, och att de trampar ihjäl små djur när de blir arga.
Jag tänker på att klippdassar är läskigare än hattifnattar och mårror för de biter av näsor bara för att de har lust.

16 februari, 2014

Melodifestivalen - deltävling 2 Linköping

Programmet börjar med att programledarna till tonerna av Cliff Richards Congratulations sjunger att det är jubileum, för ABBA vann för 40 år sedan och Herreys för 30 år sedan.


05 februari, 2014

I landet Ingenstans så erkänner de i alla fall vad de håller på med

Jag frågar mig själv, om och om igen, varför folk håller på och pratar i stil med
"det är ju så, killar gör alltid x"
och
"y är typiskt kvinnligt, det gäller alla tjejer".

För jag hör den typen av samtal jämt och hela tiden, det finns på TV, i tidningar, i böcker, på tunnelbanan och överallt runt omkring mig. Jag blir less och stönar i mitt huvud "Varfööööör?".

Men rent teoretiskt sett så fattar jag ju, jag har ju läst och diskuterat och lyssnat på föreläsningar gällande just det här, teorin finns klar för mig redan. Det är ett måste att prata på det här sättet om vi ska upprätthålla de två könen. Det är så här de skapas - genom upprepningar, genom göranden, genom samtal.

Jag vet det, men jag kan inte förstå det. Rent emotionellt.

Just nu läser jag Peter Pan, som gör det så tydligt. Peter Pan älskar nämligen att ägna sig åt "make-belief", alltså typ hitta på. Och för Peter är det lika verkligt som något annat. För det är ju så, om jag säger att det finns, och det finns i mitt huvud, då finns det ju. Så gör människor, vi kommer överens om vad som finns. Som lagar, tiden och kön. Timmar och minuter är sociala konstruktioner, liksom kön och Peter Pans middagar är det.

Nästa gång någon står och reproducerar kön så ska jag tänka att det är make-belief de håller på med.

Mikusagi.

01 februari, 2014

"Vad är grejen med Tumblr?"


Det finns en anledning till att jag gillar Tumblr så mycket. Communityt gör mig glad. Här har jag sökt efter de senaste inläggen med etiketten "nour". Alla är bara, bara kärlek!
Facebook och Twitter har innehåller en massa hat (men inte bara), på Tumblr finns endast kärlek och pepp!

JAG EMIGRERAR TILL TUMBLR!

Mikusagi

Melodifestivalen 2014: Deltävling 1, Malmö

Programmet inleds med att vi får se programledarna sitta i soffan och följa förra årets Melodifestival samt ESC, och de blir förbannade över att Danmark vann. Ilskan riktas mot flöjten som är låtens signatur, och de uppmuntrar till motstånd och flöjtbränning. Röd och vit är Malmö Arena när Nour och Anders tar plats på scenen och säger att det är dags att ta revansch mot Danmark.


27 januari, 2014

Syftet med Alans dejter

Skämt skapar och förstärker band mellan människor inom samma grupp. Humor är till för att skapa identitet, påverka moral, ge oss en trevlig ”vi och de”-känsla som säger att ”vi” är lite bättre. Humor fungerar normerande, det berättar vad som är önskvärt och vad som inte är det.

Som ett socialt verktyg är humor viktigt, jag älskar och har ett stort intresse av humor. Jag är den sista att säga att det inte är passande att skämta, för jag förstår vilken betydelse humorn har i det sociala samspelet.

Det finns alltid en avsändare, en tänkt mottagare, och ett syfte med varje skämt. Det finns en anledning till att skämtet uppfattas som roligt, även om avsändaren och mottagaren kan ha olika tolkningar.
Jag tycker att det intressanta ligger i varför skämtet är roligt, det är där vi kan se vilken bild vi vill förmedla av oss själva, vilket beteende vi ser som önskvärt, vilka vi är.

Jag tittade på TV6 en kväll. Det var reklampaus när jag zappade dit, och jag fick se en trailer för en av deras mest kända serier. Två och en halv män. Jag har sett väldigt många avsnitt av den här långköraren, och jag vet ju vilken skit den består av, så en kanske tänker att jag inte borde ha reagerat som jag gjorde.

Speaker-rösten sa ungefär ”Det finns värdelösa dejter, och så finns det Alans dejter”. Sedan fick vi se Alan som sa ”igår hade jag sex med en kvinna som förut var en man”. Ridå. Otroligt roligt, tydligen. Det tyckte inte jag. Jag fick en tom blick, en klump i mitt bröst, en tung känsla i huvudet och allt jag kunde göra var att sitta där, tills jag hade skakat av mig det värsta.

Det var så tydligt, vad själva budskapet var. Vad skämtet var. Varför det var så roligt, det Alan sade. Det roliga är ju att det är lite knäppt och äckligt med transtjejer. Det är lite freaky. De är inte riktiga tjejer. Cistjejer är mycket mer önskvärda att ha sexuella relationer med, helt klart.

Vi kallas tråkiga och överkänsliga, vi som reagerar. De som säger så har ingen aning om hur det är, det är inte deras existens som ifrågasätts. Det är inte deras identiteter som förlöjligas. Det är inte deras kroppar och historia som är äckliga. TV-tittarnas gruppidentitet formas inte runt att de inte är önskvärda eller på riktigt.

Vi transpersoner, vi är de värsta en kan dejta. Det är sant, det är därför det är så roligt. För tänk om en heteroman skulle ha sex med en kvinna som föddes med penis! Haha!

Vi är kvinnorna födda med penis, vi är männen födda med snippa, vi är personer vars identiteter inte får plats inom tvåkönsmodellen och därför kan vi inte ens benämnas, vi är personer vars identiteter varierar. Här är vi, i hur många former som helst, och vi får aldrig vara en del av TV6's "vi". För vi tycker inte att det som är värre än den värsta dejten är att ha sex med någon av oss.


Jag vill hänvisa till ett inlägg jag skrev för snart ett år sedan. Det handlade om att fundera över om ett skämt driver med, eller befäster fördomar. Jag skulle inte säga att problemet är att TV6s reklam befäster fördomar, problemet är att det förstärker hat, fobi, äckel och stigmatisering av transpersoner (främst transkvinnor). Just denna stigmatisering påverkar oss negativt när vi söker jobb, när vi försöker skaffa vänner, när vi går i skolan och när vi handlar mat. Som Lukas skriver - "De fråntas rätten till sin könsidentitet och även rätten att vara subjekt i berättelsen om sina egna kroppar" - det är tydligt vem som har tolkningsföreträde och vem som är den främmande andre.

Ursäkta, nej förresten, jag vill inte be om ursäkt. Jag vill be varenda cisperson att hålla käften för det är inte ni som råkar illa ut. Det är inte ni som blir deprimerade av att ingen tar er på allvar, det är inte ni som måste kämpa för att få er könsidentitet respekterad av omgivningen, det är inte ni som blir slagna för att ni ser ut som ni gör, det är inte ni som är hotade. Programmet hyllar er, självklart försvarar ni det. Ni kan inte se objektivt på saken, ni har förtryckarens perspektiv. Därför gör ni bäst i att hålla käften och låta oss prata.

Vi tycker inte att det här är okej.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

23 januari, 2014

En vecka kvar!

Nästa månad är februari, och på Tumblr innebär det Femslash February!

Slash - traditionen att som fan skapa material där två eller fler karaktärer har en relation av romantisk eller sexuell karaktär.

Ni vet, typ Kirk/Spock, Frodo/Sam, Sherlock/John





för det är mest en massa män. Därav behovet av Femslash February! Samla ihop alla era bästa tjejor och shippa skiten ur dem! Posta och använd den obligatoriska taggen Femslash February!

Genderbender-slash är strängt förbjudet, alltså att typ rita Sherlock och John som tjejer och kalla det femslash. Visst att du får ägna dig åt genderbending hur mycket du vill, men du får inte använda etiketten Femslash February till det för den är till för att hitta just karaktärer som är kvinnor, tjejer, flickor eller tanter. Inte för att hylla män.





Skaffa ett konto på Tumblr och rota igenom Femslash February-taggen, samt kolla in det som finns på min blogg!

Vi ses!

Mikusagi

22 januari, 2014

Guldbaggeskämten - en sammanfattning

[det här inlägget kommer inte att innehålla så mycket egen analys, utan det är mest en sammanfattning med länkar för den som vill läsa vidare (ni borde verkligen kolla länkarna). Jag tänkte först att jag inte alls skulle skriva om det här men insåg sedan att flera av mina bloggläsare inte alls har samma Twitter- eller Facebook-flöde som jag och därför har missat detta helt]

På Guldbaggegalan i år gjordes det ett märkligt skämt som lät ungefär så här "Nu blir det färgfilm - Kodjo Akolor", i samband med att Kodjo Akolor fick komma upp på scenen och dela ut pris.

Många har påpekat att detta var ett rasistiskt skämt, men varken producent eller manusförfattare vill erkänna sitt misstag. (jo, någon typ av ursäkt från producenten hittas här)

Enligt producent och manusförfattare var det här inte alls rasistiskt för det var ett skämt om namnet (det låter tydligen som Kodak Color (nej det gör det inte)).



Sissela Kyle har bett om ursäkt - men jag har ännu inte hört någonting från Calle Norén som skrev skämten.

Väl på plats var det några filmpersoner som lämnade lokalen som galan hölls i, som en protest mot en rad rasistiska skämt. Ja, för det var flera och ett av de större problemen är att personer som inte ses som vita blev presenterade utifrån det - oavsett hur skämten var uppbyggda så gjordes dessa personer annorlunda.

Moa Svan skriver bra om detta på Twitter, som ni såg ovan, och ännu mer utförligt på Feministiskt Perspektiv.

Kodjo uttalar sig själv i Aftonbladet och säger att de förmodligen själva inte förstod varför skämten inte var okej - vilket inte är en ursäkt, utan ett bevis på hur insnöat det är i branschen.


Tweeten ovan: "Ingen har någonsin presenterat mig på scen med ett skämt om mitt namn", och det kommer från någon som heter som ett djur i efternamn. ETT DJUR! Och då inte "ta bort en bokstav och uttala det lite annorlunda", utan rätt och slätt ett djur.

Vilka skämtar vi om och varför?

19 januari, 2014

Vad gör sexradikalismen med feminismen?

[Ett svar på Fulskrattets bloggutmaning. ]

Frågan är "Hur ser debatten om feminism ut idag?" och min ingång är en text i DN 8 januari, där Ebba Witt-Brattström framställer sexradikalismen som en motståndare till feminism. Blogginlägget kommer att lyfta upp varför sexradikalismen tvärtom är feminismens stöttepelare.

Jag har tyvärr ingen definition av sexradikalism, men det har ju inte Witt-Brattström heller i sin text, men utifrån vad som står i debattartikeln så tolkar jag det typ som att det betyder "fenomenet att tänka lite mer fritt kring sex, och inte tvångsmässigt hålla sig fast vid vaniljsex nattetid under äktenskapliga former". Genomgående i artikeln är att skadligt och ofrivilligt sex ökar, pga en slapp sexualmoral som framför allt drabbar unga människor.

"För de motstridiga känslor som nätets överdrivet könsstereotypa framställning av sex väcker hos ungdomar finns inget vuxenstödjande forum. Tvärtom uppmanas de alltmer högljutt att gilla läget- Extra tydligt blir det i det nya stödmaterial för lärare lanserat av bland annat RFSU"

RFSU - Riksförbundet för sexuell upplysning - är en väldigt stark organisation i Sverige och de får påverka och säga till om mycket, så de är en relevant organisation att ta upp när feminism ska diskuteras. Men jag tycker att RFSU som organisation arbetar väldigt feministiskt och framför allt har feministiska ståndpunkter.

Det som fick mig att på en gång tänka att jag måste läsa materialet (vilket kan hittas här) är att Ebba Witt-Brattström skriver att RFSU säger att läraren ska likställa manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning.
Vad står det då?
Det står inte att det är samma sak. Tvärtom så märks det i ordvalet att det är två rätt olika saker - det ena benämns omskärelse och det andra stympning. Rent fysiologiskt är det stor skillnad på dessa två handlingar och det vet RFSU om, att de står här under samma punkt tolkar jag inte som att det beror på att de likställs.

Ebba Witt-Brattström tycks mena att eftersom RFSUs skolmaterial lägger tyngdpunkten på myter om naturlig monogami så menar de att "polygamt sex alltid är något progressivt".
Låt oss se efter vad det står om naturlig monogami i materialet.

(Grundskolan, kemi)
Citat. Myter om exempelvis "naturlig" monogami, "naturlig" promiskuitet och kärlek. Slutcitat.

Materialet föreslår att naturlig monogami samt naturlig promiskuitet ska diskuteras, men Ebba Witt-Brattström väljer att ta upp endast den ena av dessa två diskussionspunkter för att stödja sin teori och skapa bilden av en snedvriden debatt.

Andra hiskeligheter Witt-Brattström tar upp är att i moderna språk så lär sig eleverna att flirta och föreslå kondom,

(Grundskolan, engelska)
 
(Grundskolan, moderna språk)

att kondomens hållfasthet kan testas inom kemin,
(nej, det är inom teknik)
 att lärarna uppmuntras att prata hederskultur i bondesamhället.

Jag kan säga att jag faktiskt har läst om hederskultur i bondesamhället, och det var en hel del sådant där och jag förstår inte varför Witt-Brattström vill att vi förnekar och glömmer det. Hur kan det vara en tokighet att under historialektioner prata om hur människornas levnadsförhållanden sett ut?

Anledningen till att det är en bra grej att testa kondomers hållbarhet är att personer inte helt sällan tänker "äsch, de spricker ändå bara". Att då få veta att en hel näve får plats i en kondom utan att den spricker, kanske får dem på andra tankar. Är det att hetsa elever till sex om en lär dem hur de kan skydda sig om de väljer att ägna sig åt det? Nej, det är att ge dem verktyg och en bra chans till en bättre hälsa, för många av dem kommer att välja att ha sex. Många kommer att ägna sig åt sex, och flera kommer att ibland kommunicera med andra på andra språk än svenska, och då behöver de ett ordförråd så att de inte är helt utelämnade till att hoppas att den andra personen är på samma nivå.

Och usch! Alla vidrigheter som tas upp inom ämnet biologi!





DISKUTERA porrkonsumtion? Nu har väl ändå osedligheten gått för långt?
Och lite i förbifarten kan vi ju notera att det även föreslås att undervisningen ska beröra hur "man kan veta vad man själv och andra vill eller inte vill och på vilka sätt man kan respektera detta hos sig själv eller hos andra". Men låt oss fokusera på detta att DE VILL ATT ELEVERNA SKA PRATA OM SEX UNDER SEX- OCH SAMLEVNADSLEKTIONERNA!

Ebba Witt-Brattström skriver att nätets gang bang har resulterat i fler gruppvåldtäkter och jag undrar -
menar du att uttrycket kommer från Internet?
Vilken statistik har du på att gruppvåldtäkter har ökat?
Vad pekar i så fall på att ökandet beror på internet?

Första gången jag hörde begreppet "gang bang" var i filmen Grease.



[Inlägget kommer sedan att forstätta med att handla om vad jag tänker att sexradikalism är och hur det hänger ihop med feminism, men det får komma på måndag]
[så kom tillbaka till samma inlägg då så finns det här]


09 januari, 2014

Vad jag lyssnade på 2013

Musikstatistik från Last.fm!

10 mest lyssnade låtar:

  • Laleh – Bjurö klubb
  • Aladdin – en helt ny värld
  • The Ark – It Takes A Fool To Remain Sane
  • Lejonkungen – Snart är det jag som är kung
  • Mulan – En Spegelbild
  • Laleh – Ängeln i rummet
  • The Ark – Echo Chamber
  • Consumed Mind – Gråt Allians Av Vårt Hat
  • Moa Svan – Min fitta
  • Eva Dahlgren – Vem tänder stjärnorna


10 mest lyssnade artister:
  • The Ark
  • Laleh
  • Enya
  • Spice Girls
  • Eva Dahlgren
  • Ninjaspark
  •  Consumed Mind
  • 有澤孝紀 (Takanori Arisawa)
  • Siw Malmkvist
  • Aladdin

07 januari, 2014

Vad jag skrev om 2013

Jag började året med ett inlägg om (förutom årskrönikan) månggifte, eftersom det var på tapeten då Annie Lööf krävdes på ett ställningstagande i frågan. Jag skrev att äktenskapet kom till i en tid då samhället såg annorlunda ut.

Mannen ägde kvinnan och och äktenskapet handlade både om att säkra framtiden för mannens ekonomiska tillgångar, och genetiska. Kvinnor fick varken äga något eller lönearbeta så det var bäst att bli gift med en man så att en i alla fall kunde ha tak över huvudet och mat i magen.
Jag menade att eftersom våra premisser är annorlunda idag så har vi andra behov när det gäller statligt registrerade relationer. [Läs mer]
Sedan gnällde jag lite på min egen arbetslöshet eftersom jag mådde dåligt av den, och att jag inte ens fick plugga halvtid på kvällar när jag var inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag kan berätta att senare fick jag gå till riksdagen och prata med några ledamöter som var sugna på att prata med ungdomar om just arbetslöshet, och då berättade jag om min frustration att inte få plugga lite vid sidan av jobbsökandet - och de blev förvånade att reglerna var sådana (inte för att det samtalet ledde till något som jag har sett - men ändå. Kul att veta.).

I februari jublade jag lite över att Petra Mede skulle vara programledare i Melodifestivalen. Pga Petra Mede är bäst.
Sedan gjorde jag reklam för premiären av Moa Svan med gäster, och efteråt skrev jag att det var awesome. Pga Moa Svan är bäst. (ni kan se Moa Svan med gäster på YouTube)

Jag sökte svaret på frågan Vad gör självidentifierade liberalfeminister nu för tiden?. Resultat? Inget svar.


Årets kanske mest hemska grej i Sverige - REVA - inträffade. Jag skrev inte så mycket utan klistrade mest in en hel del citat i mitt inlägg. Hur ser det ut idag? Jag vet inte. Debatten har blåst av och rapporterna har minskat. I sommar är projekttiden slut, kan noteras.

Jag älskar Melodifestivalen och har så gjort sedan 2002, men i år blev jag stött och mina kärlekskänslor svalnade när SVT hånade transpersoner på bästa sändningstid. Jag skrev ett långt och läsvärt inlägg där jag utredde varför inslaget inte var okej och hur det skulle ha sett ut om det faktiskt hade varit okej.

Under våren började jag läsa två kurser på Stockholms Universitet - Sveriges växter och djur och Män och maskuliniteter. Detta kunde jag göra eftersom jag nu hade jag ett jobb - som jag iofs. mådde dålig av och inte alls passade för men när en är desperat så tar en allt som arbetsmarknaden viftar med framför nosen på en. Jag skrev hellre om kurserna än om jobbet, helt klart.

Kongress!


RFSL Ungdom-kongress, min första kongress någonsin. Jag åkte som ledamot för RFSL Ungdom Öst och jag läste principprogram, knöt kontakter, använde påverkanstorget, gick på workshops och stod i talarstolen en gång. Dessutom träffade jag en bloggläsare!

I april skrev jag att jag tycker att teckenspråk är fantastiskt, och det tycker jag fortfarande och jag strävar fortfarande efter att lära mig det. Jag har sedan dess blivit bättre, men jag är långt ifrån mitt mål.

Day of Silence uppmärksammades på temat Bryt tystnaden, Idrottsverige! Jag guidade er till läsvärda grejer, och så målade jag lite banderoller men var sjuk på själva dagen och kunde därför inte komma till manifestationen.

Söda Latin införde ett omklädningsrum för de som ville byta om enskilt, vilket resulterade i könspanik (som alltid). Min mening var att toaletter och omklädningsrum fungerar bäst när folk alla kan känna sig trygga (och så får det gärna vara lite effektivt så det inte blir jättelång kö till ena grejen när andra grejen är ledig).

Roller Derby var och är den enda sporten jag gillar att titta på (även om jag kämpar på med fotbollen), och jag försökte mig på att förklara reglerna även om jag inte förstår dem själv. Värt inlägg bl.a. pga giffen.

Jag funderade över varför Sailor Moon inte är bra på någonting i början av serien trots att månprinsessan (samma person) är bra på flera grejer. Läs hela funderingen här.

Appropå djur och växter-kursen så förklarade jag varför fiskar är djur.

Det pågick lesbiskheter i Eurovision Song Contest.

 

22 maj beslöt riksdagen att sluta tvångssterilisera transpersoner. Äntligen! Men jag var arg, för jag glömmer inte. Jag skrev:
Hur skall jag någonsin få förtroende för en regering som sätter Göran Hägglund som socialminister?
Om våra folkvalda verkligen tyckte att transpersoners rättigheter är viktiga, så skulle det inte ha dröjt tills kammarrätten kom fram till att den nuvarande lag bröt mot Europakonventionen. De skulle ha försvarat oss långt innan dess.

Jag såg filmen V för Vendetta och tyckte att den var obehaglig, och att det var ännu mer obehagligt att folk tar inspiration från filmen och använder för aktivism. Jag tycker inte att det är coolt att kidnappa och låsa in och manipulera personer.

Min midsommar innebar midsommarfitta!
På sommaren kritade vi en hel del.


Sedan var jag på Regnbågsfestivalen och jag blev fascinerad av Malmö och trodde att jag såg råg växa på gatorna - men senare lärde jag mig mer om sädesslag så nu tror jag att det var korn. Synd, för jag trodde ett tag att jag hade lyckats se alla fyra sädesslag under 2013, men jag såg aldrig råg om det på trottoaren inte var det.
(Jag syntes lite på Sydsvenskans hemsida också)

Jag började att skriva för fantastiska Ballers, och hittills har jag producerat en text om Spice Girls och en om att DN är sämst.

Jag hann även hänga lite i Hensvik.


Där fick jag och Jacko inspiration att skriva om priderörelsernas historia och att vi aktivt måste ta avstånd från rasism.

Sedan var jag på Stockholm Pride och skrev flera inlägg om det. Det var som vanligt en massa seminarier. Och så blev jag sjuk! Det har jag inte blivit förut under Stockholm Pride. Det förstörde lite av upplevelsen och lite av min möjlighet att socialisera.

En av få böcker jag läste var Djungelboken, och jag berättade lite saker om den som jag inte kände till innan.

Jag såg Kränkt - The musical och tyckte att den var fantastisk.
Under pjäsen grottar vi aldrig ned oss väldigt i hatbrev, det blir aldrig för mycket, vi fiskas upp igen med sång och dans innan vi drunknar i hat. Ni som har lovat er själva, för ert eget välmåendes skull, att inte läsa hattrådar eller kommentarsfält, ni kan gå på den här musikalen och känna er upplyfta efteråt.
På hösten började jag plugga till skrivtolk och var fett med pepp på det - och jag är fortfarande fett med pepp på att bli tolk!

Sedan ville Jens Stoltenberg inte kalla Fremskrittspartiet för rasistiskt. Det var deppigt så det var tur att SVT Arkiv kunde ge mig Tjejerna gör uppror att muntra upp mig med.


Jag läste boken Vi som aldrig sa hora, som handlar om några snubbar som visst säger hora. Och så romantiserar den självskada. Så rätt så pissig bok alltså.



Jag tittade på serien Inte värre än andra och tyckte att de beskrev ljud bra. För jag drunknar i det och blir alldeles matt.

I december så skrev jag om hur dåligt det är att det hysch-pyschas om vilka kändisar som är flator, jag var upprörd för att vi inte får lesbiska förebilder genom skolan fastän vi faktiskt läser om flator.
Sedan rageade jag på någon tant som suttit på samma buss som jag och sagt konstiga saker.

Sedan var året slut och jag hade skrivit 57 inlägg! Det tycker jag är ett ganska lagom antal.

Föregående år:

15 december, 2013

Detta blogginlägg är skapat av en frustration som jag inte skrek ut i kollektivtrafiken

Idag satt jag på bussen och hörde två tanter bakom mig prata. Det var egentligen mest den ena som pratade, den andra fyllde i med "mhm" och "jaa" ibland. Jag vet inte var deras konversation började, själv började jag lyssna någonstans vid "men det vågar ju ingen säga för det får man inte, och man kan kallas för alla möjliga saker". Det var något om invandrare, oklart vad det var för fel på dem eftersom jag inte var med från början, sedan kom "som det här med homosexualitet, det får man ju inte heller säga något illa om. Jag försökte säga det lite fint och inte så tufft så här att det står inte riktigt rätt till när man är sån, men då blev mitt barnbarn argt".

"Jag läste en artikel på Facebook om en gayaktivist i LA som blev kristen och förstod att det var fel det han gjorde så han gifte sig med en söt tjej. Jag delade den och inte en enda vågade gilla den artikeln! Sådant här lyfts ju inte fram! Det är massor i media men varför får inte vi prata?"

Sedan var det Nelson Mandela, som ju var kommunistisk terrorist och han förlät alla MEN HAN HAR INTE SAGT FÖRLÅT SJÄLV! Vad är det för sätt! Tur att tidningen Dagen skriver om alternativa grejer istället, som om en rabbin som hade dött.
(fråga mig inte om den röda tråden här)

"Det är så många som uttrycker sig i radio och TV [positivt om homosexuella], varför får inte vi säga vad vi tycker?"

Jag satt och kokade av ilska, men att vända mig om och skrika allt det jag kände rakt i ansiktet på tanten skulle inte göra något bättre, resonerade jag. Men jag VILLE verkligen säga att det inte borde vara en självklarhet att få uttrycka sig pissigt om en grupp i media.

Så lite basic:
Det är klart att folk ska få tycka olika och diskutera och debattera
om typ skattesänkningar, landsgränser, Melodifestivalen, abort och privatisering
men inte om huruvida vissa personer har något människovärde eller ej. Det ska vara självklart, och alla skall kunna känna sig trygga i vetskapen om att deras existensberättigande aldrig kommer upp för diskussion.

Det är därför jag inte tycker att en ska "ta debatten" med Sverigedemokraterna. I samma sekund som du gör det, så anammar och godkänner du deras frågeställning.

Vad hände i Finland och Norge när rasisternas frågor blev accepterade? I Finland vill en riksdagsledamot ha etnisk registrering och i Norge har vi en före detta statsminister som inte vill kalla rasisterna för rasister.

Mikusagi.

12 december, 2013

Ingen får veta

Jag tänker på detta att det alltid talas så tyst - helst inte alls - om vilka som är lesbiska. Av två anledningar: 1. Det är pinsamt/äckligt/fel/fult. 2. Vi ska inte göra skillnad på människor eller alls tänka på deras läggningar.

Konsekvenserna detta får är att det är lätt att tro att det inte finns särskilt många lesbiska som har lyckats och gjort något bra. Eller liksom, att det inte överhuvudtaget existerar mer än några få flator.

Tänk om jag i gymnasiet hade vetat att vi har en flata på tjugolappen - vilken boost jag skulle ha fått varje gång jag tittade i min plånbok! Flator finns och ibland hamnar vi t.o.m. på sedlar. Men det var ju liksom ingen som berättade det för mig. Cisheterosar fattar nog inte hur det är, men jag blev t.ex. jätteglad när fröken nämnde Sapfo på svensklektionen i gymnasiet - och besviken men ändå inte nedslagen när dikten vi fick läsa var hur svår som helst att läsa in något lesbiskt i. Och läraren ville inte alls prata om hur viktigt det var att Sapfo skrev om lesbisk kärlek, utan bara om att hon var kvinna. Det kändes inte alls som att lektionen var för mig, det kändes som att de heterotvättade allt. Det var 2005 och t.o.m. de som tillverkade skolböckerna kämpade med att gömma undan allt som luktar flata.

Jag memorerade alla kändisar som kom ut som homo eller bi (ingen kom någonsin ut som trans), och sedan lyssnade jag sönder Cliff Richard pga asexuell-ryktena. Varje gång någon av dessa kändisar syntes i TV-rutan blev jag glad. Och då var jag en storstadsbo som kunde hämta en QX på Kulturhuset varje månad. Min tonår började i en nördkultur som älskade alla animekaraktärer som kanske kunde tolkas som gay. Jag var liksom inte helt ensam men det var ändå jätteviktigt för mig att se att inte alla var heterocis.

Representation är viktigt, och det här problemet med osynliggörande kan appliceras på flera områden - etnicitet, funktionssätt osv.

Kan vi bara typ... låta bli att göra så här?

Tack.


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

02 december, 2013

Det är inte bara män i rutan

Alltså alltså alltså alltså, denna julafton blir vi TV-tittare omhändertagna av Petra Mede! Fatta fantastiskt! Jag älskar att se denna underbara person i rutan!

Några månader senare är det Melodifestivalen, och då är Nour El-Refai programledare!
Jag blev kär i Nour första omgången hen var med i Melodifestivalen, som någon slags ung reporter som fick prata 4 sekunder med varje artist och som ibland fangirlade sönder (samt verkade kär i Frida minns jag).

Förra veckan såg jag avsnitt 7-10 i första säsongen av Äkta människor, och där är det ju också en massa kvinns som t.ex. den där advokaten som bah är hur strong som helst! Och igår började säsong 2 av Äkta människor och det verkar fortsätta i ungefär samma veva.

Och nyss var det Bron där vi har ascoola asperger-Saga som bah äger skiten ur alla.

Så mycket tur med TV:n just nu!

Peppen!

Mikusagi.

10 november, 2013

Ljud är påträngande



Jag ser SVTs nya serie Inte värre än andra, där en journalist försöker göra en dokumentär om en döv familj. Imorgon sänds det fjärde avsnittet, och bilderna ovan är från det tredje (som jag såg på SVT Play - gör det ni också! De är bara 30 minuter långa).

Jag tycker att det här är en väldigt bra beskrivning av ljud. För mig innebär tystnad typ att jag kan andas, och ljud innebär stress och att jag mår fysiskt dåligt. Jag skulle verkligen vilja uttrycka det som att ljud är något jag utsätts för. Jag kan blunda med ögonen men inte med öronen. Hörselkåpor och öronproppar ger inte ett fullgott skydd, nästan tvärtom (de tar bort brus och brummande men då blir det lättare att höra musik och röster - medan jag tycker att det inte är lika jobbigt med just buller).

Bloggen får för få kommentarer! Skriv om era ljudupplevelser eller vad ni tycker om serien eller skriv något annat!

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

04 november, 2013

Den var inte värd tjugan den kostade

Jag har läst Vi som aldrig sa hora. Oklart varför. Eller nej, för att den var en snackis förut och att den fortfarande refereras till. Ronnie Sandahl, författaren, talas om som den typiska schyssta killen ( "Aaa jag behandlar de här ludren helt okej men jag får inget sex " ). Jag vet inget om Sandahl, förutom att personen har skapat tre huvudkaraktärer i en bok, som är snubbar.

I början av boken handlade det om en snubbe som träffade en väldigt full tjej, och ändå inte våldtog! Say whaaaaaat! Värsta fina killen!
Men det fortsatte inte så, och jag fattar inte varför boken heter "Vi som aldrig sa hora". Är titeln ironisk? Killarna säger ju visst hora, samt andra grejer. De tänker att tjejerna är skit och särskilt en är jobbig pga är inte giftasföremål, typ.

Under läsningen återberättade jag för en kamrat vad som hände i boken, och upprepade tillfällen sade jag väl typ "Jag fattar inte varför folk älskar den här! Alltså jag brukar ju förstå när folk gillar grejer som jag inte gillar, men den här har verkligen ingenting! Den är ospännande, ingen känsla i alls och känns ungefär som att en gymnasiesnubbe har skrivit. Och det här tycker Marcus Birro är typ vår tids bästa roman eller något sådant där?"
och när jag sedan fortsatte att berätta, typ att well snubbarna bor i en småstad och det är ju trist för då måste en jobba på fabrik och skaffa fru och barn, citerade min kamrat den här:

"Det finns så många historier av, och om, män som ännu inte är berättade"
Guld!

För, det är same story all over again i en tunn bok. Menar inte tunn som i få sidor, sådant tycker jag bara är positivt, utan tunn som i att den inte förmedlar några känslor alls till mig. Det är först mot slutet jag förstår vad Marcus Birro såg i den. Någon av snubbarna får veta att hens spermie har råkat befruktat ett ägg och att tjejen som hade det ägget i sig lät göra abort. Och det var ju jättejobbigt!

En annan grej med den här boken, är att den romantiserar självskadebeteenden. En snubbe tänker tillbaka på tiden då hen skar sig själv, och på hur härligt det var. Alltså? Och inte någonstans har jag sett att någon nämnt det här! Borde inte någon i alla fall diskutera det? Är Sandahl verkligen en bra förebild för unga män? Startar inte boken en självskadevåg? HALLÅ VAR ÄR ALLA DE HÄR FRÅGORNA SOM ANDRA SOM SKRIVER OM SJÄLVSKADOR FÅR?

I'm not pleased.

Don't read this book. It's basically shit.

En av fem toasts.

Mikusagi.

22 oktober, 2013

Se Tjejligan!

Ni borde passa på att se Tjejerna gör uppror i SVTs arkiv!
Det är en serie i tre delar som handlar om när ett gäng grundskoletjejer under 70-talet upptäcker patriarkatet (eller könsmaktsordningen) och bestämmer sig för att sätta sig på tvären mot allt.

 Huvudpersonen Asta får inte ha träslöjd eller teknik, kompisen Tone får inte vara med i fotbollslaget pga sitt kön och de övriga två kompisarna måste ta hand om alla sysslor hemma fastän de har bröder som också skulle kunna göra något.
Kompisarna går ihop och startar Tjejligan, som testar och bevisar sina teorier om kön (t.ex. genom att byta kläder på tvillingar och se om omgivningen uppfattar dem annorlunda) och gör ibland exakt som de blir tillsagda för att visa det absurda (när de blir ombedda att klä sig kvinnligt kommer de i kjolar och smycken och det verkar inte avslappnat/naturligt alls, dessutom är dessa utstyrslar mycket opraktiska blir omgivningen varse).
Tjejligan skriver även ett manifest och organiserar sedan ännu fler.


Very bra serie, would recommend!


Mikusagi.

21 oktober, 2013

När rasistiska partier inte längre nämns som rasistiska så är vi illa ute

I fredags hände två otäcka grejer i TV-rutan. Den ena var att Skavlan sändes. Den andra grejen var att Norges före detta statsminister Jens Stoltenberg påstod att Fremskrittspartiet inte är rasister.
Plus att övriga gäster satt tysta fastän det är ett program där det är okej att bryta in lite, och de hade tidigare inte varit rädda att ställa egna frågor.

Özz Nûjen var gäst, och pratade bland annat om den otäcka utvecklingen i Europa och Norden, och att främlingsfientliga partier tar plats i riksdagar och regeringar och att vi måste göra något åt det.

Stoltenberg ville inte nämna saker vid deras rätta namn.

Den norska kanalen NRK valde att klippa bort en del (som sändes i SVT), eftersom ingen var där och kunde bemöta kritiken som Özz uttalade mot regeringen. Det här låter lite skumt i mina öron, att en regeringsrepresentant skall vara på plats varje gång makten nämns i media. Det går ju inte! Media måste få vara kritiskt mot sittande regering!


Så här såg det ut, allt är skärmdumpat från SVT Play och längre ned finns konversationen i textformat.




































Özz: De enda som har visioner i Sverige är rasisterna i SD.
De kallar sig inte rasister, Sverigedemokraterna.
Men de står för en rasistisk politik. Som Fremskrittspartiet hos er.
De enda som har visioner är SD, och i den visionen finns inte såna som jag.
Och om ni inte kämpar för mig, måste jag kämpa för mig själv.

Skavlan: De partierna hade nog inte hållit med

Özz: Självklart inte! Men det viktiga är vad man gör som politiker.
Och det de gör är att sätta den svaga mot den rika -
 - "utlänningen" mot svensken, och säga att den ena är bättre än den andra.

Skavlan: Så din bild är att SD:s motsvarighet i Norge har fått sju ministerposter?

Özz: Ja.

Skavlan: I regeringen.

Özz: Det som är signifikativt och kul med Norge-
- är att man direkt tog bort biståndsministern.
Det är ett sätt att visa vad man vill med omvärlden.
Många främlingsfientliga pratar om att hjälpa dem där det är konflikter.
Men hur ska det gå till om man inte har nån biståndsminister?

Skavlan: De är inte här och kan försvara sig.
(till Stoltenberg?) - Och du är kan bara låta det passera.

Özz: Både Arbeiderpartiet och Socialdemokraterna-
- har anammat en del av den främlingsfientliga retoriken.
Det är lätt att hänga med när pendeln svänger åt höger eller vänster.
Men det som är skrämmande för såna som jag är att se detta.
Och att Norge, som är så rikt... Att man är så rädd för "de andra".
Att man pratar om att pengarna inte räcker.
De har arbetslöshetssiffror som Sverige bara kan drömma om.
Ändå sätter man folk mot folk


Skavlan:
Det här är en bild av Norge, sett utifrån-
som man har kunnat se i många länder efter valet.

Stoltenberg: Jag är motståndare till mycket av det som Fremskrittspartiet har sagt-
-om invandring och smygislamisering av Norge.
Men jag tycker inte att man kan säga att de är rasister. Det är olika begrepp.
Jag kommer fortsätta att diskutera med dem inom norsk politik-
-som jag anser står för åsikter om invandring som skapar fördomar.
Men jag kommer inte att använda ord som "rasism".

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , .