Krav på sterilisering i samband med ändrad könstillhörighet tas bort

Idag var dagen då riksdagen beslöt att upphöra med tvångssteriliseringar. Jag borde kanske vara glad, men jag är mest arg.

Jag är glad för att jag har fina vänner som jag kunde träffa en kväll som denna. Att det finns en rörelse som organiserar dessa fina människor och fler, där människor hjälps åt för att ordna med fester och politisk aktivism. En grupp som ordnar med stöd så att vi kan rädda livet på varandra.

Jag är arg för att det har dröjt tills nu. Det är lätt att säga att det är Kristdemokraternas fel, att det var de som segade och inte ville ge med sig. Men de är bara ett parti, inte ett särskilt stort heller. Att de andra partierna lät KD vara en bromskloss visar att de inte bryr sig egentligen. Om det var viktigt för dem att människor får rätt till sina kroppar så skulle de kräva en lagändring oavsett vad ett konservativt parti tyckte och inte tyckte. Hur skall jag någonsin få förtroende för en regering som sätter Göran Hägglund som socialminister?

Om våra folkvalda verkligen tyckte att transpersoners rättigheter är viktiga, så skulle det inte ha dröjt tills kammarrätten kom fram till att den nuvarande lag bröt mot Europakonventionen. De skulle ha försvarat oss långt innan dess.

Idag kunde jag äntligen tillbringa en eftermiddag med att lyssna på ett gäng politiker diskutera om personer som vill ändra juridiskt kön kanske ändå borde tvingas att steriliseras, eller inte. Vilket var frustrerande för vilka är de att diskutera om det? Det rör inte dem. När Tuve Skånberg från Kristdemokraterna fick stå i talarstolen allt för länge och berätta för riksdagen vem som är och inte är transperson, vem som är och inte är transsexuell, vem som har en identitetsstörning - utan att bli emotsagd - då känner jag frustration även om jag vet att motionen kommer att gå igenom. Riksdagen har inte så mycket val, tack vare Europakonventionen. När folkvalda politiker använder tidningen Dagen och Världen idag som underlag för argumentation i riksdagen, suckar jag och känner att debatten inte längre är seriös.

Alla ni i riksdagen som inte förrän igår har varit för denna ändring av lagen - oavsett om ni var helt emot eller om ni "bara ville ha lite mer utredning" - ni har lekt med människors liv och för detta kan jag inte förlåta er.


Mikusagi.

THERE'S A HUGE LESBIAN SUBTEXT GOING ON HERE!!!

Serbien gör det igen, i Eurovision Song Contest. OCH DET SPELAR INGEN ROLL OM NI SÄGER ATT TEXTEN HANDLAR OM EN SNUBBE, DANSEN TALAR SITT TYDLIGA SPRÅK!

Sista bilden: "Här! Snälla ha din hand på mitt bröst! Det är väldigt heterosexuellt!"

Vem får vara djur?

Föreläsaren pratar om liv, och kommer sedan in på "djur". Hen säger att när folk säger "djur" brukar de inte mena människor, insekter, fiskar etc. Utan de menar däggdjur. Gärna landlevande, fluffiga däggdjur. Alla de andra, det är något annat. Oklart vad. Svampar? Växter? Vem vet. Djur är de inte i alla fall!

Tell me about it! Alla dessa gånger när "vegetariska recept" innehållit fisk! ÄR FISK EN PLANTA ELLER?

Djur (Animalia) är flercelliga organismer som kännetecknas av att de är rörliga och heterotrofa, det vill säga får sin energi från föda, och utgör ett rike inom klassificeringen av levande organismer. Med få undantag har djur muskler, ett nervsystem, och inre hålrum i kroppen, ämnat för nedbrytning av födan.

Varsågoda! En definition av djur, lånad från Wikipedia. Passar fisk in? Ja. Passar insekter in? Ja. Passar spindeldjur in? Ja. Passar människor in? Ja.


Mikusagi.

Logisk lucka eller finns det en förklaring?

Jag tänker på en sak, nämligen det här med Sailor Moons förmågor! Alltså, så här, i början av serien lever alla sailorhjältinnorna som helt vanliga tjejer som går i skolan och inte slåss mot monster eller åker till månen eller fram och tillbaka i tiden. De vet ännu inte om att de är soldater, eftersom de är pånyttfödda på jorden utan minnen från sina tidigare liv. Sailor Moon är den vi först får se återupptäcka sitt "andra jag" (även som Sailor Venus redan är ute och slåss som Sailor V - bra namn förresten så ingen fattar att ni är samma!), när katten Luna kommer förbi och ger instruktioner för förvandling och attacker. Luna minns inte heller så där jättemycket, men mer än tjejerna (eller så är hen bara informerad, och kommer inte ihåg själv alls - jag vet faktiskt inte).
Sedan måste Luna och Usagi - som Sailor Moon heter som "jordling" - lista ut vilka de andra sailorsoldaterna är så att de också kan "väckas". Det är inte jätteknepigt, för de sticker ut rätt mycket bland de vanliga jordborna.

Ami, Sailor Mercury, är så intelligent att andra blir rädda. Dessutom är hen superbra i vatten men det märker ingen... värt att påpeka ändå. Makoto, Sailor Jupiter, är jättelång och framförallt jättestark! De andra i skolan blir rädda för Makoto för att hen är så pass stark. Rei, Sailor Mars, jobbar i ett tempel (som miko) och använder besvärjelser för att bli kvitt onda andar, och så kan hen liksom känna på sig saker som värsta sierskan. Alla bah "Åh freaky, bäst vi håller oss undan". Eller ja, det är också lite populärt i templet för krafterna passar rätt bra där.

Men Usagi kan knappt gå på platt mark utan att ramla. Hen har inga talanger som sticker ut, varken mentala eller fysiska, utan enda grejen som är speciellt är det oerhört goda hjärtat.
I ett avsnitt av animen så är de fem tjejerna ute och åker skridskor och som ni kanske förstår så kan Usagi knappt stå upp på isen, och alla bah "Oh mitt minne vaknar till liv" (det gör det steg för steg under seriens gång) "Sailor Jupiter var bäst på månen på att åka skridskor". Men sedan bah, mot slutet, så blir Usagi plötsligt - i en strid - jättebra på att åka! Och alla bah "Nej just det ja! Den enda som var bättre än Jupiter var ju prinsessan! Som åkte så graciöst och alla blev helt tagna!".
(Sailor Moon är också månprinsessan)
Bah wuuuut? Här är du egentligen superbra på en sport men det ligger liksom vilande?

Är det här för att fienden inte skall hitta prinsessan? Alltså, hamnade prinsessan i djupast sömn/minnesförlust för att liksom ingen skulle plocka upp henom innan Luna hann komma dit med alla andra hjältinnor och förbereda för strid osv? Är det en försvarsmekanism, att de övriga soldaterna (vars uppgift är att skydda prinsessan) har sina styrkor mycket mer "ytligt" så att de märks innan de själva vet att det är något speciellt med dem?
(ett tag utger sig Sailor Venus för att vara prinsessan medan den verkliga prinsessan förbereder sig, ovetandes. Allt för att förvirra fienden.)

Jag borde verkligen förklara mer grundläggande om Sailor Moon någon gång känner jag.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om Sailor Moon

Roller Derby

För första gången har jag hittat en sport som jag tycker om att titta på. Jag skulle vilja att alla som har ansträngt sig och försökt att titta på fotboll och hockey utan att alls förstå tjusningen, läser nu. Sporten jag upptäckte för ett år sedan heter roller derby och har fortfarande en för liten publik. Det tycker jag kanske mest för att jag inte har jättemånga kompisar att gå tillsammans med - hallå skärp er och börja gilla det här!
Egentligen har jag varit nyfiken på sporten längre än så, men det var för ett år sedan jag gick på min första bout. Nyfikenheten slog till när en kamrat kom till ett möte på RFSL och var så pepp för att hen nyss hade börjat utöva sporten, och skulle få sälja grejer på nästa bout. Det jag fick höra var att spelarna har rullskridskor, de far runt i hög fart i en bana, de har coola namn (som är skyddade i en internationell databas) som spelar på att ta i andras rumpor, det första de lär sig är att ramla ordentligt så att de inte skadar sig, och stämningen i publiken är fantastisk.
Den beskrivningen räckte för att göra mig kär men det dröjde innan jag kom iväg till mitt första bout.
Ännu för står jag inte reglerna helt, men förenklat kan jag beskriva spelet så här:
Två lag med fem spelare i varje kör moturs på en oval bana. Lagets fyra blockers bildar en linje som motspelarlagets jammer skall ta sig förbi för att få poäng.

Bilden ovan skall visa hur det kan se ut när ett lag - här Stockholm BSTRDS - bildar en linje och en jammer (här från Vienna Rollergirls) försöker ta sig igenom. Ni ser även fyra domare, för det är alltid en massa domare på planen, och så en person som skriver saker på en vit tavla och det har med utvisningar att göra.

Här blir jammern hindrad av en blocker att ta sig fram.

Att det är rullskridskor och inte rollerblades/inlines (vi behöver ett svenskt ord för det) ger er kanske en ledtråd om sportens ålder. Den kom till på 1930-talet i USA, då som en sport som gick ut på att åka runt snabbast. En spelare började knuffa ut andra från planen, vilket uppmuntrades av publiken och plötsligt var det en tacklingssport. Resten av reglerna har så klart också utvecklats allt eftersom. Det senaste som har hänt regelmässigt är att det går snabbare att bli utvisad (förut kunde spelarna få varningar först men nu blir de utvisade direkt). Samt att jammers och blockers startar samtidigt.

Matcherna kallas bouts, det kanske jag skulle ha sagt tidigare för jag har använt ordet flera gånger i inlägget. Andra spännande ord är fresh meats, som de nya spelarna kallas, och derby kisses, ett annat ord för blåmärken. Att få blåmärken är coolt och lite en del av det trevliga med sporten, tolkar jag det som. Det verkar vara en väldigt trevlig stämning i lagen och mellan lagen, och så klart mellan utövarna och publiken. Efter varje bout ställer sig det ena laget runt banan tillsammans med de i publiken som vill, och håller ut händerna. Samtidigt åker det andra laget runt och gör high fives med alla dessa händer. Och visst vill vi göra detta oavsett vilket lag det är, strunta i vilket vi "hejjar" på. Kanske hejjar vi på båda.


27 april var jag på Roller Derby för tredje gången. Då såg jag Stockholm BSTRDS mot Vienna Rollergirls (B-lag) och Stockholm Roller Derby mot Manchesters Rainy City Roller Girls (A-lag). Därifrån kommer illustrationerna till det här inlägget. Några coola spelarnamn från de här två bouten, för att ni skall få en bild av hur spelarnamnen kan se ut: (jag skriver alla med versaler för jag vet inte var de vill ha versaler/gemener) IT'S ALIVA!, FEMME FURY, BUTT SPENCER, POLYGAMY WINEHOUSE, MADDY NUFF, FAYE-TAL BLONDE.

Mikusagi. 

Läs även andra bloggares reflektioner angående Roller Derby, Stockholm BSTRDS, Stockholm Bastards, Vienna Rollergirls, Stockholm Roller Derby, Rainy City Roller Girls, rullskridskor.

SVT Nyheter om Roller Derby.

Elevers önskemål framför könspanik

Blondinbella Twittrar: Hur långt ska vi dra det? Ska vi lägga till en toa också på offentliga platser för de som inte är en man eller en kvinna? En egen hentoa? Miku svarar: Tjo Löwengrip! Det finns massvis av könsneutrala toaletter! T.ex. på kulturhus, bibliotek och hemma hos mig. Hashtag radikalt.

På Södra Latins gymnasium har eleverna lyckats driva igenom ett beslut att införa ett omklädningsrum för de som vill byta om enskilt. Detta upprör t.ex. Blondinbella, som inte tror att det kommer att gagna någon. Därför tänkte berätta hur jag tänker.

Det är vanligt att elever skolkar från idrotten. Anledningarna är olika, men inte helt ovanligt är det att en tycker att det är superjobbigt att byta om tillsammans med andra. När jag gick i högstadiet ville vi inte byta om tillsammans med den andra klassen. Det var inte en köns-fråga utan handlade om att vi bara klarade av att vara nakna tillsammans med de vi litade på. Jag hade turen att vara i en så pass tajt klass. Att sedan byta klass när gymnasiet började var väldigt jobbigt, men jag behövde bara byta om med dem en gång som tur var.

Det finns många anledningar att känna sig illa till mods vid ombytessituationer. Spår från operationer, skador, hjälpmedel vi gömmer under våra kläder och som vi inte är helt öppna med att vi har, kroppar som inte stämmer överens med bilden av hur en kropp ser ut, och så vidare. Jag vill inte hävda att alla som har ärr eller missbildningar måste skämmas för det och låta bli att byta om tillsammans med andra, utan uppmuntra personer att våga ta plats med sina kroppar. Detta uppmuntrande vill jag dock inte skall ske genom att omöjliggöra ett skylande som kanske för den personen innebär trygghet. Om alternativet är att skolka, eller att känna sig hotad i omklädningsrummet, så är det inte ett bra alternativ.

Appropå toaletter så... ja, som sagt så finns det redan könsneutrala toaletter. Det är inte alla ställen som har tillräckligt många för att könsuppdela dem. Det är inte alla heller som ser behovet. Jag tycker att de är opraktiska. Bland annat för att kvinnor ofta vistas i lokaler med andra kvinnor, och män ofta med andra män. Så det finns ofta fler av antingen det ena eller andra, och antalet personer per toalett blir då inte jämnt fördelat. Men också det här: Hallå hur vet en var en passar in? Mitt juridiska kön är kvinna, så jag skulle ju kunna ta med mig mitt ID-kort in på damtoaletten och visa upp så att alla liksom kan andas ut och så att lokalvårdaren inte kastar ut mig (det brukar inte hända, men ändå). Dessutom passerar jag oftast som tjej, men inte alltid. Det är jättesvårt för mig att veta vilket det blir den här gången! Jag har gått in på damtoaletter och fått långa, misstänksamma blickar från personer som förmodligen var osäkra på om jag verkligen hörde hemma där. På herrtoaletten har jag ännu inte märkt av en lika jobbig stämning, förutom när jag var liten och en gubbe hytte åt mig med en käpp.
Så här gör jag med toaletter: Om det verkar som en miljö där jag inte behöver bli nedslagen eller få sparken, så tar jag den med kortast kö, eller den som är närmast, eller den som är renast. Den bästa, helt enkelt. Sedan stålsätter jag mig för att vara beredd att säga "Det bestämmer väl inte du heller!!!" om någon skulle säga "Hallå du är ju tjej" eller "Du är på fel toalett" eller dylikt.

Blondinbella twittrar: Ska vi hitta på ett till yrke också för de som inte känner att de kan gå till en gynekolog eller urolog för att man är något där i mellan? Miku svarar: Löwengrip, urologer jobbar med urinvägar, oavsett könsorgan. Blondinbella twittrar: Ska vi göra en hen-avdelning i klädbutikerna så att ingen blir kränkt över att det bara finns manliga och kvinnliga kläder? Miku svarar: Löwengrip, just nu har jag på mig en t-shirt som är unisex. Hashtags: radikalt, framtiden är här, fast det har varit så här sedan typ 1960.
Det är elever som har drivit igenom den här frågan. Elever som upplevde att ett behov fanns och därför krävde att det skulle tillfredsställas. Jag tycker att det är ett utmärkt exempel på elevdemokrati, något som faktiskt skall utövas i skolan eftersom eleverna skall fostras till demokratiska medborgare. De har lärt sig att påverka sin situation, en av de viktigaste färdigheterna en kan tillskansa sig i skolan. Detta borde inte hota dig alls, Isabella Löwengrip.

Läs även Trollhares öppna brev till Isabella Löwengrip.


Mikusagi

Justin Bieber

Alltså, jag tror inte att alla ni följer Kit på Twitter än, fastän jag har sagt åt er! Gör det!

(länkar: kvitter 1, kvitter 2, kvitter 3)

Läs även andra bloggares åsikter om Justin Bieber, Bob Dylan, gubbar, patriarkatet.

Day of Silence - tema Idrottssverige

Idag är det Day of Silence, en dag då vi uppmärksammar tystnaden kring HBTQ-personer, hur vi mår, hur vi behandlas av samhället. RFSL Ungdom Öst har tillsammans med Ungdom Mot Rasism och Rädda Barnen bestämt sig för att ta upp HBTQ-fobin inom idrotten. Nyligen släpptes en rapport som heter HBTQ och idrott. Här är några citat från den: (citaten finns som text i vitt längre ned, för de som använder uppläsare)

Berätta om dina egna erfarenheter under hashtaggen #dentystaidrotten. Kom sedan på manifestation i Stockholm, på Medborgarplatsen klockan 16.

Mikusagi. 

Läs även andra bloggares reflektioner kring HBT, HBTQ, Day of Silence, idrott, Den tysta idrotten, HBTQ och idrott, homofobi, transfobi, cisnorm, heteronorm och cissexism.
Bilderna i textform, så att uppläsare klarar av att läsa dem:
Först, från rapporten HBTQ och idrott.
Urklipp 1: (citat)"Den kultur som finns inom damfotbollen är att starkt upprätthålla en kvinnlighet. Fotbollen är inte en särskilt feminin sport, det är en hård kontaktsport som ger msukler på ställen som inte är fördelaktiga för en kvinna, till exempel stora lår, mindre bröst och så vidare. För att kunna uppväga detta är det viktigt att hela tiden ändå måla upp en bild av kvinnlighet. Som att spela matcher i smink, ha feminina kläder på sin fritid och prata om killar. Om du inte vill framhäva den femininiteten blir du väldigt ifrågasatt. Att inte vilja vara kvinnlig när du komer ur fotbollskläderna anses väldigt konstigt." (slutcitat) Leo, 20 år.
Leo ger fler exempel på hur de andra i laget skapar en traditionell heterosexuell femininitet genom att ta avstånd från saker som inte är tillräckligt feminina.
Urklipp 2: I Emelies berättelse skapar heteronormen på ett tydligt sätt förutsättningarna för själva idrottandet. De kvinnor som lever upp till idealen om heterosexuell femininitet premieras. Dessa normer påverkar alla, oavsett sexuell läggning, något som blir tydligt i informanternas berättelser. En konsekvens de homo- och bisexuella tjejerna berättar om är socialt utanförskap, en annan är att de riskerar att slås ut av andra i kampen om pengar, uppmärksamhet och medieutrymme. Samtidigt som normer leder till ökad press på att leva upp till femininitetsideal berättar andra informanter tvärtom hur maskulinitetsideal bidrar till att göra idrott till en frizon för icke-heterosexuella kvinnor. Läs mer om detta i kapitlet "Idrotten som en frizon".
Urklipp 3: (citat) "Rädsla rakt igenom. Jag började med brottning när jag var 13 och höll på tills jag var 17. Det var där omkring som jag började hitta min identitet som bög och som person i allmänhet var man osäker på allt. Jag vågade verkligen inte komma ut. För en del vänner men absolut inte på träningen. Delvis för att, jag menar brottning, man ligger och kramas på en matta med män liksom. Det är otroligt känsligt. Skulle man komma ut som bög där det skulle nog bli kalabalik, så kände jag då i alla fall vilket är väldigt tråkigt. Jag var jätterädd! Det finns en jargong, typ 'bögbrottare'. 'Jävla bögbrottare' kunde man stå och skrika till varandra. Eller typ 'jävla bög!'. Det känns som att manlighet och brottning är väldigt connectat och att det är känsligt att inte vara man på mattan." (slutcitat) Jonathan 23 år.
Urklipp 4: Ofta står träningskamraterna för jargongen, men flera informanter berättar även att deras tränare använder en nedsättande jargong. Ett exempel ges av Daniel.
(citat) "I min träningsgrupp vet de flesta om min läggning, alla har tagit det bra. Det enda problemet skulle kunna uppstå om min tränare fick veta det. Under ett träningsläger sa hon en gång att 'om någon i klubben var homosexuell så skulle någonting behöva göras, man fick ju inte kasta ut dem ur klubben men någonting skulle behöva göras.' Det är nog mest därför jag inte är helt öppen i min friidrottsklubb, jag vill inte riskera att förstöra relationen med min tränare för då skulle jag nog inte kunna träna kvar i den klubben." (slutcitat) Daniel 17 år.
Urklipp 5: Det är inte bara informanternas träningskamrater som trakasserar dem. Jon berättar när han blev utsatt av en förälder till en motståndare under en match. Han var 11-12 år, spelade en match mot en tjej och höll på att vinna. (citat)
"Hon blev rosenrasande och gick in och avbröt matchen, slet ut mig och tyckte att jag spelade i fel klass, att jag skulle spela med pojkarna. Hon var en väldigt gränslös person och tappade all... Jag vet inte om hon var sur för att jag vann och med utseendet blev det bara kollaps. Hon tyckte att jag skulle klä av mig och visa att jag var, visa vilket kön jag hade. Typ helt gränslös. Jag tänker att sånt gör man inte mot barn. Men det var kanske det värsta som har hänt." (slutcitat) Jon, 21 år.
Urklipp 6: Det är flera informanter som berättar hur deras tränare inte bara haft överseende med trakasserier mellan ungdomar i klubben, utan dessutom själva stått för en homofobisk jargong. Leo berättar om en av sina tidigare tränare. (citat)
"Min tränare sa inför hela laget en gång: 'Det är skönt att flatstämpeln från fotbollen är borta. Skönt att det itne är så många flator som spelar fotboll längre och att det itne finns några sådana där, här i vårt lag.' Åtminstonde jag och en till i mitt lag är öppna med att vi inte är hetero. Det var många små kommentarer som hon sa, vår tränare. 'Sluta lebba er' om typ två var för närgångna, 'ta bort killen ur laget' om det var någon med för kort hår som hon upplevde som för bra." (slutcitat) Leo, 20 år.
Urklipp 7: Transungdomarna har utarbetat strategier för att uthärda den obehagliga situtationen som uppstår av att byta om i fel omklädningsrum, som till exempel att byta om på toaletten eller hemma. Andra får själva komma på speciallösningar. Naima, som idag tränar med mestadels tjejer, och som påbörjat en utredning för att korrigera sitt kön, berättar om sina erfarenheter. (citat) "Ja du. I hate it (engelska: aj häjt itt). Jag kände mig helt särbehandlad när jag var på dansen. Jag kände att jag inte kunde... Jag bytte om på handikapptoaletten. Jag kände mig väldigt humiliated, alltså det var jobbigt. Det var jättejobbigt. Jag duschade när jag kom hem istället. Det var extremt jobbigt." (slutcitat)
Naima, 20 år.

Inlägg från Twitter:
Klipp 1: Mikusagi. citat "Min idrottslärare ville inte lära mig att föra i bugg på grund av då blir det så jobbigt för mig att dansa med män i framtiden." slutcitat.
Klipp 2: Favian. citat "Jag ca 14 år: Det nya innebandylaget pratar illa om andra lag på grund av där finns det flator. Resultat: Jag slutar omgående. slutcitat.
Klipp 3: Isabella Andersson. citat "Pojklagen använde 'du spelar ju som en liten tjej' som skällsord. Hörde det hela tiden och tappade stadigt självförtroende." slutcitat.
Klipp 4: Favian. citat "Att gå på gym är ett stort projekt när en är trans. Folk tittar snett när en går och lämnar kläder i omklädningsrummet." slutcitat.
Klipp 5: Isabella Andersson. citat "När jag spelade fotboll var min värsta mardröm att folk skulle tro att jag var lesbisk." slutcitat.

Bryt tystnaden, Idrottssverige!

Idag har jag + jättecoola människor målat en banderoll som skall användas på fredag. Vad händer på fredag? Jo, det är

Day of Silence

Då vi uppmärksammar tystnaden kring utsattheten för homo-, bi- och transpersoner. I år har RFSL Ungdom Öst, Ungdom mot rasism och Rädda Barnens Ungdomsförbund valt att fokusera på Sveriges idrottsliv.

På fredag klockan 16:00 så samlas vi i Stockholm, på Medborgarplatsen, i en manifestation!

Mer information.

I år släpptes en rapport gjord av RFSL och RFSL Ungdom på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Rapporten, Hbtq och Idrott, visar att många hbtq-personer känner sig osynliggjorda inom sin idrott och att det ofta finns en homofob och transfob jargong bland såväl tränare som träningskamrater och omgivning. Från de vuxna upplevs också en tystnad, en tystnad som dagligen bidrar till utanförskap, exkludering och ohälsa bland ungdomar som inte välkomnas i den snäva ram som utgör Idrottssverige.

Utanförskapet blir värre när flera normer bryts vilket kan leda till dubbel utsatthet för individen. Vi ser att homo-/transfobi inom idrotten hänger tätt ihop med uttryck för rasism och sexism och att dessa tillsammans med en trång könsnorm och en våldsbejakande machonorm slår hårt på alla åsidosatta grupper inom föreningsidrotten.

Kom!
Samt - sprid info om eventet i era bloggar!
Hashtaggarna är #dos13 och #dentystaidrotten .

Läs även andra bloggares rapporteringar om Day of Silence, Den tysta idrotten, idrott, homofobi, transfobi och RFSL Ungdom Öst.

Teckenspråket och jag

Sedan ett år tillbaka så lär jag mig teckenspråk. Jag har läst steg 1 och 2 genom Stockholms dövas förbund, och nu försöker jag lära mig på egen hand genom att t.ex. se SVTs teckenspråkstolkning av olika TV-program, gå på Döv för en kväll samt öva med kamrater. Egentligen ville jag läsa teckenspråk på Stockholms universitet, men eftersom jag var inskriven på Arbetsförmedlingen när kursen startade så gick inte det.
I somras när jag såg/lyssnade på uppträdanden under Stockholm Pride, så tittade jag väldigt mycket på tolkarna och det hjälpte mig trots att jag kan så ytterst lite teckenspråk. Vissa artister är ju dåliga på det här med att artikulera, och fokuserar mer på melodi och annat sådant musikaliskt tjafs, så jag hör inte alls vad de sjunger. Då stod teckenspråkstolken där och visade att ja, det är något om en snubbe i alla fall! Om jag då med hjälp av denna information lyckas urskilja ordet "boy" i texten, kan jag kanske också urskilja ordet efter det.
Teckenspråket är väldigt praktiskt att kunna, med det har jag ett sätt att kommunicera när jag vill vara tyst, när det är många andra ljud i rummet eller när den jag pratar med står för långt bort (eller bakom en glasruta) för att höra. Dessutom kan teckenspråkstolkar, som sagt, hjälpa mig att förstå låtar där jag annars har svårt att höra vad sångaren sjunger, och min kamrat som har det lite knepigt med engelskan förstod en föreläsning tack vare att det fanns tolkar där.

RFSL Ungdom-kongress 2013

Jag har varit på RFSL Ungdoms kongress i helgen. Min första kongress av något slag överhuvudtaget. Jag har lärt mig massor, och även fått en del kontakter.

Inför kongressen var jag inte så väl förberedd. Det enda jag hade läst i kongresshandlingarna var det gamla principprogrammet, för jag hade hört att ett principprogram skulle läsas, och i innehållsförteckningen såg jag inte att det fanns både det föreslagna och det nuvarande. Det gamla principprogrammet hade jag läst igenom på morgonen samma dag som jag skulle till kongressen.
Det gick bra ändå. Det föreslagna principprogrammet hann jag typ läsa på plats. Kanske inte allt, men tillräckligt.

Det är så bra, tycker jag, att börja i en organisation för ungdomar, för det liksom antas att många är med för första gången och inte vet hur saker och ting går till. Särskilt RFSL Ungdom är bra på detta (men jag har ju inte jämfört med ALLA ungdomsorganisationer i Sverige). Vi fick instruktioner gällande allt, och så fanns det hjälp att få om en ändå inte förstod riktigt. I början av kongressen fick vi t.ex. veta att förslagen skulle upp på påverkanstorg där vi skulle diskutera dessa, och skriva egna yrkanden om vi tyckte något. Det jag tänkte "Hjälp hjälp vad är ett påverkanstorg? Kommer jag att hitta dit? Vad är ett yrkande? Behövde jag en lapp för att lägga det här förslaget? Kommer jag att hitta lappen? Hur skriver jag? Var lämnar jag in? Hjääälp!", men det ordnade sig! Allt var supertydligt. Torget gick inte att missa, och vid varje station fanns funktionärer som förklarade vad som hände där, och som kunde hjälpa en att skriva. Sedan var andra kongressdeltagare också till stor hjälp! Bah "Jag såg att du skrev det här, men det kanske skall stå så här?". JA! Tack tack! Precis vad jag vill ha pga vet aldrig hur jag skall skriva saker. Och när jag står där och bah "Jag fattar inte, vad står det här? Alltså vad betyder det?" så kom det alltid någon och förklarade!

När det första påverkanstorget öppnade gick jag direkt till den avdelningen som hade den biten i principprogrammet som jag ville peta på. I föregående principprogram fanns nämligen detta:

[Bild på en textbit med rubriken "Emotionalitet, sexualitet och attraktion". En del av texten säger "Som en del av heteronormen förväntas alla människor ha en aktiv sexualitet. Det gör att asexualitet ofta osynliggörs eller betraktas som ett problem. Vi är starkt kritiska mot detta - sexuell lust ska aldrig förväntas.". Slut på bildbeskrivning.]

I det föreslagna hade asexualitet försvunnit, så jag skrev ett yrkande för att föra in det igen. Jag fick hjälp med att formulera mitt yrkande, och när jag hade satt upp det så var det en kamrat som hakade på och skrev ett liknande yrkande men formulerade om texten att ha in i programmet (efter lite diskussion med mig).

På ett annat påverkanstorg ville jag tycka till om vad som skall stå i stycket om sexualundervisning, så då skrev jag ännu ett yrkande som fick massa underskrifter! Plus att det kom lite folk och funderade kring ordval så sedan var vi några stycken som diskuterade vad olika ord egentligen säger, och till slut hade vi kommit fram till en bra formulering som en person skrev ned. Wohoo! Sammarbete!

Förutom påverkanstorg så hade vi workshops. Jag var på en där vi pratade om vad som skall stå på sidan transformering.se, i avsnittet för anhöriga. Det var faktiskt trevligt, och jag ser fram emot resultatet. Tyvärr kommer det först efter sommaren! Men transformering är redan nu en bra sida - kolla in!

Såklart var det också en massa förhandlingar i plenum. Jag tycker att folk var väldigt modiga och smarta, och i allmänhet blev jag imponerad av deras sätt. Jag vågade mig upp i talarstolen för det är ju bäst att ta tag i det med en gång. Jag är ju så himla gammal så det är dags att jag lär mig! Efteråt var det en som petade på mig och påstod sig ha läst min blogg. WHAT? Har jag läsare? Läser någon det här inlägget? Det känns plötsligt någorlunda meningsfullt att skriva.

Mikusagi.

(haha, jag började skriva det här inlägget i måndags men jag är seg)

RUBRIK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har jag börjat en kurs som heter Svenska växter och djur. Den första föreläsningen var igår, och jag fick äntligen veta vad bävrar egentligen håller på med! Alltså, jag har länge undrat varför de fäller träd, och varför de bygger dammar. Tydligen så fäller de ned träd för att komma åt maten som finns i trädtopparna, och de bygger dammar för att få en konstant vattennivå i sina bon.

Jag ser fram emot att lära mig en massa djur och växter, och till och med kunna identifiera 14 fågelläten (idag kan jag bara duva och mås).

Det göttigaste finns nu på nätet

För ett tag sedan så berättade jag om fantastiska Moa Svan med gäster som sker på Bio Rio. Tydligen så skall de läggas upp på nätet också! Enligt Feministiskt perspektiv (nättidning, har ni missat den så kolla in!) så läggs första avsnittet upp klockan 20 ikväll!

Nu har biljetterna till show nummer två släppts, in och boka!

Här hittar ni mitt förra inlägg om Moa Svan med gäster.


Mikusagi.

Äktenskapet är, som vi redan vet, en kvinnofälla

I förra inlägget nämnde jag i förbifarten att kvinnor mår bra av skilsmässa. Nu tänkte jag redogöra för min källa!

Jag har läst boken "Prins Charles känsla" som handlar om kärlek. Det är serietecknaren Liv Strömquist som har skrivit den. På sidorna 86-88 finns mitt favoritavsnitt i boken, och här citerar jag sidan 87:

"45% av kvinnorna upplevde att de fick en bättre relation till sina vänner efter skilsmässan. Bland männen får dock en majoritet en SÄMRE relation till sina vänner efter att de skilt sig. Männen mår dessutom sämre psykiskt som singlar än vad gjorde som gifta. Detta är en stor skillnad mot kvinnor, där 70% upplevde att de fick ett ökat psykiskt välbefinnande efter skilsmässan. Hela 85% av kvinnorna upplevde dessutom att de fick bättre självförtroende efter att de skilt sig (mot 35% av männen). "

Diagram och info om var diagrammet kommer ifrån, finns i boken.

Titta vad lustiga vi är!

Igår såg jag Melodifestivalen (för jag anstränger mig och försöker vara social och då innebär det att jag missar lördagssändningen) och fick se pausunderhållningen som presenterade Bizex.

En presentation av sketchen, för de som har missat:
Varje vecka visar Melodifestivalen ett fejkreportage där de "lyfter fram ett låtbidrag som inte kom med i tävlingen" (det är inga riktiga bidrag, så klart). De fejkar att de åker ut till en ort och intervjuar artisterna och sedan får de spela sin låt. Den här gången var det dansbandet Bizex som kom från Skellefteå. Alla i bandet har varit gifta med varandra hit och dit, och jag trodde att det var ett inavelsskämt men av reaktionerna på nätet att döma så handlade det alltså om att bisexuella ligger runt? Bandet framförde låten "Vi bytte kön med varann" som handlade om en bög och en flata som genomgick könsbyte för att kunna vara gifta med varandra och få det de är attraherade av. Sedan bytte de läggning och fick byta tillbaka.

Det här är ett i raden av alla skämt som majoritetssamhället, cispersonerna, vill att jag skall acceptera och skratta åt för att visa att jag inte är för besvärlig. Så att de kan känna sig öppensinnade istället för att känna sig som förtryckare (för det är så sjuuukt jobbigt att ifrågasätta sin egen privilegierade ställning och vad den innebär).

Kritiker menar att det här var "humor" (allt är okej att säga, om du gör det till ett skämt, tydligen). Varken transpersoner eller bisexuella hånas. Kanske säger någon att sketchen driver med fördomar. Gör den det? Nej.

Så här var det inte:
Se de här konstiga personerna som tror att folk genomgår könskorrigerande operationer för att slippa vara homo - så fånigt av dem att tro så!

Så här var det inte heller:
Tänk vad absurt det är att människor tror att det går snabbt och lätt att transistera!

Istället var det så här:
Om en person byter kön så slipper den vara homo! Vem som helst kan byta kön nuförtiden, det är någon modegrej.

Obs! Folk tror också så på riktigt, så sketchen befäste fördomar istället för att driva med dem.

Jag är arg och ledsen på hela samhället och media som alltid gör så här. (nu går jag ifrån att bara prata om trans, och tar upp HBTQ) Vi hade förra året "Inte bara bögarnas fest" som hade kunnat vara rolig om bögar hade gjort numret men nu var det tre heterokvinnor och jag tänker bara "Ja, jag märker att det inte är bögarnas fest för det är bara straighta på scenen". Vi har det återkommande skämtet (i filmer, tweets m.m.) "tänk om en transsexuell kvinna och en transsexuell man är ihop! Är de hetero eller homo då? MINDFUCK!". Hur många TV-serier tar inte upp det här: "Tänk om en man raggar på mig (som är man)! Hahahaha vad äckligt!" ?

Bizex-sketchen, tillsammans med alla andra sketcher, filmer och TV-serier som skämtar om HBT från ett cis-hetero-perspektiv, säger till mig att jag inte är den tänkta publiken. Det var inte mig författarna försökte roa, de tänkte "Detta är för alla normala medelsvenssons som tycker att de där andra är så lustiga som håller på och byter kön". Jag lever ett liv som transperson och jag attraheras av och blir kär i andra transpersoner. Jag är ett lustigt mindfuck varje dag men det är inte min mening. Det blir så i en värld där de andra skriver reglerna, de som också skriver dessa manus.

Det här kräver jag av er som vill argumentera för att det här var en helt okej sketch:
Förklara skämtet. Säg inte bara "det är humor" eller "det är roligt". Förklara VAD som är roligt. Om det roliga är just det jag har pekat ut, så kan jag absolut inte hålla med er.

Jag vill inte vara den som dissar alla skämt utan att ge uppslag för nya, så därför kommer jag att skriva lite tips nu trots att jag själv inte har några ambitioner som komiker. För det första: titta på dig själv, vad är det roliga med dig? (jag lovar, heterosexuella cispersoner är jätteroliga) Skämten kan vara reflektioner om ditt eget liv, istället för att visa att alla andra är konstiga.
Här är några skämtupplägg:

• Könspaniken som uppstår när någon kvinna står för bredbent (eller vad som helst manligt), eller en man sitter feminint (eller vad som helst som är kvinnligt).
     -"Titta vad fånigt att vi tror att det här är viktigt och betyder något"
• Kvinnor och män gifter sig med varandra trots att äktenskapet är väldigt ojämställdt och kvinnor får offra sin fritid för att göra sysslor som männen slipper.
     -"Haha, trots att kvinnor mår bättre efter en skilsmässa så fortsätter vi hålla på med den här urgamla traditionen - vad absurt!"
• Husdjur måste ha könssymboler.
    -"Haha, det står 'tuff kille' på hundens halsband. Som om hunden bryr sig om vi ser den som en kille eller tjej!"

Jag vill gärna ha fler tips att lägga in i listan här! 

Läs Antropomorfs inlägg om samma sketch.

Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Bizex, transfobi, bifobi.

Jag fick poäng för att jag gillar SVT Kulturnyheterna

Jag gjorde ett PK-test och blev faktiskt besviken för jag blev bara 58% PK.

REVA

Stormningar av vigslar, påringningar till barnpsykiatriska mottagningar och id-kontroller på stan. I Malmö har polisens projekt Reva lett till en kraftigt upptrappad jakt på papperslösa. Nu kommer projektet till Stockholm.

[...]

Enligt flyktingombudet Anita Dorazio som arbetar med en klinik för papperslösa, är det i samband med att polisen genomför biljettkontroller i tunnel­banan som de flesta tillslagen sker. – Vi försöker samla pengar till SL-kort och remsor till papperslösa, säger Anita Dorazio.

Källa: ETC.

Projektet REVA har kommit till Stockholm, och redan har jag läst flera rapporter från personer som har sett poliser göra ID-kontroll i tunnelbanan på jakt efter papperslösa. Eftersom det ofta sker i samband med biljettkontroller så kan det vara bra att följa Biljettkontroll på Twitter. Håll även utkik på REVA-taggen. Ser du gränspoliser, rapportera till Facebook-gruppen REVA Spotter med plats, datum och tid.
Saker du som inte är papperslös kan göra: Distrahera polisen, slösa deras tid, så kan någon papperslös kanske komma undan. Planka vid kontroll. Vägra att visa ID-kort.

Under projektet REVA kommer ett transitförvar att etableras som ett sätt att använda förvarsinstitutet mer effektivt. Det nya transitförvaret kommer att vara ett slutet boende i Märsta med närhet till Arlanda flygplats. Personer kommer att placeras där när deras ärenden är i slutskedet av verkställighetsprocessen. Vistelsen ska vara mycket kort, högst några dagar, innan utresan.

(Källa: tjänstebeskrivning på Migrationsverkets hemsida)

Flera vittnar om att jakten lett till att människor med vad som upplevs vara ett utländskt utseende automatiskt misstänkliggörs och att rädslan hos papperslösa ökat markant. Plötsligt blir en promenad till skolan ett risktagande.

Källa: Grön Ungdom i DN. 

Helena Holgersson, sociolog på Göteborgs universitet, menar att Sverige är hårdare mot papperslösa än andra länder. Att gränspolisen nu fått följa med Skatteverket ser hon som ett exempel på att genomregleringen av det svenska samhället försämrar förutsättningarna att leva som papperslös.

Källa: Arbetaren Zenit.

I år kommer en ny lag där papperslösa får rätt till sjukvård och skola, som en del i Miljöpartiets migrationsöverenskommelse med regeringen. Där Reva redan införts har polisen fått hård kritik för att man eftersökt människor till exempel i anslutning till att de fått sjukhusvård.

Källa: SVT.

Kenjiro Sato är frustrerad. Som psykolog på Teamet för krigs- och tortyrskadade, som ligger vägg i vägg med Barn- och ungdomspsykiatriska akutmottagningen, är många av hans patienter barn och ungdomar som gått under jorden efter att Migrationsverket beslutat att utvisa dem med hänvisning till Dublinförordningen. − Vi kan inte längre utföra vårt arbete på ett tillfredsställande sätt. Ungdomarna som kommer hit är inte längre mottagliga för stödsamtal och behandling. Det enda de pratar om, om och om igen, är rädslan för gränspolisen. I ett av teamets mötesrum står åtta röda stolar i en ring. Här brukar Kenjiro Sato och samordnare Sara Wåhlin hålla kvällsmöten med killarna. Sedan en tid tillbaka deltar allt färre i samtalsterapin. – De vågar inte längre komma hit. De är rädda för att civila poliser väntar på dem utanför mottagningen, säger Sara Wåhlin.

[...]

Samtalsterapin med ungdomarna brukar avslutas med en aktivitet. Det kan vara ett pass på mottagningens gym eller en fotbollsmatch på någon av stadens utomhusplaner. Biljard på ett av svenska kyrkans församlingshem är också uppskattat. Efter senaste aktivitetskvällen undrar Sara Wåhlin om ungdomarna kommer att våga delta. – Vi såg att polisen satt och väntade i sina polisbilar en bit bort från kyrkan. Ungdomarna valde då att följa med oss tillbaka till mottagningen och ta en annan väg hem.
Såväl Sara Wåhlin och Kenjiro Sato som teamets enhetschef Marie-Louise Lundberg upplever att gränspolisen i större utsträckning än tidigare ringer och hör sig för om ungdomar som är efterlysta befinner sig på mottagningen eller på akuten.

Källa: Re:public.

Läs även andra bloggares åsikter om REVA, migrationspolitik.

Vad gör ni nu för tiden? Varför hör ni aldrig av er?

Jag har länge undrat över dagens liberalfeminister. Så här undrar jag:

1. Finns det idag (i Sverige) personer som definierar sig som liberalfeminister?
2. Vad sysslar de med?
3. Vilka frågor tycker de är viktiga?

Kanske är det ingen som vill kalla sig liberalfeminist. Jag vet inte. Kanske är begreppet förlegat.
Jag skulle vilja höra från någon liberalfeminist, för svaren vet jag hur de ser ut om de kommer från personer som inte gillar liberalfeminism: Det är en vit rörelse för medelklasspersoner. De tycker att det är viktigt att kunna anställa arbetarklassens kvinnor för att ta hand om sina egna barn.

Hur ser de på den rådande situationen i Sverige?
I resten av världen?
Vilka insatser krävs?

Name droppa liberalfeminister och gärna med någon länk!


Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, liberalism, liberalfeminism

Premiären för Moa Svan med gäster gjorde bra intryck

Jag har inte längre något bildredigeringsprogram som kan hantera RAW-filer, men jag har i alla fall ett foto som jag tycker är bra nog att lägga upp utan att mixtra med ljus och färg. Vi ser Mian Lodalen och Moa Svan sitta och skratta tillsammans.

Igår var jag och flera kamrater på Bio Rio och såg den nya talkshowen Moa Svan med gäster. Det inleddes med otroligt roliga och karismatiska Pernilla Hammargren som fick värma upp publiken och dra information, och senare under showen så kom Hammargren upp igen för att visa "Pernilla tipsar!".


Första gästen var Maria Sveland som började att prata om back in the days när alla ville kalla sig feminister, t.o.m. Göran Persson. Sedan övergick samtalet i att handla om näthat, eftersom Maria Sveland släpper en bok om detta i mars.

Nästa gäst var Mian Lodalen som hade varit på QX Gaygala, som sänds på lördag men det har rapporterats om den redan så vi vet att kronprinsessan Victoria var en av prisutdelarna. Lodalen påpekade att hen hade växt upp i en tid då homosexualitet försökte behandlas med elchocker, så det är faktiskt en stor grej att en representant från kungahuset är med på ett sådant evenemang. Det kan ändå vara bra att ibland stanna upp och uppskatta att vi har kommit någonstans i alla fall, innan vi fortsätter att kämpa på framåt.

Den sista gästen var Nour El-Refai som berättade om en film och en bok som hen arbetar med just nu. De pratade också om när de två arbetade tillsammans i Morgonpasset (det här missade jag tyvärr pga då hade jag ännu inte börjat lyssna på Morgonpasset!). Som flera läsare kanske vet så gillar jag Nour El-Refai väldigt mycket och jag har uttryckt min kärlek i bloggen förut.

Stämningen under kvällens samtal var avslappnad och det kändes samtidigt intimt och fint. Moa Svan är skicklig och lyckas kombinera intressanta diskussioner med humor. Jag rekommenderar verkligen Moa Svan med gäster. Det kommer fler under våren! Jag lär gå på alla.


Mikusagi.

Läs även andra bloggares åsikter om Moa Svan, Bio Rio, Mian Lodalen, Maria Sveland, Nour El-Refai.

Melodifestivalen 2013 deltävling 1

Tjao! Jag tänkte först att jag skulle sluta med Melodifestival-sammanfattningar pga tråk, men: 1. Mamma gillar dem. 2. Några år senare så tycker jag faktiskt om att gå tillbaka och läsa dem eftersom jag har glömt.
Nu tänker jag försöka beskriva vad jag såg och hörde, istället för att bara skriva vad jag tyckte. Jag tänker även lägga upp bilder men det dröjer lite innan det finns bilder till alla bidrag.
Alla som inte tycker om det här kan ju bara scrolla förbi och läsa något annat i min blogg istället.

David Lindgren - Skyline
En ensam kille lyckas låta och se ut som ett pojkband, kanske för att det är flera andra killar på scenen och dansar pojkbandsaktigt tillsammans med David Lindgren. Obs! Jag gillar pojkband! Jag gillade att det var manliga dansare, eftersom det allt för ofta fylls ut med snygga kvinnor när män uppträder, bara för att publikmännen skall få något gött att vila ögonen på.
I dansen ingick handrörelser som kan ses som fåniga men jag stordiggar dem pga takes me back to 90-talet.

Cookies N Beans - Burning flags
Tre kvinnor stod och sjöng en helt vanlig låt och såg helt vanliga ut och det hände inget speciellt alls.
Jag antecknade att jag förmodligen hade gillat den här låten om den var på svenska, melodin försvann för mig nu. Cookies N Beans är rätt färglösa. Låten har en stark titel, men själva låttexten förstår jag inte alls. Flaggbränning innebär att man avsiktligt sätter eld på en flagga, ofta en nationslagga, ibland för att visa missnöje med landets politiker. Den hade kunnat handla om det här. Det gjorde den inte. Jag tycker att det här är falsk marknadsföring faktiskt. Jag tror att den handlar om att vara kär i någon... som inte är kär tillbaka? Jag vet inte, något helt vanligt i alla fall.

Jay-Jay Johanson - Paris
En snubbe står i svarta killar och sjunger en seriös, långsam och deppig låt om att gå runt på gatorna i Paris och sakna en tjej. Jag upplevde den som väldigt repetativ, särskilt som jag bara hörde de textrader som förekom flera gånger, övriga tyckte jag att artisten sluddrade sig igenom. Det är lite typiskt mig, jag har svårt att höra text i sång så det är väldigt viktigt med artikulation.

Mary N'diaye - Gosa
Fantastisk! Här kommer en artist in med snygg frisyr och snygga byxor och typ påminner om Janelle Monáe och kör schyssta moves och framför en text som jag kan tolka/använda som en hyllning av gosande (men det skall tydligen vara en dans). Väldigt charmig och uttrycksfull och jag blev kär ca direkt.

Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora
Den här låten lät typiskt Eric Gadd. Alltså, tänk er de låtar ni har hört med Eric Gadd och ta bort lite av hitfaktorn så har ni Vi kommer aldrig att förlora. Om det här hade varit en artist jag inte kände till sedan tidigare så hade jag tyckt att låten var rätt bra, men jag vet att Gadd kan mycket bättre än så här. Skicka inte in dina måndagsexemplar till Melodifestivalen!
På scenen hände inte så mycket mer än att Eric Gadd var Eric Gadd, och låten var också bara Eric Gadd en helt vanlig arbetsdag.

YOHIO - Heartbreak Hotel
Det kommer knappast som en överraskning att jag gillar byxorna, håret, jackan, handskarna osv. Jag kände till YOHIO sedan tidigare och har tänkt att jag skall kolla upp några av artistens låtar, men det blev inte så att jag gjorde det innan Melodifestivalen. Jag blev förvånad när jag under presentationen hörde frasen "visual kei" uttalas i svensk television för första gången. Det är en genre jag har känt till i många år men som liksom har existerat någonstans i en egen värld utan att de stora svenska medierna vet något. Jag är inget stort fan av visual kei även om jag gillar konceptet och lyssnar på låtar och googlar bilder ibland.
Men YOHIO är jättesöt och låten var helt okej och jag blev lite kär och jag gillar det här.

Anna Järvinen - Porslin
Egentligen är den här låten bra, men jag känner inte för tragiska låtar om svek, bråk och uppbrott. Jag vill ha lite festival!
Anna Järvinen stod på scenen i en grå klänning och var ledsen.

Michael Feiner & Caisa - We're Still Kids
Den här gav mig typ inget intryck alls.



För er som vill se mer visual kei, här är några band: Gazette, exist trace, Versailles.