Sommar i P1 2018

Hej hörrni! Jag tänkte berätta om de sommarprogram jag lyssnar på, och försöka ta med både vad de innehåller och vad för typ av lyssning de erbjuder. Så kan ni avgöra om det är något för er. Jag uppdaterar listan allt eftersom.

Kaj Linna - Kaj fick titeln "livstidsfånge" i listan jag läste, och jag blev besviken när det visade sig att Linna var oskyldigt dömd. Jag hade hoppats på att få lyssna på en grov brottsling reflektera över fängelsevistelsen, brottet, vad som ledde upp till det, livet i helhet, rättssystemet, hur vi borde behandlar fångar, etc. Men, Kaj Linna pratade om fängelset och om hur fångar behandlas, och jag tror inte att det sades något positivt.
Jag tyckte att det var trevligt att lyssna på den, jag fick aldrig tråkigt och det var lätt att hänga med, det var en lugn och avslappnad upplevelse.
Länk.

Mouna Esmaeilzadeh - Programmet var både fyllt av fakta och med filosofiska frågor. Den startade i en flykt, som det inte handlade jättemycket om, men som det hela tiden gjordes kopplingar till, tillbakablickar och refereringar till. Mouna tror på framtiden, att den håller något gott och att det inte kommer att finnas några fattiga. Well, då kan det inte finnas några rika heller för det krävs fattiga för att rika ska finnas, så när människor är villiga att sluta vara rika, då kan vi komma någonvart.
Det här var inte ett avslappnande sommarprat, men ett intressant. Lyssna på det när du har ork att vara uppmärksam. Inte när du ska sova för det kommer bara att stjälpa din insomningsprocess.
Det pratas om PTSD och andra psykiska diagnoser. Det berättas om tortyr och andra hemska saker människor utsätter varandra för, ingenting är särskilt detaljerat men berättaren har olika kopplingar till offren ibland, och det kan därför kännas nära även för lyssnaren. Men som sagt, det beskrevs aldrig utförligt och programmet fastnade inte vid det så länge. Jag upplevde aldrig att det blev en mörk stämning på grund av det här, Mouna fokuserade hela tiden på lösningar.
Länk.

Anna Serner - VD för Svenska filminstitutet och programmet handlar mest om jobbet, och om jämställdhet för Anna jobbar tydligen mycket med det i branschen. Jag har inte koll på film, så jag visste inte vem Anna Serner var innan, och jag kände inte till kvoteringshot och annat som tas upp. Trots mitt filmointresse så var det ett intressant program, rätt lugnt också, det går nog att sova till.
Självmord tas upp, och det rätt länge.
Länk.