Trubbel - sångtext

Efter att ha läst text efter text som varit felstavad och felordad så har jag nu själv skrivit ner det Monica Zetterlund sjunger i sin version av Trubbel.

Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarens alla blommor.

Nu surrar bin och fåglar sjunger överallt.

Nu stryker vinden genom trädens höga kronor,

men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.

Här är det snårigt och förvuxet, fult och risigt

och lika hopplöst grått och trist som i mitt bröst.

Därute lyser det av sommarens alla blommor.

Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter.

Ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst,

försonad med min karaktär för jag har aldrig förmått att säga nej till någonting som helst,

och inte nekat mig det ena eller andra och levat livet tills jag krossades en dag.

Det började med att du bedrog mig med en annan,

en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten

och jag blev grundligt jämförd med din fina vän

tills du bekände att hon givit dig på båten,

då blev det dödstyst här i trädgården igen.

Och från den stunden var den kvinnan dubbelt hatad.

Hon hade lekt med dig – med oss – ett litet slag

och jag, jag kände det som även jag var ratad.

Jag ville slåss och gick mot mitt livs nederlag.

Jag kom med hammaren beredd under min kappa,

när hon kom ut i sidenpumps och sa ”god dag,

kom in och slå dig ned en stund så får vi prata”

Jag bara stammade – nu minns jag inte vad.

Och jag blev bjuden på likör och cigariller,

och kunde inte få mig till att säga nej.

Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis

och jag tog saker som du glömt med hem till dig.

Jag går omkring i mitt Pompeji ibland ruiner

jag traskar runt i resterna utav vårt liv

men du ska aldrig ge mig pikar om sekiner

och aldrig bliva någon annans tidsfördriv.

Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar

och ta vårt liv och mina katter som de är

för trots all kärleksbrist och trasighet och fransar,

dig ska jag älska livet ut,

dig har jag kär.

Mikusagi