Pages

22 juli, 2010

Vilka brudar?

När jag gick i gymnasiet fick jag många lektioner i Skillnaden mellan kvinnor och män. Nu menar jag inte att snacket i korridorerna på rasterna var lektionerna, utan jag menar att flera av gymnasielärarna såg det som sin plikt att lära oss om detta. Minst tre stycken.

En av lärarna gav oss ett stycke text som vi fick läsa. Det var en berättelse om ett par, en man och en kvinna. Kvinnan berättar för sin man om problemen på jobbet i hopp om lite sympati och en kram. Mannen förstår inte vad kvinnan vill utan föreslår istället praktiska lösningar. Kvinnan blir ledsen och så blir det bråk.

Detta är skillnaden mellan kvinnor och män, menade min lärare, män är praktiska och kvinnor vill prata känslor. Den underliggande meningen med lektionen verkar ha varit att lära oss att heterosexuella relationer inte fungerar och därför borde vi alla gå med i homosexrörelsen, men jag betvivlar det starkt.

Jag känner att jag ofta är den där kvinnan i berättelsen och alla personer jag vänder mig till måste vara män eftersom de alla kommer med råd när jag vill bli syndomtyckt. Var är kvinnorna? Om jag skall definiera kön efter den berättelsen så är jag ensam kvinna i världen.


Mikusagi

3 kommentarer:

trollhare sa...

Själv känner jag alltid att jag är en man omgiven av kvinnor, om man får tro den där sortens berättelser. Men i övrigt delar jag din analys. Om det nu är såna gigantiska skillnader, varför fortsätter folk att ingå olikkönade relationer?

Mikusagi sa...

Det är kvinnor som lever i heterosexuella förhållanden som hela tiden lär mig att män och kvinnor är för olika för att kunna fungera ihop, det är inte militanta flator från RFSL som vill förhindra att jag ligger med fienden.

PGW sa...

Tror inte det beror på kön riktigt heller om man bara lyssnar eller vill lösa problemet. Jag hör till problemlösarna fast jag är kvinna, men kommer på mig själv när jag ser att mina kvinnliga kompisar tycker att jag svarar "fel". Sedan kan jag ibland vilja har lite allmänt stöd och tycka-synd-om från min pojkvän och säger till och med att jag bara ska gnälla lite och att han inte behöver lösa något åt mig, då gör han snällt det :-) Annars är han också en sådan som gärna vill lösa problem.

Som alltid är det väl frågan om tydlighet i kommunikationen mellan människor, oavsett kön, läggning, kultur, you name it?