Bör vi skämta om allt?

Ibland höjs röster som säger saker i stil med "Du kan inte skämta om förintelsen, det är inte roligt!", "Du kan inte skämta om 11 september, det är respektlöst!" och liknande. Jag vill påstå att detta inte är helt inkorrekt men nog lite förenklande. Argumentet "det är inte roligt" kan vi slänga direkt i papperskorgen då well, det finns förmodligen någon som tycker att det är just roligt. Okej, kvar finns argumentet att det är respektlöst att skämta om vissa saker.
Är det verkligen det? Allt går att göra så att det blir respektlöst, men är skämt om folkmord alltid respektlöst? Jag tänker att humor har en mängd uppgifter. Den hjälper människor att bearbeta sådant som har hänt. Lite som när barn leker. Vi kan inte alltid prata gravallvarligt om allt. Eller, "vi" är väl dumt att säga för jag kan inte uttala mig om hur varenda människa på Jorden fungerar, men you get my point.

Jag tror att humor är det redskap vi tar till när vi tycker att något är svårt att prata om, och eftersom det är något som är lätt att ta till sig så blir en följd att vi också kan påminna varandra om tragedier i tid och otid. Jag brukar inte skicka mail till mina kompisar där det står "Glöm inte att under andra världskriget så förföljdes och dödades personer ur flera grupper", om vi gick runt och sade sådant till varandra hela dagarna skulle livet bli alldeles för tungt. Istället kanske jag skickar iväg en rolig bild med Anne Frank, och skriver "ololololol". Jag delade med mig av något jag tyckte var komiskt samtidigt som jag påminde min kompis och mig själv om det hemska som hände. Genom vitsar stannar händelser kvar i folkminnet. Medelsvensson sitter faktiskt inte med näsan i en historiebok hela dagarna. Medelsvensson skrattar åt dumma skämt.

Jag tror alltså på humor både som terapeutiskt och folkbildande. Att driva med något behöver inte betyda att häckla det - tänk på Roast där våra folkkära kändisar får vara med och bli skämtade om och det görs just för att de är omtyckta. Humor kan vara en omfamning.

Sedan vill inte jag att det skall blundas för humorns negativa sidor. Ett skämt kan vara väldigt jobbigt för någon att höra, t.ex. för någon som är mitt uppe i en sorg och som inte är redo för att prata om det eller lyssna på vitsar som rör ämnet. En får vara uppmärksam på publiken.

I TV, radio och på internet kan det vara svårt att veta vilka som är publiken. Själv gör jag så att jag undviker skämt om tragedier i min signatur på communitien. Jag minns när krokodiljägaren nyss hade dött och många signaturer på vissa forum innehöll giffar som illustrerade dödsfallet på olika komiska sätt. Jag tänkte att det måste vara oerhört jobbigt för barnen till den bortgångne fadern att vistas i forum där de ser sådant hela tiden och jag vill inte att någon skall behöva undvika internet. Signaturer syns överallt och om och om igen, det blir som ett spammande av skämten och jag tycker att det är onödigt att liksom "trycka upp det i ansiktet" på någon. Har du sett det här förintelseskämtet? Jasså? MEN HÄR KOMMER DET IGEN!

Humor är också ett maktinstrument som används för att berätta vad som är okej och vad som inte är det, det upprätthåller och bekräftar normer och visar vem som skall skratta åt vem. Humor skall inte behandlas som något oseriöst och oviktigt. Det har jag skrivit om här.

Mikusagi




Läs även andra bloggares intressanta tankar om Anne Frank, 11 september, tragedier, humor, respekt, respektlöshet