Jag köpte ett nytt exemplar av Bangs humornummer. Jag tappade bort det förra, tankspridd som jag är. Det var ett så fenomenalt nummer att jag bara måste ha det i min ägo. Under 68 sidor diskuteras vad som är humor, vad den kan användas till och vem som skrattar åt vem. Vem får ta plats? Vem anses vara rolig och vem är vulgär?
Det är ett nummer som engagerar mig mer än vanligt, kanske för att jag har känt att humor problematiseras för sällan. Jag såg på Time Out* en kväll och kände mig plötsligt illa till mods när programmet förvandlades till en kukmätarklubb. Hur det hela gick till tänker jag inte gå in på men det påminde mig om när jag själv har råkat ut för gubbskämt som jag har fått tolerera eftersom det ju är humor och då spelar det ingen roll hur liten jag känner mig när männen armbågar varandra och skrattar med överdrivet mörka och höga röster.
Humor används så klart inte bara av män, mot kvinnor. Det används mellan många olika grupper, som ett sätt att skapa en känsla av gemenskap.
Etnisk humor handlar alltid om att skapa en stark vi och dom-känsla, säger Christie Davis. Humor är makt eftersom det skapar olika grupper och under en föreställning vill de flesta vara på rätt sida om vi:et, eller på rätt sida om skrattet.Bang #2 2009, sidan 18
Humor kan vara ett fenomenalt verktyg men det kan också vara något obehagligt och begränsande. Våra skratt ger ledtrådar till vad som är okej och vad som inte är det, enligt normen och det kollektiva tyckandet. Människor som inte passar in i våra ritningar över hur världen bör se ut blir något lustigt, och på fel sida om skrattet förminskas de. Humor är avväpnande, farligt, det är därför det ofta kombineras med politik på olika sätt.
Jag har ingenting emot humor, men en bör fundera på hur en använder den. Det är sällan enkelt.
Vem får vara rolig, vem får utrymme att vara rolig? Sissela Kyle pratade under Pride om sina erfarenheter från Parlamentet. Hen berättade att hen blivit nekad jobb eftersom de redan hade en blondin, och att vid auditionerna så döms kvinnor hårdare. Män som misslyckas kan få nya chanser, men för kvinnor gäller det att lyckas på första försöket. Läs mer om det här och här.
Hoppa fram till 3:07
Chefer och manusförfattare: alla är män**. Det är därför Sissela säger att Parlamentet numera är gjort av grabbar, med grabbar och för grabbar. De få kvinnor som faktiskt är med är där som undantag. Jämställdhetsalibi, typ.
Mikusagi
PS. Ja, kolla där! Nu har jag äntligen skrivit om humor, som jag lovade för länge sedan. Inlägget är inte väldans mitt utkast som publicerades på Maria Nova, det här var kortare och bättre. Yay!
*Sportversion av Parlamentet, typ. [YouTube]
**Eller, det har hänt något. Annika Lantz skriver på sidan 12 "Parlamentet [har] i vår, efter 10 år, tagit in den första kvinnliga skämtspånaren"
Läs även andra förhoppningsvis intressanta blogginlägg om Bang, feminism, humor, Parlamentet, Sissela Kyle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar