En omöjlig utopi

Jag fick hem senaste numret av Bang - #3 2010. För ett tag sedan. Temat är "Utopia" och det var en särskild framtidsbild som fångade mitt intresse och - kanske mitt hjärta. Lite. Den är helt galet utopisk och omöjlig, som planeten Pandora men med människor som invånare istället för na'vi.

Det minst omöjliga är att alla bor kollektivt, vilket är resurssparande eftersom inte varje människa behöver en egen spis, eget badkar, eget... ja, det mesta som folk har i sina lägenheter och hus. Det finns kvartersmatsalar där alla får äta - fatta najs när en inte känner för att vara ensam! Jag antar att det är möjligt att ta med sig tallriken och sätta sig någon annanstans om en inte gillar att äta i sällskap.

Utopin beskrivs genom att någon som lever i den (den kallas Azur) skriver till det förflutna och berättar om sitt liv. Det omöjligaste men kanske också finaste i Azur är det som beskrivs i citatet nedan:

I din utopi Ursula fanns inga pengar. Men det är något som vi har här på Azur. På så vis garanteras invånarna en individuell frihet och de kan välja att köpa och sälja vissa saker och tjänster. Men de grundläggande behoven, som mat och bostad, sjukvård och skola är naturligtvis gratis. Fast för att ingen skall lägga pengar på hög har vi bäst-före-datum på våra sedlar. Valutan är helt enkelt ruttnande och minskar i värde ju äldre den blir. På så vis kan vi vara säkra på att pengarna kommer samhället till godo. 

Varför kan vi inte ha det så? Varför finns det små minirobotar som kan åka runt med blodomloppet men inte pengar som ruttnar?

Läs gärna resten i Bang ^__^

Mikusagi

Läs även: Dystopia