Love thy neighbour

Jag låg i sängen och läste när det knackade på dörren. Jag lade ifrån mig boken och lyssnade. Jag hoppades att det var en granne som spikade. Det knackade igen, och jag förstod att det förmodligen var på dörren. Jag var påklädd. Det fanns inga undanflykter. Jag reste mig och tittade på min skugga. Morgonfrisyren syntes tydligt trots att siluetten var oklar utan skarpa kanter. "Det är kanske inte ultimat att jag ser ovårdad ut när jag öppnar dörren, för där utanför står kanske någon som vill skälla på mig för att jag inte sköter våra gemensamma utrymmen ordentligt" tänkte jag och lade också till att de borde skriva en lapp istället för att knacka på. Hur ofta är jag ordentligt påklädd när jag är hemma liksom? Nu hade jag min Tokyo Hotel-tröja och ett par mjuka Nike-brallor på mig så därför stapplade jag ut till hallen och öppnade.

Först syntes ingen. Sedan tittade ett ansikte fram i springan.
"Hej!"
"Hi, I'm your neighbour. I was wondering... do you have bottle opener?"
Personen höll en liten vinflaska i händerna. Jag tänkte efter. Hade jag inte ett verktyg med flera funktioner? Typ kapsylöppnare, vassgrej som kanske är konservöppnare... och... korkskruv? Eller något?
"Hmm... I'm not sure, let me go look" sade jag och gick in i allköket och låste upp mitt skåp. Jag räckte osäkert över verktyget med flera funktioner och personen tittade skeptisk på den. Jag petade ut den spiralformade grejen.
"How do you use it?" frågade grannen.
"I don't know, I don't drink wine" svarade jag. Jag har bara använt den för att ta mig in i plastförpackningar. Flera av verktygen är vassa så jag har använt mig av dem för att göra hål i svårforcerade rispåsar och liknande.
Grannen började vrida in skruvgrejen i korken och försökte sedan dra upp den. Finns det ingen sådan där pinne som en liksom trycker ned för att få upp korken, undrade hen, det brukar finnas. Jag sade något om att det är väl lite mer komplicerade flasköppnare som har sådana, de traditionella är ju bara ett trähandtag och en skruv. Grannen drog och drog och tog ibland paus i någon sekund. Då skrattade hen nervöst och ursäktande och tittade på mig. Till slut gick hen och hämtade en vante, mackapären var inte alls bekväm att hålla i. Tillsammans med vanten kom en person som hen nog hade tänkt dricka vinet med.
"Går det bra?" frågade den nya personen.
"Njae, inte så värst" svarade jag.
Till slut for korken upp och jag kunde återvända till mitt läsande och grannarna kunde ta in flaskan i sin lägenhet. Kommer vi att se varandra igen? Jag träffar sällan på mina grannar. Förut kunde jag härja fritt i korridoren men nu har det flyttat in nya människor som gillar både köket och tvättstugan. Jag håller mig undan när jag hör att någon använder kök eller tvättstuga, och mina grannar verkar göra det samma för det är sällan någon kommer in när jag lagar mat i allköket. Därför vet jag inte hur alla mina grannar ser ut. De vet inte hur jag ser ut. Kanske är det bäst så. Vem orkar vara social hemma? Här är jag ju ledig.


Mikusagi