Hår

Hen tittar ned på bordsskivan, på alla strån som ligger där. Det är skägget som har fallit. Ned från en kvinna, för det skall snart klistras fast på en man. Eller var det tvärtom? Identiteterna blir röriga, precis som stråna. De bildar mönster och blir till en ny helhet. En tillfällig helhet som kommer att omformas när ett par händer bestämmer sig för att ta upp stråna och forma ett skägg. Ett nytt skägg. Likadant omformas identiteter, mönster av identiteter och samband i identiteter. När någon sträcker ned händerna för att göra något nytt. För att omgruppera, omforma eller förstöra. Ingenting är för evigt. Allt rivs ned och byggs upp. Ett tempel kan ta tre dagar att riva och bygga upp, en utstyrsel hundra år. Hur skall jag se ut idag? Vem skall jag vara idag? Är skägget en del av mig eller jag en del av det?


Hen har rakat av sig ett skägg, för att kunna klistra fast ett nytt. Samma strån men ändå något helt annat. Vem var hen innan, vem blir hen sedan och vem är hen nu när skägget ligger på bordet? Är det ens ett skägg när det ligger där? Vad är skägg? När blir ett hårstrå ett skäggstrå och kan ett skägg ligga på ett bord? Är det ens ett bord?


Hen sträcker sig efter klistret och hoppas att inte alla strån fastnar på fingrarna. Kan en ha skägg på fingrarna? Blir de mer manliga då, eller kvinnliga? Är hen en kvinna nu när hen har rakat av sig skägget och måste använda klister för att vara hårig i ansiktet? Eller är hen en man som vill ha skägg?


Det sitter perfekt, som en smäck. Den här sekunden, den här minuten. Imorgon är hen något annat.

Det här är en dikt jag skapade under en skrivarworkshop hos Tusen bilder, tusen ord. Alla fick en varsin bild och några få minuter till att skriva något. Jag fick en bild av hårstrån.

Mikusagi