En gång i tiden satt jag och tryckte mitt öra mot högtalaren för att komma närmare rösterna. Jag grät alltid på samma ställen i låtarna. En gång i tiden var Backstreet Boys den enda förälskelsen jag visste. Jag hoppades aldrig på gensvar. Jag önskade mig inte ens det. Vårat förhållande hade redan nått toppen - Backstreet Boys sjöng och jag grät. Fysisk närhet är överskattat, varför skulle jag önska mig det när det bästa är att bara lyssna?
Jag tänker tillbaka till den tiden, då jag var ihop med Backstreet Boys, när jag gör körläxan. Förklaring: Jag har börjat sjunga i kör och den här veckan skall vi sjunga I Want It That Way* så jag övar på den. Jag tänker att det var enklare då. Inte livet i stort, det var en skitjobbig tid när det kommer till allt annat, men just kärleken. Kärleken var så enkel. Varför slutade jag älska pojkband?** Varför började jag söka andra sorters relationer? Varför gör jag det så svårt för mig när kärleken kan köpas på CD-skiva? När jag var ihop med Backstreet Boys, då kunde jag bestämma mig för att nu vill jag lyssna på dem och gråta, och så gjorde jag det. Eller så bestämde jag att nu vill jag inte lyssna på dem, och så gjorde jag inte det. Det var väldigt behändigt.
Kan jag bli ihop med dem igen tro, eller har jag vuxit ifrån dem? Jag skall titta närmare på saken.
Mikusagi.
Läs även andra bloggares ord angående Backstreet Boys, pojkband, nostalgi, kärlek, saker som går att köpa för pengar, I Want It That Way, kör, relationer, härliga läxor, musik.
*3:11-3:16 var där jag grät allra mest. Back in the days när det begav sig. När jag fortfarande var ihop med Backstreet Boys.
**Okej, jag älskade inte pojkband. Jag älskade pojkbandet. Jag lyssnade aldrig på Westlife eller Boyzone. Jag avskydde 'N Sync. Jag hade en Five-singel. Jag gillade en Moffats-låt. I övrigt var det bara Backstreet Boys som gällde.
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Men hur kan en inte låta bli att tycka om "Girlfriend" eller "Gone" med N´Sync ? Five däremot var allmänt usla.
Som jag skriver här: http://mikusagi.blogspot.com/2008/07/favoritbanden-under-90-talet.html
har det inte med musiken att göra. För mig var 'N Sync wannabes. Jag övervägde dem aldrig.
Five var tuffa och skulle äga 'N Sync hur hårt som helst.
Five låtsades vara tuffa, vilket är en dödssynd för pojkband. Pojkband ska sjunga smöriga kärlekssånger om tjejer, det är vad dem är till för.
Det enda pojkbandet som lyckades med att vara lite tuffa är East 17 som exempelvis gjorde "Deep" och "Been Around The World".
Skicka en kommentar