Föreställningar

Jag förstod först inte när någon frågade vad jag som relationsanarkist kallar de jag har sex med. Jag tystnade en stund och tänkte "Sex? Varför skulle jag ha det? Med vem? Varför tror människan att jag skulle ha sex?". Sedan kom jag på att sex är något väldigt många har, och som unga som jag antas ägna sig åt då och då. Så ser det inte alls ut i min värld. För en sekund var det som om personen hade frågat mig vem jag hoppar fallskärm med. Vaddå hoppar fallskärm? Jag har väl inte sagt att jag hoppar fallskärm? Vaddå har sex? Har jag sagt något om sex?

Jag glömmer att asexuella är i minoritet. Jag glömmer att de flesta inte ens känner till begreppet. Det är så självklart för mig att jag inte har sex, det är inget val utan det har fallit sig så rätt naturligt. Jag har aldrig behövt tacka nej till en sexuell invit för jag har aldrig fått någon, och ingen har heller förväntat sig att de skall få ha sex med mig. Antagligen för att jag är rätt bra på att skrika ut min läggning till alla möjliga. (eller för att jag inte är attraktiv på den sexuella marknaden)

Jag har sluppit kniviga sexuella situationer och det är kanske därför jag inte är särskilt medveten om (ifall jag inte stannar upp och tänker efter) att sex är något som de flesta förväntas vilja ha. De som inte är nunnor, munkar, funkisar, över 50 eller under typ... 17? Jag är varken nunna, munk eller funkis och jag är mellan 17 och 50 år gammal så det är egentligen inte så konstigt att folk antar att jag då och då har sex. Jag ser bara inte logiken själv.


Mikusagi

Läs även andra bloggares åsikter om asexualitet, asexuell, förväntningar, normer, sex, sexualitet, föreställningar