För er som inte har hängt med, eller för er som kommer intrillandes till bloggen om tio år och därför har glömt bort hela grejen, en kort sammanfattning:
Feministisk initiativs partiledare Gudrun Schyman har under Almedalsveckan tagit tillfället i akt att samla journalisterna kring en grill där hen brände upp tusen stycken hundralappar. Det fick folk att gå bananas. Median älskade det. Andra grät nästan - jo det har jag hört, de pratar om händelsen med spruckna röster - för så upprörda kände de sig när en årslön försvann upp i rök som ett PR-jippo.
Folk tycker inte att det är okej, någon i Aftonbladet (inte en insändare, utan ett av de där ansiktena som har synts där många gånger) berättade att så här många något-som-barnen-i-Afrika-behöver kan en köpa för 100 000 kronor. Köp sådana till barnen i Afrika, tyckte personen, istället för att elda upp pengar! I bloggosfären läser jag att människor tycker att FI skulle ha gett pengarna till de underbetalda kvinnorna. Okej... så, hur många underbetalda kvinnor finns det i Sverige? Låt oss säga att det finns 1000 stycken. Det är en underdrift, det finns många fler, men låt oss säga att Sverige är ett mycket litet land och att det bara är 1000 stycken som lider av ojämställda löner. Här, 1000 kvinnor, här får ni en hundring var. Glada nu?
Från Stadsmissionen förkroppsligades pengarna genom måltider, många måltider blir det. Ja, det är klart, jag har ju sagt att den som har pengar borde mata den som är hungrig. Det skall jag kanske säga till Socialdemokraterna nästa gång jag får en penna av dem. "Varför lägger ni pengar på pennor och ballonger när folk svälter? Va? Va?"
– Alternativet är en annons med ett förslag, men vi får inte ens en halvsida i en kvällstidning för den här summan, fortsätter partiledaren.
[...]
Två män på ett PR-företag, Per Eriksson och Thomas Mazetti, har skänkt pengarna som bränns – just för detta ändamål.
Det är synd att det skall kosta en förmögenhet att synas i den partipolitiska världen. Att vi måste köpas med ballonger, alkohol och andra PR-jippon. Helt klart. Alla dessa miljoner partierna bränner upp på att synas. De skulle kunna mätta många magar. Feministiskt initiativ är knappast det parti som slösar mest pengar på att synas.
Reaktionerna skiftar, det är inte ovanligt i politiska - eller andra - sammanhang, min var och är denna: Feministiskt initiativ är awesome som vågar! Det partiet är det ruter i!
Ett härligt tilltag tycker jag och det har verkligen väckt uppmärksamhet i Almedalen. Många är åsikterna men de flesta verkar ha blivit arga och muttrar som vanligt utifrån ett eget perspektiv över allt det roliga de kunnat göra för de pengarna.
Jag är enig med Annika Marusarz denna gång. Det var ett härligt tilltag. Folket som muttrar skulle ändå inte ha fått pengarna. BTW var det ju inte Feministiskt initiativs pengar, som det står i ett citat högre upp är var det två personer som skänkte dem just för detta ändamål och att då använda dem till något annat vore väl fel?
Den här grillningen var nog mer lönsam än tio halvsidesannonser i kvällstidningar, mer lönsam än alla ballonger i hela årets valrörelser tror jag. Kanske visar tilltaget också att FI vet hur en får så mycket som möjligt ur en liten summa pengar. Är inte det sådant vi vill se i valrörelsen egentligen?
Mikusagi.
Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, pengabrännning, Gudrun Schyman, valrörelsen, valet 2010, pengar, Almedalen, grilla, BBQ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar