Vad jag skrev om 2011

Det här inlägget skrev jag egentligen igår. Eller, jag skrev allt det skulle ta upp och lade in länkar och bilder, men jag orkade inte formulera meningar så det blev inte publicerat. Det här inlägget är ännu ett i serien "Vad skrev jag under [årtal]?" som började 2009 och fortsattes 2010. Det är alltså en sammanfattning av mitt bloggår.

I januari skrev jag om det som Vegokoll har utsett till årets sämsta reklam, Pressbyråns. I den kallas en banan för en vegetarisk korv, för det är väl det närmaste de kan komma. Om deras utbud skrev jag
"Ni har ett helt Skansen men en liten macka med typ hummus kan ni inte ge mig."

Sedan hyllade jag Spice Girls, mitt favoritband genom tiderna. På ett sätt var det de som hjälpte mig att komma igång med min aktivistiska feminism.

Relationsanarkism förklarade jag inte, men jag försökte mig på att berätta varför jag praktiserar det. Det är alltid knepigt det där med att prata om hur en ser på relationer och hur en har gjort in the past, i alla fall om en inte vill hänga ut någon annan. Jag tycker att det blev ett rätt bra inlägg trots allt.

Det var vinter och jag var glad över att jag prioriterade mig själv före min kamera. Alltid ett gott tecken, eller vad säger ni? Det är ju nästan så att jag vågar lämna mig själv ensam med mig.

Jag skrev om könsuppdelade toaletter. Vad är grejen med dem? Redan innan jag identifierade mig som något annat än tjej så bröt jag mot skyltarna, och ännu har inte världen gått under. Ingen skrek, ingen grät. En gubbe hytte med en käpp men det är allt.

Jag reste bakåt i tiden och gick på anti-kärnkraftsdemonstration. Det enda bra med den däringa händelsen i Fukushima, en gammal debatt vaknade upp ordentligt. Jag minns att jag var glad att jag äntligen fick en Nej till kärnkraft-knapp. Typ halva nöjet med demon dårå. Asså förlåt men jag är en sucker för gammal aktivism. Jag har alltid velat ha en sådan knapp!

8 mars var en händelserik dag/kväll/natt, vilket jag redogjorde för. Mest berättade jag att jag för första gången tog natten tillbaka.


Jag tittade på QX Gaygala, en TV-händelse som sög. QX är ett livsstilsmagasin för bögar, och flator får läsa den på nåder medan transsexuella är med ibland för att tidningen skall få lite variation - allt kan faktiskt inte vara champagne och tvättbrädemagar. Hur som helst, QX brukar anordna en gaygala som de typ menar skall vara för HBTQ-personer, men eftersom QX inte ens vet vad HBTQ betyder så blir det så där.
2011 började galan med att osynliggöra transpersoner, och den fortsatte med våldtäktsskämt.

 

Jag tyckte att praktejder var ett spännande ord.

Jag hade som alltid idéer om vad skolan borde lära ut, typ demokratikunskaper. [Den här länken orkar jag inte få in på ett smidigt sätt]

Dessutom ritade jag lite.

[Bildbeskrivning: En teckning av en kanin med slokna öron och en nallebjörn i famnen. Kaninen säger "Ibland, när jag tänker på främlingsfientligheten som bara växer och växer i Europa, blir jag rädd."]

[Bildbeskrivning: En person säger till en annan "Asså jag vill säga något fint om vad jag känner för dig, men jag är inte så bra på att hitta på själv och om jag var monogam skulle jag kunna ta ett klassiskt uttryck typ 'jag är din' eller 'du är mitt allt' men nu är jag inte det så varken Hollywood eller mainstreammusik ger mig någon hjälp. Menneh jag gillar att vara med dig, okej? Blev du glad?"]
Jag lät er ta del av sagan Solo i negerbyn. Nu är ni kanske också ärrade för livet. Jag vet fortfarande inte om det var en bra eller dålig idé att lägga upp berättelsen, men gjort är gjort.

 

Det var ESC igen och jag lyssnade på propagandamusik för monogami samt ritade en bild om det.

Jag deltog i Slutwalk Stockholm, en manifestation för att hävda rätten till våra egna kroppar. Med dem får vi vara hur slampiga eller pryda vi vill utan att vara skyldiga någon något. Jag fick med mig en "Fitt For Fight"-vimpel hem och kände peppen.

Jag drömde att patriarkatet inte fanns. Sedan drömde jag att det fanns. Sedan vaknade jag upp till en verklighet där patriarkatet finns.



Stockholm Pride, som Roland Poirier Martinsson anser är ett vänsterjippo, ägnade jag mig helhjärtat åt en hel vecka. Det blev få blogginlägg dock, bara om tre dagar. Jag överväger fortfarande att skriva om torsdag-lördag. Jag får ta och kolla om jag har vettiga bilder/anteckningar och ta beslutet efter det.
Sedan var jag var på Uppsala Pride för första gången men skrev typ inget om det. Jag har överhuvudtaget skrivit väldigt lite i år, jag har mest varit trött. Jag är inte ledsen för det, 2011 var ett trevligare år än 2010.

Jag reagerade lite över ett inlägg av Katrin Zytomierska som påstod att bögar är kvinnor och att män som kan städa är bögar. Mest reagerade jag med skratt, men viss irritation fanns där.

Jag skrev att Rädda barnen hade stulit It Gets Better från HBT-världen
Det som hände sedan, men som jag inte skrev om, var att "Det blir bättre" ansågs vara ett varumärke och därför var det inte okej att vi använde den formuleringen som vi ville. Ehhh demokratin ropar från sin grav att hen snart kommer tillbaka för att hämnas.
DetBlirBättre.se försvann ett tag men ligger nu uppe igen.

Jag fascinerades över frackens värld och klagade på den kapitalistiska baktanken, men varför det? Jag blev ju så snygg!

Nu är det snart 2012 och till det året har jag världens coolaste seriekalender, signerad dessutom!


Mikusagi