Pages

07 april, 2011

Min relation till QX

En gång i tiden gick jag till kulturhuset för att få tag på ett nummer av QX. Det var innan jag började hänga på RFSL Huset. Då var jag alltid väldigt glad när jag fick tag på ett nummer av QX, för jag levde i en annan värld. Gymnasievärlden. Gymnasiet var fullt av homofobi, bifobi och krav på att alla tjejer skulle vara på ett sätt och killar på ett annat. I lågstadiet hävdade mina klasskamrater bestämt och nästan aggressivt att den och den färgen var killfärger, här var det nästan samma sak. "Men tjejer GÖR JU SÅHÄR! Det är så ju!"

Idag tar jag QX nästan bara för att läsa krönikan (som skrivs av Sara Lövestam eller Mian Lodalen) och jag klagar på att tidningen är så bögnormativ. Då gjorde det ingenting. För mig räckte det att den bröt mot heteronormen. Nu suckar jag åt när de frågar en artist "har du några homovänner?" eller "hur gay är du?", då var det uppfriskande.

När jag läste att QX är över tio år gammal (nu är den femton) blev jag förvånad. Över att de inte har kommit längre. Att de fortfarande står och stampar och vill veta om den kända kvinnliga artisten tycker att tjejer är heta.

För vissa fyller den nog fortfarande en funktion trots sin gammalmodighet, och några kanske till och med använder den som det livsstilsmagasin den utger sig för att vara (men jag vet inte riktigt hur en använder livsstilsmagasin... en typ köper produkterna som det tipsas om och lyssnar på musiken det skrivs om?). För andra är det bara en tidning att bli irriterad över.

Jag är medlem i RFSL Ungdom och får därför Kom Ut i brevlådan (och de finns på nätet - kolla in!) så QX-hämtning är inte längre någon höjdpunkt, plus att jag har många queera vänner och olika nätverk jag är aktiv i så jag har inget direkt behov av tidningen längre
men för de som har det
och som inte är medelklasscisbögar
hoppas jag att tidningen blir bättre.

Jag tycker mig faktiskt ha märkt att saker händer, det är uppfriskande ^^
Fast fortfarande... galan var inte okej, alls.


Mikusagi

1 kommentar:

Alice sa...

Något som piggar upp i min lilla vardag dock, är den här bloggen :) Finns alltid nåt intressant att läsa.

Men för att nämna QX, rollerna i den tidningen är precis lika påtvingade (om inte värre) än vilken annan tidning som helst. Tänker mig nu typ Frida eller veckorevyn. Hela grejen med att folk måste kategorisera saker för att känna sig lite tryggare/mindre förvirrade är anledningen till att vi måste ha en sådan tidning. En tidning för "bögar" eftersom att vara "bög" är en livsstil och att leva sitt liv som "bög" är så jävla annorlunda än att leva sitt liv som "hetero" eller "kvinna" eller "man" osv yadda yadda. Jag vägrar att kategorisera mig som vare sig hetero/homo/bi eftersom (1) det ska inte spela någon jävla roll vem jag blir kär i, (2) jag vill inte ta del av den roll som förväntas av överstående alternativ, (3) jag tror helt enkelt inte på sexuella läggningar, eftersom de precis som könsrollerna, är totalt påhittade av oss själva och inte existerar i verkligheten. Jag brukar få lite skit för den här åsikten i form av intelligenta argument som "amäh, du kan ju inte kalla dig bi om du aldrig ens varit med en annan kvinna under hela ditt liv". Nähä. Så om man aldrig varit ihop med någon, är man inte sexuell alls då? Min teori är att den man främst väljer att vara ihop med har att göra med vad man tänder på, alltså att man väljer man eller kvinna är lika relevant som att vissa främst blir attraherade av tjocka människor, blonda människor, korthåriga människor osv. Men det kategoriseras inte lika allvarligt. Sedan vem man blir "kär" i, behöver inte ha någonting att göra med vad man tänder på. Jag brukar säga till folk som "garanterar att de bara är intresserade av (tex) kvinnor" att om du blir kär i en kvinna som senare visar sig vara man, då har du fortfarande blivit kär i en man. Om jag tex skulle hävda att jag BARA kan bli kär i låt säga smala människor, då kan jag fortfarande bli kär i en tjock människa som utger sig för att vara smal på internet osv. Då har jag, återigen, fortfarande blivit kär i en tjock människa. Nu kanske jag tappade tråden lite, men det jag vill komma till är att QX är ytterligare ett sätt för tidningar att sälja genom att säga till folk att de passar in i deras forum om de kröker på handleden, pratar som en fjortis och tycker det är jättekul att stå på ett lasbilsflak fyllt av fjädrar under pridefestivalen. Lika påhittat, med andra ord, som alla andra jävla normer somfolk gärna sluter sig till framför att not belong.