Hos Fanny blev jag tipsad om en debattartikel där Roland Poirier Martinsson beskriver (Stockholm?) Pride som ett vänsterjippo. Vad skall jag säga? Jag är ju vänster så jag är väl inte den första att kliva in och berätta hur de mer blå har en del i och användning av festivalen. Jag tycker ju att högerpolitik är problematiskt och skadligt för bland annat HBT-personer. Jag vill ändå peka ut några felaktigheter och lite missade saker. Poirier Martinssons case är alltså att Kristdemokraterna inte bör delta i Pride eftersom det är ett vänsterarrangemang:
Allt sedan 1900-talets marxister började läsa in attityder till sexualiteten som en del av borgerlighetens förtryck (tvärtemot Karl Marx uttalade åsikt i frågan) har antiborgerliga partier varit som besatta av sex. Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.
Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.
Därför bör KD inte vara med på Pridefestivalen. Jippot handlar inte om tolerans. Det är en politiskt propagandaapparat från vänster. Varje kristdemokrat som är med antingen ansluter sig till spektaklet eller kommer att betraktas som freaken i sammanhanget.
- Först vill jag upplysa Poirier och alla väljare om att Göran Hägglund, Kristdemokraternas partiledare, är socialminister. Ja, det är sant. Vissa av er kanske nu skriker "Noooo!!! Påminn mig inte" för det är en sorglig historia. Anyway, that's how it is.
- Pride handlar inte bara om sex. Det handlar bland annat om sex, jovisst. Jag skulle dock inte vara så intresserad av att delta i Stockholm Pride om sex var dess främsta fokus, jag är asexuell.
- Nej, det handlar inte om tolerans utan om respekt och kunskap. Jag vill inte bli tolererad och det tror jag inte att så värst många andra Pride-deltagare vill heller.
- HBT står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Att vara transperson har inget att göra med sexuell läggning. Homosexuellas och bisexuellas liv behöver inte cirkulera kring sex. Jag återkommer snart till vad HBT-frågor kan handla om.
En stor händelse under förra årets Stockholm Pride var partiledardebatten, eftersom det var valår. Det var väl främst valet att delta i den som Göran Hägglund fick kritik för. Några frågor som diskuterades där var värdmödraskap, tvångssterilisering och smittskyddslagen. Det är sådant HBT-politik kan handla om. Hur familjer får bildas, hälsa, vård, äktenskap och en mängd andra punkter är sådant som inte är "kinky" och inte något som borde (eller kan) ske bakom en låst lägenhetsdörr men det är ändå HBT-frågor. Vi sexar inte bara. Jag sexar inte alls, såattehh.
Anledningen, som jag ser det, till att Göran Hägglund inte deltog i debatten och att Kristdemokraterna försöker hålla sig svala under Stockholm Pride, är att de inte har så mycket att skryta med. Tvärtom har Kristdemokraterna mycket att skämmas över. De har aldrig varit de mest ivriga att genomföra något HBT-politiskt beslut även om de inte alltid har röstat emot. De har aldrig slagits för oss, de har mest satt sig på tvären och varit ivägen. Som jag sade tidigare är Göran Hägglund socialminister och det innebär att transvården ligger på Hägglunds bord.
Serie skapad av Elias Ericson.
Nästa gång du vill skriva om det här, Roland Poirier Martinsson, läs på om HBT och Pride först så kanske det går bättre.
Mikusagi
Läs även andra bloggares åsikter om HBT, Pride, Stockholm Pride, Göran Hägglund, Kristdemokraterna
2 kommentarer:
Det beror på vilken högerpolitik vi pratar om när det gäller HBTQ-frågor (se http://www.metro.se/kolumner/bogar-okej-om-de-stannar-i-garderoben/EVHkfh!Zdaj2oknFFuQ/).
Det finns också en vänster som ignorerar HBTQ-frågor och bara vill prata klass.
Vänsterpolitik utan intersektionalitet är inte awesome.
Högerpolitik överhuvudtaget är för de som redan har det bra och där är väl inte HBTQ-personer överrepresenterade. Sedan betyder ju inte det att ett högerparti inte kan vara för t.ex. könsneutralt äktenskap eller emot tvångssterilisering.
Skicka en kommentar