Toaseparatism

En skulle ju kunna tycka att jag borde blogga om alla hjärtans dag idag, men alltså...

Bild från Genderqueer

jag typ orkar inte. Jag skulle kunna skriva något om kommersialismen som tvingade fram den här dagen. Jag skulle kunna skriva om hur tidningar tar tillfället i akt att reproducera den heterosexuella tvåsamheten som norm. Jag skulle kunna skriva om det, eller om andra aspekter, men jag pallar inte. Jag kan basha den här dagen något annat år!

Istället skriver jag om toaletter!

Jag har struntat i toaletternas könskyltar sedan jag en dag var ungefär tolv år och skulle gå in på damernas på en snabbmatsrestaurang, och en "man" sprang förbi mig in på toa. Först blev jag arg men sedan tänkte jag att skyltarna kanske bara är en rekomendation, så jag gick till herrarnas istället.

När jag kom ut från den toaletten var det en gubbe som hytte åt mig med sin käpp och sade något om att jag inte hörde hemma där. Rätt obehagligt, men jag tyckte inte att en gubbe skulle kunna bestämma var jag hör hemma (äger du toaletten eller? NEJDÅSÅ :PppPPppP) så jag fortsatte att gå på den toalett med minst kö, utan att ha en queer agenda. Bara för att det var smidigt så. Fast ibland befarade jag att jag skulle råka ut för något i stil med den otäcka gubben och då har jag snällt rättat in mig i ledet till damtoan.

Det var först när jag läste genusvetenskap (eller om det var sista året i gymnasiet? Jag minns att jag var påverkad av en viss bok som jag läste både då och på genusen) som jag började gå på "fel" toa av ideologiska skäl. Jag ville inte finna mig i den könsapartheid som råder vissa offentliga toaletter.

Fast jag fortsatte att läsa av situationen, jag vill inte riskera för mycket. Dagar då jag är trött är jag ännu mindre risktagande och känner att det skulle vara jättejobbigt om den där toalettvakten sjasade ut mig.

Idag definierar jag mig varken som man eller kvinna, så jag kan inte gå på en toalett som stämmer överens med min identitet. Alltså får jag titta på mig själv och gissa vad jag blir läst som, när jag inte orkar med att råka ut för ogästvänlighet på en toalett. E, eller om jag vill vara jobbig och göra tvärtom mot det jag bör enligt skyltarna. Det är inte helt lätt alltid. Jag blir nog oftast läst som tjej men jag har varit med om konstiga blickar inne på damernas och jag har hört prata om mig som "han". Jag är svårplacerad för den som inte har hört min röst.

Jag tror att mycket skulle vara smidigare om alla toaletter tappade sina könsskyltar och istället bara talade om vad som där fanns (t.ex. toastol, urinoar, skötbord, vad-nu-handikapptoaletter-har).


Mikusagi