Visste ni att...?
Sedan en tid tillbaka syntolkar jag bilderna i min blogg. Dock så gömmer jag syntolkningen med litet teckenstorlek och vita bokstäver. Om ni vill åt bildbeskrivningarna så använd typ en uppläsare. T.ex. den som redan finns på bloggen (det finns en liten knapp där det står "Lyssna" ).
Jag har börjat läsa en skrivtolksutbildning på Södertörns folkhögskola (dumt av mig att skriva det, nu kommer alla mina klasskamrater att googla upp den här bloggen. Jaja, I'm a blogging warrior and I gotta do some uppoffringar).
Ni bah "Vad är det?"
En skrivtolk är en tolk som arbetar typ som vilken annan tolk som helst, fast en tolkar inte till tal eller till teckenspråk utan till skrift. Tolkanvändare kan vara hörselskadade eller vuxendöva, personer som inte hör tillräckligt bra för att hänga med eller delta fullt ut i ett visst sammanhang men som inte kan teckenspråk. Skrivtolkens främsta arbetsverktyg är datorn. Oftast använder tolken ett trådlöst tangentbord och så får tolkanvändaren titta på skärmen medan tolken skriver.
Vi använder oss av programmet ProType, och det ser ut så här:
Ni bah "Why you want to become a skrivtolk?"
Jag trodde först att jag ville bli lärare (eller präst), men nu har jag insett att det inte alls är rätt yrke för mig (eller jo, präst skulle fortfarande vara asball). Så, då behöver jag ett nytt! Vad är jag intresserad av? Människor, språk, text!
Alltså, jag har alltid gillat att skriva på tangentbord. Även om jag också älskar att skriva med blyertspenna. Åh textproducering överhuvudtaget! Jag är väldigt fascinerad av skrivkonsten. Som gammal humaniorastudent som har läst både etnologi och genus är jag också intresserad av muntlig tradering, av informationsutbyte, av hur kommunikation sker och uppfattas av olika parter, vad kommunikation egentligen är, hur en kan återberätta något, hur ord påverkar vår verklighetsuppfattning osv.
Jag är sedan länge också intresserad av teckenspråk, vilket jag har pluggat i ett år (kvällskurs, två timmar i veckan). Dock känner jag inte alls att jag har någon fallenhet för det språket. Jag är textuell, kanske verbal, men inte visuell. Språkligt sett, alltså. Jag kämpar på ändå, och jag har bestämt mig för att jag någon gång skall kunna kommunicera på teckenspråk även om det kommer att ta många år att nå dit. Hur som helst, intresset för detta ledde mig till skrivtolksutbildningen.
Ni bah "Jaha men vad LÄR ni er då?"
Vi lär oss om tolkyrket i sig. Alla tolkar arbetar efter samma etiska principer/seder.
Vi lär oss TSS, alltså tecken som stöd. Det är en variant av teckenspråk. Eller, det är liksom tecken som används samtidigt med tal för att göra det lättare att uppfatta vad som sägs. Läppavläsning i kombination med tecken och i vissa fall någon grad av hörsel, gör det möjligt att förstå det som sägs. Teckenspråk har en egen grammatik och ordföljd osv., men TSS används med svenska språket som grund så det fungerar inte likadant (även om många av tecknen är identiska).
Vi lär oss maskinskrivning! Jag tycker att det är JÄTTESVÅRT! Och ni bah "Vad? Men du sitter ju just nu och skriver det här blogginlägget blixtsnabbt?" (okej ni ser ju inte hur fort jag skriver), men alltså jag måste lära mig riktig maskinskrivning! Nu är jag självlärd och har hittat på ett eget sätt att föra händerna på, men jag måste lära mig att sätta fingrarna på ASDF JKLÖ och sedan finns det liksom bestämda fingrar för varje tangent. Vänster långfinger trycker på E, vänster pekfinger trycker på R. Än så länge har jag inte behärskat det här alls och jag sitter hela lektionerna och skriver fel på fel på fel och blir helt frustrerad! Lägg till att det är varmt och kvavt i klassrummet. Tur då att det är okej att gå ut och springa ett varv när jag vill.
Vi kommer också att lära oss svenska och öhh... jag vet inte, vi har inte läst så länge än!
Ni bah "Jaha, men hur gör ni egentligen när ni lär er maskinskrivning?"
Bra fråga! Vi använder ett program som heter TypingMaster. Där får en lära sig några tangenter i taget. Hittills har jag lärt mig A, S, D, F, J, K, L, Ö, E, R, I, Ä och N. När de lägger in en annan bokstav i ett spel eller ett test så blir jag helt förvirrad och bah "Vah? Vilket finger får trycka på den?" och så kommer jag av mig. Jag kommer också av mig när jag måste trycka på baksteg, för jag har svårt att hitta tillbaka till ursprungsläget sedan. Tyvärr måste jag ofta trycka på baksteg.
Programmet ser ut så här:
Först får en lära sig vilka fingrar som sitter var och hur en skall gå tillväga för att nå de olika tangenterna. Sedan får en gå igenom flera olika övningar. Vissa där en trycker på lite olika bokstavskombinationer, andra där dessa bokstavskombinationer faktiskt bildar ord och kanske hela meningar!
Programmet räknar ut ens tpm, tryck per minut, och det viktiga är nettohastigheten eftersom där har du fått minus för alla fel du har gjort. Det viktigaste, har vi fått höra, är att vi har en hög precision, inte att vi skriver snabbt. Det är ändå svårt att fokusera på det då programmet kan vara lite stressande.
Det finns även spel, där en skall skriva de bokstäver eller ord som dyker upp i bubblor, klossar eller moln. Jag gillar klossarna mest för de andra är så väldans stressande!
Vi håller till i Gamla stan, och alla andra på skolan är teckenspråkiga. Vilket är awesome, även om vi liksom blir en språklig minoritet i lunchrummet. Fast alla hörande fattar ju också svenska så egentligen är vi inte en språklig minoritet alls.
Nästa vecka skall jag på auskultation i Göteborg! Jag hittar inte ens i Göteborg! Och jag vet inte hur jag skall roa mig där eller vad jag skall göra eller var det finns wifi eller någonting överhuvudtaget! Hielfe!
Mikusagi.
