Jag heter Friedrich Engels

Jag tänkte publicera mitt tal här. Bara för att jag vill och kan, och för att jag vill ha det någonstans ifall mitt block försvinner i en eldsvåda.

Arla och Lingon får låta bli att läsa talet så länge, för jag tänkte använda dem som offer! Jag vill öva mer på att tala eftersom jag inte blev nöjd igår. Så Lingon, Arla, det här är sista meningen ni läser, okej?

Mina vänner, vi lever i en föråldrad värld med värderingar från en svunnen tid.
När människan fick större och större tillgångar, som ägdes av enskilda personer och inte samhället, blev det allt viktigare att veta vart pengarna tog vägen om man, och det var oftast män som ägde, avled. Ur detta behov uppkom monogamin med faderskap och arvsrätt.
Som det ser ut idag gifter man sig med en person och är förväntad att hålla ihop med den personen livet ut. Det är detta som kallas för monogami, och jag hävdar att den sker på främst kvinnans bekostnad.
Varför det? Hur kan jag påstå det? Kan man ju undra. Ja,

• för det första vinner hon inget på monogamin. Det är mannen som vill säkerhetsställa sitt biologiska föräldraskap. Kvinnan vet redan att hon är mamma till sina egna barn.
• För det andra blir hon sexuellt, och i viss mån emotionellt, bunden ( /begränsad) till en enda man. Om hon är otrogen kan det få dramatiska följder! Däremot kan mannen ha affärer med både den ena och den andra utan att få lida för det. På sin höjd kanske han får skämmas lite.
• För det tredje hamnar kvinnan i ekonomiskt underläge. Detta är inte bara monogamins verk utan också kapitalismens.

Äktenskapet är en institution som blivit till för mannens, nästan uteslutande mannens, vinning. Monogamin begränsar kvinnans frihet, men också mannens. Endast i ett samhälle som inte sitter fast i kapitalismens klor, kan vi bli fria. Då barnen är allas ansvar och tillgångar ägs gemensamt blir kvinnor och män jämställda. Efter revolutionen kommer vi att leva i ett friare samhälle där män och kvinnor kan hänge sig åt vem de önskar utan att behöva tänka på ekonomiska (eller biologiska) följder.
Kamrater, sluta aldrig hoppas, framtiden är nära!


Det bör understrykas att detta är ett tal där jag gestaltar Friedrich Engels. Talet speglar alltså inte mina personliga åsikter.

Mikusagi