Vi kan vara våra egna mammor

Till seminariet idag kom det ingen lärare :o Det var udda. Vi tog tag i det hela själva, eftersom vi är stora nu. Folk fick frivilligt ställa upp och hålla tal (om läraren hade varit där så skulle vi förmodligen ha lottat eftersom inte alla skulle hinna) som de hade testat på sina basgrupper timmen innan.
Jag tyckte att det var spännande att ha lektion utan lärare (varför läraren aldrig kom vet vi inte), och det var kul att folk var engagerade och ville göra något, till skillnad mot gymnasiet där folk skulle ha gått hem efter tjugo minuter.
När jag satt i min lilla basgrupp A1 innan själva "huvudseminariet" gick det rätt så bra med mitt tal (imorse lyckades jag skriva ihop något vettigt efter att ha dissat mina två första tal) även om jag stakade och tappade bort mig. Mina kurskamrater var positiva och jag fick en riktig kick när alla berättade vad de tyckte. När jag höll talet för hela klassen gick det inte riktigt lika bra, jag kände ibland att jag pratade utan att vara medveten om vad jag sade. Det blir så ibland när jag talar inför publik, jag kopplar bort mig. Fast jag stakade inte lika mycket, och inte tappade jag bort mig heller. Så även om jag hade försämrats, hade jag samtidigt förbättrats! Nu skall vi bara lära oss att göra endast det senare.
Det var intressant att höra andras tolkningar av texterna, men mest intressant tyckte jag nog det var att se/höra hur folk framförde sina argumenterande tal. Jag upptäckte att det finns väldigt många olika sätt att tala på. Vissa borde publicera sina texter på nätet, för de kändes moderna och lätta att ta till sig även om själva budskapet är gammalt. Dessutom tror jag att många av texterna (de i nytappning) skulle kunna vara intressanta för människor som inte alls är insatta i genusfrågor eller feminism.

Det har varit en mycket givande dag idag.

Mikusagi