Detta blogginlägg är skapat av en frustration som jag inte skrek ut i kollektivtrafiken

Idag satt jag på bussen och hörde två tanter bakom mig prata. Det var egentligen mest den ena som pratade, den andra fyllde i med "mhm" och "jaa" ibland. Jag vet inte var deras konversation började, själv började jag lyssna någonstans vid "men det vågar ju ingen säga för det får man inte, och man kan kallas för alla möjliga saker". Det var något om invandrare, oklart vad det var för fel på dem eftersom jag inte var med från början, sedan kom "som det här med homosexualitet, det får man ju inte heller säga något illa om. Jag försökte säga det lite fint och inte så tufft så här att det står inte riktigt rätt till när man är sån, men då blev mitt barnbarn argt".

"Jag läste en artikel på Facebook om en gayaktivist i LA som blev kristen och förstod att det var fel det han gjorde så han gifte sig med en söt tjej. Jag delade den och inte en enda vågade gilla den artikeln! Sådant här lyfts ju inte fram! Det är massor i media men varför får inte vi prata?"

Sedan var det Nelson Mandela, som ju var kommunistisk terrorist och han förlät alla MEN HAN HAR INTE SAGT FÖRLÅT SJÄLV! Vad är det för sätt! Tur att tidningen Dagen skriver om alternativa grejer istället, som om en rabbin som hade dött.
(fråga mig inte om den röda tråden här)

"Det är så många som uttrycker sig i radio och TV [positivt om homosexuella], varför får inte vi säga vad vi tycker?"

Jag satt och kokade av ilska, men att vända mig om och skrika allt det jag kände rakt i ansiktet på tanten skulle inte göra något bättre, resonerade jag. Men jag VILLE verkligen säga att det inte borde vara en självklarhet att få uttrycka sig pissigt om en grupp i media.

Så lite basic:
Det är klart att folk ska få tycka olika och diskutera och debattera
om typ skattesänkningar, landsgränser, Melodifestivalen, abort och privatisering
men inte om huruvida vissa personer har något människovärde eller ej. Det ska vara självklart, och alla skall kunna känna sig trygga i vetskapen om att deras existensberättigande aldrig kommer upp för diskussion.

Det är därför jag inte tycker att en ska "ta debatten" med Sverigedemokraterna. I samma sekund som du gör det, så anammar och godkänner du deras frågeställning.

Vad hände i Finland och Norge när rasisternas frågor blev accepterade? I Finland vill en riksdagsledamot ha etnisk registrering och i Norge har vi en före detta statsminister som inte vill kalla rasisterna för rasister.

Mikusagi.