Hur känns det att vara så utsatt?

Något som gör mig upprörd är när privilegierade personer försöker övertyga folk (t.ex. mig) om att det är synd om dem för att de inte "får" säga nedsättande saker om mindre privilegierade grupper. Ungefär så här säger de, fast med andra ord: "Stackars mig, jag är så begränsad och förtryckt eftersom att det här samtalsklimatet inte välkomnar glåpord om minoriteter".

Ja, stackars dig för att vi är i rummet är lite schyssta. Jag hade protesterat om samma glåpord var riktade mot dig, för jag tycker inte att det är okej att säga vad som helst om vem som helst hur som helst. Stackars dig som måste prata med personer som tycker att alla människor är lika mycket värda och skall ha samma rättigheter. Stackars dig som möter upprörda röster när du säger att gruppen X inte borde få den vård de behöver, att gruppen Y är tjuvaktiga och att gruppen Z är korkade. Hur känns det att vara så utsatt? Att inte får vara den tuffa på skolgården som visar vem som är värd något och vem som inte är det?

Jag tänker inte bemöta ditt raljerande med respekt och det tycker jag inte att jag borde heller.


Mikusagi