Brännboll

En gång i tiden var jag monogam. Då hände det att folk frågade vad min partner tyckte om att jag var asexuell. Den frågan förbryllade mig. Varför skulle min partner ha en åsikt om det? Det är min kropp och jag gör vad jag vill med den. Jag hade aldrig frågat min partner om vad hen tyckte om att jag var asexuell. Jag frågade inte heller vad hen tyckte om att jag läste samhällsmedicin. Jag frågade inte ifall det var okej att mitt rum var rosa. Mitt liv, mina val.

När jag som relationsanarkist tittar tillbaka på den tiden ser jag hur jag inte var "klassiskt monogam". Jag lät aldrig min kropp tillhöra min partner och min partners kropp tillhörde aldrig mig på det sätt som verkar vara förväntat. Visst, jag skulle aldrig ha tillåtit min partner hångla med någon annan och vice versa, men jag skulle inte ha frågat ifall jag ville pierca mig, tatuera mig, gå upp eller ned i vikt. Folk frågar faktiskt sina partner om sådant. De ber om sådant också. For realz, folk har åsikter om sina partners vikt! Sådant förstod inte jag, och därför tyckte jag inte att det angick min partner att min kropp inte hade sex.

Självklart måste inte alla vara monogama på samma sätt. Jag uppmuntrar er alla att forma era relationer hur ni vill, oavsett om ni är poly, mono eller något annat. Det är bara väldigt lätt hänt att människor tror att alla ordnar sina relationer på samma sätt och därför sker det en hel del krockar när en människa frågar en annan människa om någon relation den andra människan är i.


Mikusagi

PS. Rubriken kommer av att jag i lågstadiet spelade brännboll utan att förstå reglerna

Läs även andra bloggares reflektioner om monogami, polygami, poly, polyamorös, polyamorösitet, relationsanarki, kroppar, förhållanden, normer, relationer, asexualitet