I MIN MAT?

Idag hittade jag en larv i min selleri. Jag blev först förskräckt, mest för att det var något på min grönsak och jag vågade inte riktigt titta. Fast vad hjälper det att låta bli att titta? När jag hade förstått att det var en larv och den värsta chocken hade lagt sig, gick jag till datorn och frågade mamma om sellerin fortfarande går att äta. Sedan berättade jag om händelsen för ett antal personer, och äcklades över tanken på att larven hade legat och dött i mitt kylskåp. Det är något med döden som är äckligt, och jag vill inte att den skall vara i mitt kylskåp.

Jag gick tillbaka till köket och upptäckte att larven var borta. Hjälp! Den har flyttat på sig! Den lever! Larven är lös i mitt kök! Jag stod och stirrade på min diskbänk. Vad skall jag göra? Sedan tittade jag åt ett annat håll, för att samla tankarna. Det är en larv som är lös, en sådan där söt liten larv som jag skulle ha plockat upp om jag hade sett den utomhus. Om jag stötte på den i det fria skulle jag bli förtjust, inte skräckslagen. Situationen var konstig för mig, djur hör liksom inte hemma i min lägenhet. Jag försökte tänka på den på samma sätt som jag skulle ha gjort om jag istället hade varit utomhus. Sedan letade jag upp larven, som fortfarande satt i selleribuketten men på ett annat ställe. Efter att ha fotograferat funderade jag över vad jag skulle göra med den. Till slut kom jag fram till att jag skulle slänga ut den genom fönstret, men jag lyckades inte öppna det tillräckligt mycket. Då tog jag selleristjälken och larven och gick ned för trapporna och ut genom porten och lämnade dem i en buske.



Slutet gott, allting gott.

Mikusagi

Läs även om andra bloggares erfarenheter av småkryp och larver