Pages

16 november, 2008

Kön - finns det?



"Ja, fast jag tror inte på kön"

Jag minns när en kurskamrat sade så till mig. Jag hajjade till. Kan en uttrycka sig så? Vad betyder det att inte tro på kön? Att inte tro att det finns? Vad betyder "finns"? I en fysisk bemärkelse eller något mer abstrakt? Skulle jag uttrycka mig så? Tror jag på kön?

Jag tror att det finns en upplevelse av kön och könsskillnader. Av frihet och förtryck, möjligheter och begränsningar. Jag tror att det är där kärnan till allt som har med kön att göra ligger - i våra upplevelser.

Igår på Socialistiskt forum sade Ulrika Dahl "Jag ser mig omkring och jag ser olika kroppar och olika uttryck, men jag vet inte vad kön är".

Nelson Goodman har sagt "Verkligheten är något vi skapar, inte något vi upptäcker" (enligt Jerome Bruner i boken Kulturens väv, s. 37. Jag vet inte vem Goodman är). Vi kan nog upptäcka det andra har skapat, men jag tror inte det finns någon given sanning.

Jag tror att kön både finns och inte finns.


Mikusagi



Flattr this


Läs även andra bloggares tankar om , , , ,

4 kommentarer:

Tuss sa...

Man brukar ju (som jag antar att du vet, queeraktiv som du är) skilja på kön (biologiskt mest) och genus (socialt), men båda är ju på sätt och vis konstruktioner. Könen avgörs vad jag har förstått inte så mycket av kromosomuppsättningarna som av hormoner och annat kolijox. Vilket skulle betyda att det förmodligen är möjligt att injicera kemikalier för att få ett foster att utveckla ett speciellt kön. Men att saker är konstruerade är ju inte detsamma som att de är flyktiga; jag kan ju inte bara mitt mellan två dagar bestämma mig för att byta sexualitet eller genus (tyvärr, det skulle vara ganska roligt). Vad gäller tro så säger jag pass, tro är ovetenskapligt. Jag är också till en viss del skeptisk till påståendet om att "allt är upplevelser"; det är inte så att det som inte upplevs inte händer, det är snarare så att det inte är RELEVANT att diskutera det som ingen upplever så att säga. Om det bara var upplevelser som var viktiga så skulle man ju på riktigt kunna bota sjukdomar med sockerpiller, och så är det ju inte.

Däremot är det nog en ganska sund inställning du kommer fram till tror jag. Jag själv skulle vilja se mer kropphackningsexperiment; implantat (för funktion också) och liknande. Jag vill ju ha mitt (könlösa) cyborgskal NU NU NU!!!

Mikusagi sa...

Ja det finns ju biologiskt, genetiskt, socialt, mentalt och juridiskt kön. Jag vet inte om genus går att direktöversätta till "socialt kön" (även om jag själv brukar göra det).

Jag tror inte heller att det går att byta sexualitet eller genus genom att bara bestämma sig. Jag tror att hela din personlighet grundar sig på erfarenheter och upplevelser. Du kan inte bestämma dig för att vara en lugn och harmonisk människa helt plötsligt. Det går kanske att sträva efter det, men det går knappast över en natt.

Vetenskap är tro.

Sockerpiller används och fungerar. Inte i alla fall, men i vissa.

Tuss sa...

Nej, vetenskap är inte alls tro! Tro är ett postulat, vetenskap är "såhär är det nog, det går ihop sig, men kanske är det inte riktigt hela sanningen". Men till och med Newtons teser från för flera hundra år sedan är ju sanna idag också, det har bara visat sig att de är ett specialfall av andra, större teorier. Som förmodligen även de är specialfall och så vidare. Vetenskap och tro har inget med varandra att göra! Och den värsta tron av alla är tron på tro, alltså att man tycker att det är OK eller till och med bra att tro att något, exempelvis själen, Gud eller Tomten, finns utan att det finns en tillstymmelse till bevis! Alltså religion är något av det som provocerar mig mest, den förstör och fördummar så mycket, vare sig det är den våldsamma förtrycksreligionen kristendomen eller hippieflum. Det finns ju en direkt koppling mellan myskristna och extremister, de förra legitimerar de senare.

Sen kan man ju fråga sig vad gott religion har tillfört mänskligheten ställt mot det dåliga. I trons natur ingår ett aktivt förnekande som visar sig i olika mer eller mindre idiotiska utföranden, från burkas (OBS jag påstår inte att Koranen säger att kvinnor ska ha burkas, men den oifrågasättbara legitimitet som koranen utgör används tveklöst som ett instrument för att legitimera även burkan) till kreationism och HBT-motståndare i stil med ärkegalningen Carola.

Det finns förstås de som tror på vetenskap som andra tror på religion, men jag skulle inte påstå att de är en majoritet. Och deras tro är givetvis också dålig och de är ofta också knäppgökar. Det är ju inte direkt som att teknosekter i stil med scientologerna är en orgie i vettighet heller.

Jag känner inte till någon riktig sjukdom (psykologi borträknat förstås) som behandlas med sockerpiller, men du får gärna komma med ett exempel. OBS exempel där socker är en faktisk aktiv substans räknas förstås inte. Jag kan tänka mig att det exempelvis tillfälligt skulle kunna bota saker just på grund av placeboeffekten, men inte att det på lång sikt skulle göra något.

Johnny sa...

Man kan inte svara på om något finns förrän man vet vad det betyder. Bara för att något sägs på ett annat språk som jag inte förstår kan jag ju inte säga att det inte finns - men jag kan inte heller säga att det finns. Om någon har sagt ett ord, då existerar ju ordet tills folk har glömt bort det. Om någon frågar mig om kön finns, då vill jag först veta vilket kön de menar.