Varför asexuell?

Om jag nu tänker att det inte finns några fasta kategorier, i alla fall inte några som fungerar i praktiken, varför skall jag då engagera mig i organisationer/klubbar/gillen som handlar om asexualitet? Varför då vara aktiv i Gaia-tråden "Ask the Asexuals"? Varför gå på Asexuell-träffar?
Varför kallar jag mig asexuell?

Det skall jag tala om för er!

Jag anser att det ibland kan vara viktigt att kämpa för att etablera ett begrepp. Idag är det för många svårt att tänka sig en person (över 18 år) som inte vill ha sex. Alls. Det blir en omöjlighet. En omöjlighet som förvirrar. Högstadieelever som har sexualkunskap och hela tiden får höra "NÄR ni har sex så..." och inte "OM ni har sex så..." De får en uppmålad bild av sexet som ett måste, som något som finns i varje frisk vuxen individs liv. Ett äktenskap är uppbyggt av sexuell attraktion. Har du inte sex kan du heller inte älska. För vissa högstadieelever känns budskapet främmande och obekvämt. "Jag vill nog inte ha sex... kommer jag aldrig vara lycklig då?" "Jag som trodde att jag var kär, men jag vill inte ha sex." Tankarna snurrar in i huvudet.
"Du växer in i det!" säger någon vuxen. Man mognar och blir en sexuell individ. Man lär sig gilla sex. Man lär sig sin plikt. Säger skolan i alla fall.

Så länge vuxna förväntas ha sex bara för att de är människor och lever i en parrelation, behövs begreppet asexualitet och kampen för att etablera det.
Så länge skolorna säger när och inte om, behövs asexuell som möjlig identitet.
Så länge en relation utan sex inte kan tas på allvar, behövs det skrikiga små röster som kräver att bli hörda.

Mikusagi