Om jag nu tänker att det inte finns några fasta kategorier, i alla fall inte några som fungerar i praktiken, varför skall jag då engagera mig i organisationer/klubbar/gillen som handlar om asexualitet? Varför då vara aktiv i Gaia-tråden "Ask the Asexuals"? Varför gå på Asexuell-träffar?
Varför kallar jag mig asexuell?
Det skall jag tala om för er!
Jag anser att det ibland kan vara viktigt att kämpa för att etablera ett begrepp. Idag är det för många svårt att tänka sig en person (över 18 år) som inte vill ha sex. Alls. Det blir en omöjlighet. En omöjlighet som förvirrar. Högstadieelever som har sexualkunskap och hela tiden får höra "NÄR ni har sex så..." och inte "OM ni har sex så..." De får en uppmålad bild av sexet som ett måste, som något som finns i varje frisk vuxen individs liv. Ett äktenskap är uppbyggt av sexuell attraktion. Har du inte sex kan du heller inte älska. För vissa högstadieelever känns budskapet främmande och obekvämt. "Jag vill nog inte ha sex... kommer jag aldrig vara lycklig då?" "Jag som trodde att jag var kär, men jag vill inte ha sex." Tankarna snurrar in i huvudet.
"Du växer in i det!" säger någon vuxen. Man mognar och blir en sexuell individ. Man lär sig gilla sex. Man lär sig sin plikt. Säger skolan i alla fall.
Så länge vuxna förväntas ha sex bara för att de är människor och lever i en parrelation, behövs begreppet asexualitet och kampen för att etablera det.
Så länge skolorna säger när och inte om, behövs asexuell som möjlig identitet.
Så länge en relation utan sex inte kan tas på allvar, behövs det skrikiga små röster som kräver att bli hörda.
Mikusagi
1 vecka sedan
7 kommentarer:
Jeg er så enig.
Naww :3
Hm... Om en person inte vill ha sex, betyder det enligt sexualitetsnormen att hen inte är kär? Det måste ju isf betyda att personen ifråga är tvungen att "bevisa" sin kärlek genom att ha sex ändå. Eller?
På ett ungefär, ja.
Alla säger också till mig vänta bara tills du träffar den rätte osv men nej det är inte så. Du är inte ensam om att vara det men det är svårt att hitta likasinnande. Tycker det kan vara jobbigt med massor av Sexuella människor runt omkring mig.
Faktum är ju dock att Asexualitet är att räkna som en dysfunktion och inte kommer kunna etablera sig som någon form av rörelse.
Vår existens som ras och individer baseras på ett par fundamentala beteenden - Mat, sex och.. Ja det är faktiskt bara mat och sex som är fundamentala.
Hur dessa två tar sig uttryck är varierande och mer, eller mindre, produktivt för en genetisk strukturs vidareutveckling, men de finns där.
Allt levande äter och allt levande fortplantar sig. Det är de enda två saker som definerar liv.
Med det sagt är det inget ovanligt att stadier av asexualitet förekommer, det gör det hos alla.
Det finns olika skäl till det, och ingen kan säga till dig att det är 'på grund av det här' som du känner så.
Vad som kan sägas är, dock, att det är temporärt och kommer antagligen gå över.
Eller inte. Men permanent asexuella människor i dag är definitivt inte många nog att det ska vara värt att starta en rörelse.
Lägg i stället energin på att titta på ditt liv, fråga dig varför. Varför känner du som du gör?
Saker som kan skapa asexualitet är klassiska tonårsrelaterade problem som osäkerhet, depression, utanförskap, ångest och liknande.
Jag säger inte ATT du lider av något av dessa,
men det kan vara mer värt att tänka på än att försöka hävda en rörelse för något som försvinner i fler fall än antalet emos som någon gång växer upp..
M.E.
Jag tycker inte att ordet "rörelse" är riktigt rätt i det här fallet. Det är inte vad jag är ute efter. Eller, det beror på hur en definierar rörelse :P
Jag förstår inte varför jag skall fundera på varför jag är asexuell. Jag skulle inte vilja ändra på det.
Skicka en kommentar