Om Gurkan

Jag har drabbats av undulat. Som jag har berättat förut så hittade mamma en grön fågel på balkongen, en fågel jag tror blev utsläppt av en ägare som inte ville ha den. Numera heter fågeln Kyuuri eller Gurkan.

Jag har bara känt en burfågel tidigare, och det var ingen undulat utan en... jag tror det var en parakit-något... jag kan inte namnen. Det var en sådan där med grå vingar, röda kinder, gult huvud och tuppkam. Den var inte alls som Gurkan.
Gurkan sitter på sin sittpinne hela dagarna. Förut bodde Gurkan i en större bur med tre olika sittpinnar, och det hände faktiskt att hen bytte pinne. Det berodde oftast på maten, som jag flyttar runt. Gurkan brukar låta gulligt och pratar gärna med mig, fast på sina egna villkor. Gurkan har ett dåligt morgonhumör.
Vi börjar förstå varandra, Gurkan och jag. Vi har blivit kompisar för ingen av oss gillar när det är hög volym på radio eller TV. Jag skulle få utskällning om jag skrek så Gurkan gör det åt mig istället, och ingen vill höra den där mistluren så då kan jag sänka volymen utan protester.
Gurkan gillar inte leksaker. Gurkan tuggar inte på någonting. Gurkan GÖR ingenting. Gurkan har en spegel i buren som hen lutar sig mot ibland när hen sover, men brukar inte direkt titta på sin spegelbild. De enda tillfällen då Gurkan klättrar på gallret är då Gurkan vill ha mat eller vatten.

Mamma säger att Gurkan är en hane. Jag säger att jag inte kan något om undulater.

Jag tror att Gurkan tycker om mig, lite. För när jag är hemma men inte i vardagsrummet (där Gurkan bor) så kan det hända att hen ropar på mig. Det tycker jag bådar gott för vår framtida relation.
Förresten, Gurkan är inte alls rädd för nyårssmällare. Det verkade inte ens som om Gurkan var medveten om att det var något som lät utanför huset. Jag blev inte förvånad, Gurkan reagerar på rätt få saker.

Gammal bild. Elsaken är inte på så det är ingen fara :)

Mikusagi