I gymnasiet tog min psykologilärare upp ett fall där 18 individer fördelade på två byar hade "drabbats" av ett "enzymfel" som gjorde att deras manliga könsorgan inte såg ut som manliga könsorgan. Därför uppfostrades dessa 18 personer som flickor. När individerna hamnade i puberteten påverkades deras könsorgan av testosteron så att man såg att individerna var biologiska män. 17 av dem ändrade då sin könsidentitet till man och 16 tog på sig en manlig könsroll.
En sak jag inte tänkte på då, när läraren ställde frågor jag inte alls kunde svara på, var att de 18 individerna själva såg sina manliga könsorgan och genast associerade det till hur andra personer med manliga könsorgan agerade i samhället. Även om de var uppfostrade som flickor så visste de vad som förväntades av pojkar/män. Formandet av en person upphör inte efter uppfostrandet, utan är ett ständigt pågående skeende.
Anledningen att jag kom och tänka på det nu är att jag läser Connells Masculinities och att det exemplet förekom där. Nu skall jag läsa vad Connell har att säga om fallet.
Mikusagi
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar