Jag ser SVTs nya serie Inte värre än andra, där en journalist försöker göra en dokumentär om en döv familj. Imorgon sänds det fjärde avsnittet, och bilderna ovan är från det tredje (som jag såg på SVT Play - gör det ni också! De är bara 30 minuter långa).
Jag tycker att det här är en väldigt bra beskrivning av ljud. För mig innebär tystnad typ att jag kan andas, och ljud innebär stress och att jag mår fysiskt dåligt. Jag skulle verkligen vilja uttrycka det som att ljud är något jag
utsätts för. Jag kan blunda med ögonen men inte med öronen. Hörselkåpor och öronproppar ger inte ett fullgott skydd, nästan tvärtom (de tar bort brus och brummande men då blir det lättare att höra musik och röster - medan jag tycker att det inte är lika jobbigt med just buller).
Bloggen får för få kommentarer! Skriv om era ljudupplevelser eller vad ni tycker om serien eller skriv något annat!
Mikusagi.
Läs även andra bloggares åsikter om asperger, autism, Inte värre än andra, hörsel, hörande, döva.
1 kommentar:
Visst är det så att tystnaden är underskattad, just nu är den precis vad jag behöver.
När livet gör tvärvändningar och man inte hittar ut, då är lugnet ensamheten och tystnaden läkande.
Jag har hittat min ventil, jag kallar bloggen för min känslomässiga sopkorg.
Ha det så gott. Mvh Linda
Skicka en kommentar