Pages

05 februari, 2013

Melodifestivalen 2013 deltävling 1

Tjao! Jag tänkte först att jag skulle sluta med Melodifestival-sammanfattningar pga tråk, men: 1. Mamma gillar dem. 2. Några år senare så tycker jag faktiskt om att gå tillbaka och läsa dem eftersom jag har glömt.
Nu tänker jag försöka beskriva vad jag såg och hörde, istället för att bara skriva vad jag tyckte. Jag tänker även lägga upp bilder men det dröjer lite innan det finns bilder till alla bidrag.
Alla som inte tycker om det här kan ju bara scrolla förbi och läsa något annat i min blogg istället.

David Lindgren - Skyline
En ensam kille lyckas låta och se ut som ett pojkband, kanske för att det är flera andra killar på scenen och dansar pojkbandsaktigt tillsammans med David Lindgren. Obs! Jag gillar pojkband! Jag gillade att det var manliga dansare, eftersom det allt för ofta fylls ut med snygga kvinnor när män uppträder, bara för att publikmännen skall få något gött att vila ögonen på.
I dansen ingick handrörelser som kan ses som fåniga men jag stordiggar dem pga takes me back to 90-talet.

Cookies N Beans - Burning flags
Tre kvinnor stod och sjöng en helt vanlig låt och såg helt vanliga ut och det hände inget speciellt alls.
Jag antecknade att jag förmodligen hade gillat den här låten om den var på svenska, melodin försvann för mig nu. Cookies N Beans är rätt färglösa. Låten har en stark titel, men själva låttexten förstår jag inte alls. Flaggbränning innebär att man avsiktligt sätter eld på en flagga, ofta en nationslagga, ibland för att visa missnöje med landets politiker. Den hade kunnat handla om det här. Det gjorde den inte. Jag tycker att det här är falsk marknadsföring faktiskt. Jag tror att den handlar om att vara kär i någon... som inte är kär tillbaka? Jag vet inte, något helt vanligt i alla fall.

Jay-Jay Johanson - Paris
En snubbe står i svarta killar och sjunger en seriös, långsam och deppig låt om att gå runt på gatorna i Paris och sakna en tjej. Jag upplevde den som väldigt repetativ, särskilt som jag bara hörde de textrader som förekom flera gånger, övriga tyckte jag att artisten sluddrade sig igenom. Det är lite typiskt mig, jag har svårt att höra text i sång så det är väldigt viktigt med artikulation.

Mary N'diaye - Gosa
Fantastisk! Här kommer en artist in med snygg frisyr och snygga byxor och typ påminner om Janelle Monáe och kör schyssta moves och framför en text som jag kan tolka/använda som en hyllning av gosande (men det skall tydligen vara en dans). Väldigt charmig och uttrycksfull och jag blev kär ca direkt.




Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora
Den här låten lät typiskt Eric Gadd. Alltså, tänk er de låtar ni har hört med Eric Gadd och ta bort lite av hitfaktorn så har ni Vi kommer aldrig att förlora. Om det här hade varit en artist jag inte kände till sedan tidigare så hade jag tyckt att låten var rätt bra, men jag vet att Gadd kan mycket bättre än så här. Skicka inte in dina måndagsexemplar till Melodifestivalen!
På scenen hände inte så mycket mer än att Eric Gadd var Eric Gadd, och låten var också bara Eric Gadd en helt vanlig arbetsdag.

YOHIO - Heartbreak Hotel
Det kommer knappast som en överraskning att jag gillar byxorna, håret, jackan, handskarna osv. Jag kände till YOHIO sedan tidigare och har tänkt att jag skall kolla upp några av artistens låtar, men det blev inte så att jag gjorde det innan Melodifestivalen. Jag blev förvånad när jag under presentationen hörde frasen "visual kei" uttalas i svensk television för första gången. Det är en genre jag har känt till i många år men som liksom har existerat någonstans i en egen värld utan att de stora svenska medierna vet något. Jag är inget stort fan av visual kei även om jag gillar konceptet och lyssnar på låtar och googlar bilder ibland.
Men YOHIO är jättesöt och låten var helt okej och jag blev lite kär och jag gillar det här.


Anna Järvinen - Porslin
Egentligen är den här låten bra, men jag känner inte för tragiska låtar om svek, bråk och uppbrott. Jag vill ha lite festival!
Anna Järvinen stod på scenen i en grå klänning och var ledsen.

Michael Feiner & Caisa - We're Still Kids
Den här gav mig typ inget intryck alls.



För er som vill se mer visual kei, här är några band: Gazette, exist trace, Versailles.

Inga kommentarer: