"Fråga när du inte förstår!" står det flera gånger i utvecklingssamtalpapperna från högstadiet. Förutom att jag alltid blev ombedd att specificera vad jag inte förstod, så fanns det en till anledning till att jag drog mig från att fråga; hånet som kunde komma som svar. Jag hade sett mina klasskamrater utsättas för det. Så här typ:
Elev: Vad betyder pferd?
Lärare: Vet du inte det? Jamen det har vi ju lärt oss.
Vad är det för slags svar? D: Hur tänker lärare när det svarar så? Jag skall aldrig, never svara så. Hoppas jag. Alltså, elever skall inte behöva vara uppslagsverk som smidigt och lätt kan gräva fram all information de någonsin har matat in, på fem sekunder. Det borde också vara okej att liksom ha råkat missa det, när "vi" lärde oss. Alla kan inte vara helfokuserade hela tiden.
Andra lärare svarade "Men det var ju på provet förra veckan"
och ja, jag kanske fick poäng på den frågan men hallå, jag kommer inte ihåg det just nu. Det har fallit ur och du skall hjälpa mig att få det att stanna kvar, och det inte genom att få mig att känna mig osäker i klassrummet.
Så här borde det vara:
Elev: Vad betyder "pferd"?
Lärare: Häst.
Eller möjligtvis så kan läraren hjälpa eleven att komma fram till det själv, men inte genom att fråga "Vet du inte det?", "Varför vet du inte?", "Lyssnade du inte förut?".
Hej högstadieaggressioner som måste ut någon gång. Typ nu. Nu är de ute. Så, skönt.
Mikusagi
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Bra skrivet! Jag känner igen mig faktiskt, men jag frågar ändå, sådetså. Nästa gång någon lärare dumförklarar mig så tänker jag svara något i stil med: "Din uppgift som lärare är att lära mig saker och svara på mina frågor, inte att dumförklara mig. Om om du tycker att jag är dum så kan du ju få tycka det, men håll det för dig själv för det ingår inte i ditt jobb att säga det till mig."
Precis! You go, farbror!
Skicka en kommentar