Idag lyssnade jag på P3 Dokumentär - Almstriden* från det att jag gick ut ur min port och tills jag lämnade in tentan i genusvetenskapens fack. Märkligt var det att direkt när jag kom ut få höra unga människor som skrek av både rädsla och ilska. För det är så det börjar. Efter att en reporter har frågat en demonstrant hur länge de skall sitta kvar så kommer klipp med arga folkgrupper och röster som skriker av smärta/rädsla, och en reporter säger "Det här är det otäckaste jag har sett" och Johannes Brost säger "Jag såg blodet trängde ut genom byxorna" följt av Helen Grate som säger "Det var ett ben som var helt av i underarmen". Förväntningarna och spänningen byggs upp tillsammans med min vetgirighet. Jag lyssnar med all min koncentration. Det här vill jag inte missa.
Programmet börjar sedan att ge lyssnaren en bild av tiden då striden utspelade sig. De gamla demonstranterna får berätta om sina kläder och deras relation till staden och träden. Med andra ord är det ett välplanerat program, P3 Dokumentär kan sina grejer.
Det var en lustig känsla att sitta på bussen och titta på alla höstgula träd och samtidigt höra politiker tala respektlöst om almarna, att se de vackra träden och höra en motorsåg sätta igång. Följt av ett vrål från gruppen av demonstranter. Rysningar.
Kampen om almarna handlar inte bara om en träddunge. Almarna blir droppen som får bägaren att rinna över i en stad som under två decennier täckts av byggdamm, rivningsraseri och betongdamm. Träden blir en symbol för demokrati och medborgarrätt.
P3 Dokumentär
Almarna i Kungsträdgården var en gång hotade, de skulle sågas ned för att ge utrymme till en tunnelbaneuppgång. Det upprörde många människor, allt från ungdomar som brukade träffas där för att umgås till gamla tanter som njöt av träden på väg till och från jobbet. Och så Evert Taube. Det var främst ungdomar som satte sig i armkrok runt träden medan tanterna kom med bullar.
Efter att de norrländska arbetarna (vilken stockholmare vill ställa upp på ett sådant uppdrag?) har börjat såga i träden bryter tumult ut. Folk lyckas bryta ned avspärrningarna, ett högt plank, och de rusar fram till skogshuggarna och poliserna rusar efter.
Stockholmarna valde att sätta ned foten mot politikernas övergrepp på deras hem, och krävde att få inflytande över vad som händer i den stad som de faktiskt bor i. För det är ju egentligen invånarna som skall ha användning av staden, deras åsikt måste vara av största vikt.
Allt som hände kring det hela prövade demokratin, både i fackförbundet Metallettan vars ledning går ut och tar avstånd för förhindrandet av verkställandet av en genom demokratisk process fattat beslut - utan att höra med medlemmarna först - och politikerna som inte lyssnar på folkets vilja. Socialdemokraterna röstade för att få bort armarna efter att ha fått in en protestlista med 7000 namn. Trots att det fanns alternativ. Media får kritik för att ha rapporterat för mycket, för ofta, för snabbt om almstriden då det ledde till att fler fick upp ögonen för de hotade almarna och valde att ansluta sig på något vis till demonstranterna. Hur skall demokrati fungera egentligen?
Mest fascinerad blev jag över organisationen. Det fanns en telefonkedja som gick ut på att när almfällningen är på gång att börja så ringer en person sex personer som ringer sex personer som ringer sex personer och så vidare. Alternativ stad har spioner utplacerade och en hustru till en polis skvallrar till aktivisterna.
Det var ett på många sätt spännande, fascinerande, mysigt och otäckt program som jag rekommenderar er att lyssna på. Jag har sökt till en mängd kvarts- och halvfartskurser som går i vår men hoppas allra mest på att komma in på Folkrörelserna, välfärden och demokrati. För det är ju sådant här jag är intresserad av.
Hoppas hoppas! *håller tummarna*
Mikusagi
*hitta den på poddradio/MP3
Läs även andra bloggares åsikter om almstriden, demokrati, kungsträdgården, trädkramare, demonstration, demonstrationer, folkrörelser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar