Michael Jackson

Jag är inte bättre än huvudströmmen, jag började lyssna mer på Michael Jackson efter att hen dött. Jag har upptäckt att hen var bättre än jag trodde. Eller, bra på fler sätt. Det är inte bara schyst musik utan också rätt djupa budskap. Ja, jag vet, det är typ MJ-spam nu efter hens död och liksom SKALL MIKU OCKSÅ BÖRJA NU? Jag vill försvara mig med att jag liksom inte har lyssnat på Michael Jackson förut, inte så mycket i alla fall. Väntanusåhärvareva

Michael Jackson var från början någon som jag kände till tack vare en affisch på fritids och att medlemmarna i Cleopatra sade att hen var deras idol. KP påstod att Michael Jackson kanske var världens mest berömda då levande människa - den person flest människor kände till. Ja, en läsare frågade till vem som var kändast och Kamratposten svarade att det förmodligen var Jesus eller om en skall tänka på de som fortfarande levde så var det Jackson. Senare fick jag också veta att Michael Jackson hade varit svart men opererat om sig till vit. Det hade jag lite svårt att tro på, att hen hade opererat sig till vit, men det fanns ju bildbevis på att hen hade varit svart och tydligen var hen vit nu. Jag funderade då och då på hur de operationerna gick till, hur många de var och hur lång tid det tog. Var hen vit överallt eller bara där det syntes? Kanske var som en solbränna fast tvärtom. Jag köpte nog förklaringen att det var en hudsjukdom samma dag som jag först hörde den.

När jag i sexan eller sjuan kände att Voxpop, ZTV och MTV inte räckte till som källor för att leta upp musik att lyssna på - att det fanns något annat, något bättre - så satte jag mig framför skåpet som mina föräldrars LP-skivor står i och började leta. Jag orkade inte lyssna på all musik så jag tog fram de skivor som såg intressanta ut. En skiva var Michael Jacksons Thriller. Jag spelade in två låtar* - varav ena var Wanna Be Startin' Somethin' - på ett kassettband där jag redan hade spelat in andra låtar från samma tidsperiod men med andra artister. Jag kände att 70-talet**, det var grejen. Jag ritade peace-märken i mina häften och flowerpower var mitt nya slagord (tidigare hade det varit girlpower). Jag gjorde ett blommigt fodral till mitt 70-talsband med hjälp av MS Paint och jag kände mig så alternativ som hade sådan musik i min freestyle som de andra i klassen inte lyssnade på. Jag blev faktiskt upprörd när Heaven Is A Place On Earth plötsligt hamnade på någon skiva typ Absolute Music 503, det var ju min alternativa musik! Nu spelades den plötsligt på idrotten!

Den där Michael Jackson-skivan orkade jag leta fram typ en gång till, sedan lyssnade jag inte mer på den och jag hade bara de där låtarna på mitt kassettband som jag också slutade lyssna på efter ett tag. Sedan dess har MJ någon gång flimrat förbi på TV:n och visst har jag sett zombievideon men bara en sådan sak som att det var Pernilla och Benjamin Wahlgren som introducerade låtarna I Want You Back och Blame It On The Boogie för mig säger väl att min Jackson-kunskap var (är) rätt låg. Fast jag kände faktiskt till Jackson 5!

Tack vare sorgen som spreds världen över så knuffades jag in i MJ-musiken om och om igen, det var lite svårt att undvika den. Jag försökte inte ens, men min hjärna brukar vara duktig på att koncentrera sig på annat och därför missa låtar när de spelas på radio eller TV. Det hände nog ibland men eftersom Michael Jackson var överallt så lyckades hen komma fram till mitt medvetande.

I en låst blogg fick jag höra denna låt:



och denna, men den hade jag hört förut (men den blev bortfiltrerad av min hjärna):



och efter att ha lyssnat på musiken, tittat på dokumentärer och läst krönikor och dagboks-/blogginlägg har jag förstått varför folk tjatar så mycket om Michael Jackson. Hen var ju en jättebra artist på många sätt och vis!


Mikusagi

Läs också: Detta

*Eller var det bara en?
**Jag visste inte att det albumet var från 82


Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson