Borta hos mina föräldrar 2

Jag är hemma hos mina föräldrar igen. Det var inte meningen, men nu är jag här. Det är så annorlunda, det är ett nytt hem. Jag hittar inte ens telefonen. Jag behövde den när jag skulle ringa efter min mobil. Som tur är hittade jag mobilen i alla fall.

Jag blev hungrig på kvällen och gick in i köket för att hälla upp en skål med flingor. Flingpaketet fanns inte ovanpå kylskåpet. Jag blev inte jätteförvånad, jag var med när mamma tog ned den därifrån. Fast var befann det sig nu? Jag letade i alla skåp. Jag tittade under bordet, på bänken, i kylen. Var kan en människa gömma ett flingpaket? Jag började leta igenom alla ställen en andra gång, samtidigt som jag hörde Gandalf dö i vardagsrummet.

På dörren till ett av skåpen satt en nattfjäril eller en mal med bara en antenn. Antennen darrade, kanske för att jag hade öppnat och stängt skåpet två gånger. Det var nog läskigt för en sådan liten varelse. På bordet såg jag en bomb. En äkta Mario-bomb. Av stearin. Orkidéer, bomber och choklad är vad chefer får när de fyller 50. Eller någon miljon säkert, om de jobbar inom ett tacksamt yrke som inte handlar om att ta hand om människor.

Jag hittade flingorna, de hade hällts ur flingpaketet ned i en Tupperware-burk. Telefonen är fortfarande ett mysterium.


Mikusagi