Upptäcksfärd

Igår startade jag en tvättmaskin och gick sedan ut för att gå till Överskottsbolaget och köpa diskhandskar och toalettborste. Klockan var nästan 21 och ÖB hade varit stängt i flera timmar. Jag var redan ute, och det fanns inte så mycket att göra medan tvättmaskinen var igång (förutom städa och diska, men palla?) så jag tog tillfället i akt att upptäcka området där jag bor. Jag har aldrig varit någon annanstans förutom vid min port, stationen, Coop och Överskottsbolaget. Kan det finnas så mycket mer? Det verkar mest vara bilväg.

Jag gav mig ut, och jag hittade... mycket. Jag hittade en fågel som satt på en gren och blev skrämd när jag gick förbi. Jag hittade en snigel. Jag hittade en bäck. Jag hittade en sjö, eller var det ett träsk? Same shit, different name. Sedan tog vägen slut. Eller, bilvägen fortsatte, men inte trottoaren. Igen! Varför tar trottoarer slut? Är det inte meningen att vi skall kunna ta oss fram till fots? Jag åkte en busshållplats för långt en gång och skulle gå tillbaka, det var inte så långt, hade inte tagit mer än fem minuter om jag hade kunnat gå längs vägen men där var det ingen trottoar. Är fotgängare inte önskade i Sverige?

När trottoaren tog slut vände jag om och gick tillbaka. På min högra sida fanns en skog. Hur kommer jag in i den? Var är stigen? Jag hittade en stig till slut. Den var det nog inte många som hade gått på, för det var rejält med växtlighet runt omkring. Jag stampade hårt där jag gick för att skrämma bort eventuella huggormar. Det rasslade i buskarna. Flera gånger. Sedan märkte jag att längre fram var det brännässlor längs stigen. Nej då vill jag inte gå längre in, skogsklädd är jag inte och ingen vet var jag är. Så jag gick ut igen och fortsatte att gå längs vägen, hemmåt. Tills jag såg skylten igen. Jag hade sett den när jag gick åt motsatt håll. Den pekade åt höger och påstod att där fanns Handens järnsmidesmuseum (och butik!), så jag bestämde mig för att kolla in det. Jag svängde vid en avfart och höll mig på vänster sida, eftersom höger trottoar inte verkade leda till något annat än en sophög och ett övergivet skjul. Till slut kom jag till en gård, och ett sådant där hus med gräs på taket. Det var tydligen museet. Öppet söndagar 12-15, och öppet de flesta andra dagar men det är bäst om ni ringer för om ni vill vara säkra. Inträde 20 kronor. Jag gick vidare, jag tänkte att det går kanske att runda gården och komma hem på det sättet så behöver jag inte gå tillbaka.

Jag hörde en get, trodde jag. Jag försökte följa bräkandet men jag kunde inte avgöra varifrån det kom. Kanske från ett av husen på gården. Så det finns getter i Handen? Det är inte säkert att det var en get, för sedan sade den "Nej" och det brukar inte getter säga.

Jag fortsatte hem, och funderade lite på järnsmidesmuseet. Jag vill nog inte gå dit. Jag föreställde mig att det var en ensam person som hade hand om det, som skulle välkomna mig och mitt sällskap och sedan stolt visa oss runt. Visa oss sina tre utställningsföremål som hen har gjort själv. Sedan blir det fika, kaffe spetsat med arsenik. Sedan blir vi seriemördade och våra benknotor mals ned för att blandas med järnet. Vi kommer aldrig hem igen. Jag rös.

Väl hemma lagade jag mat och sedan gick jag och lade mig alldeles för sent.


Mikusagi