Skrivande

Jag kan skriva, har jag hört. Folk säger det då och då. Jag har tydligen en talan. Som miljontals andra människor kan jag skriva, bra. Tyvärr finns sällan orken. Eller så är det spärrar som hindrar.

Oj vilka texter ni skulle få läsa om jag ville öppna mig mer! Om jag inte oroade mig för vad folk skulle tycka, eller för att trampa folk på tårna. Det borde vara helt okej att halshugga någon i bloggen så länge personen inte är nämnd vid namn. Men nej. Folk gör mig illa och jag tillåter mig inte att skriva om det, fastän jag behöver det. Inte ens så där fem år senare, som ett avslut. Egentligen tror jag att personerna är för tjockskallade för att fatta att det är just dem jag halshugger. Fast jag kan inte vara säker. Jag vill inte göra illa någon. Eller jo, det är klart att jag vill. Jag vill dra i deras hår och trycka ned dem i gyttja och skrämma dem rejält, när ilskan far genom blodomloppet som värst. Fast jag vill inte egentligen, inte när känslorna har lugnat ned sig och jag funderar på vad sådana handlingar skulle innebära.

Jag är snäll, faktiskt. Att göra illa någon, det är inte riktigt min grej. Jag tar få risker. Så min blogg mesar vidare.

De flesta skulle nog skriva bättre texter om de inte hade några hämningar, det är inte konstigt.

Det är lite irriterande när jag vill skriva om ett intressant ämne utifrån mina egna upplevelser, och jag inte tillåter mig själv det.


Mikusagi