Igår hade jag på mig kjol utan att känna mig utklädd. Inte mer utklädd än vanligt.
Jag känner mig sårbar i kjol. Jag skulle aldrig vilja ha en på mig i ett sammanhang där jag känner mig otrygg. Kjolen gör mig naken, handikappad och utsatt. Jag kan inte låta bli att se på kjolen som ett av det yttersta bevisen på patriarkatet.
I kjol syns du mer, du blir liksom satt på display och alla andra får titta och döma. I kjol är det svårare att värja sig från klåfingriga händer, för att inte tala om hur mycket kjolen underlättar en eventuell våldtäkt. I kjol är du mindre rörlig.
Femme-inismen gör kjolen till ett vapen. En intressant och lockande syn, vilket jag har uttryckt förut. Fast jag fortsätter gärna att hålla mig till mina jeans.
Mikusagi
Läs även andra bloggares åsikter om femme, femme-inism, kjol, feminism, kön, patriarkat
1 vecka sedan
1 kommentar:
Kan till viss del instämma, men ibland kan jag känna mig tvärtom också. I en lång yllekjol, riktigt ordentligt ylle, nästan vadmal, kan jag känna mig urstark. Som husfruarna på vikingatid och medeltid som hade husets nycklar och bestämde över smärre byar. Dessutom är det mycket varmare än jeans. Tre meter ylletyg kring benen, då blir det varmt!
Skicka en kommentar