Jag såg ett program om en pianospelande katt. Varför den spelade var inte helt klart. Var det för att skapa musik? För att härma människorna? För att få uppmärksamhet?
En forskare undersökte inspelningar av kattens pianospelning och mattens röst. De tangenter katten spelade på hade samma frekvens som mattes röst.
Tänk om människor också kan känna igen frekvenser... det kanske kan förklara varför jag mår dåligt av att lyssna på Kent. Deras musik har samma frekvens som något annat obehagligt, kanske någons röst. Jag tycker inte att Kents musik är dålig, men jag mår dåligt av den.
Mikusagi
Läs även andra bloggares åsikter om katter, piano, forskning, musik, ljudfrekvenser, frekvens, Kent
‘Eriks röst får inte försvinna’. Om en superhjälte i svartvitt som får färg
-
Biografin över homopionjären Eric Thorsell som kom 1981 har fått stor
betydelse. För en tid sedan drogs ett projekt igång med målet att biografin
ska ges u...
3 veckor sedan
1 kommentar:
Ja, jag mår också dåligt av att lyssna på Kent.
Skicka en kommentar