Jag såg ett program om en pianospelande katt. Varför den spelade var inte helt klart. Var det för att skapa musik? För att härma människorna? För att få uppmärksamhet?
En forskare undersökte inspelningar av kattens pianospelning och mattens röst. De tangenter katten spelade på hade samma frekvens som mattes röst.
Tänk om människor också kan känna igen frekvenser... det kanske kan förklara varför jag mår dåligt av att lyssna på Kent. Deras musik har samma frekvens som något annat obehagligt, kanske någons röst. Jag tycker inte att Kents musik är dålig, men jag mår dåligt av den.
Mikusagi
Läs även andra bloggares åsikter om katter, piano, forskning, musik, ljudfrekvenser, frekvens, Kent
En musikalisk valp, Jan Hammarlunds memoarer
-
Jan Hammarlund, viskompositör och proggmusiker, med ett stort engagemang i
den svenska gayrörelsen liksom i andra kamper. Förra året kom hans
memoarer, En ...
4 veckor sedan
1 kommentar:
Ja, jag mår också dåligt av att lyssna på Kent.
Skicka en kommentar