Extal

Idag var den stora dagen, dagen för examenstal. Jag hade bestämt kläder för länge sedan, för att slippa oroa mig över det. Min utstyrsel skulle vara något som jag trivs i så jag kan slappna av, och som passar ämnet, tillfället och publiken. Jag valde svarta jeans och en t-shirt med tryck. Jag tvättade jeansen igår, och hängde dem på torksträcket. Föga visste jag att det tar hundra år för jeans att torka, jag brukar använda torkskåp. Imorse skulle jag ta på mig dem strax innan jag skulle gå, då var de våta. Jag höll huvudet kallt, jag spred ut dem över vardagsrumsgolvet och började blåsa på dem med hårfönen. Hårfönen i ena handen, andra handen hade jag i byrålådor letandes efter min tröja. Utan napp. Jag bestämde mig för att jeansen var klara, jag drog på mig dem fastän de fortfarande var lite fuktiga. Jag fortsatte att leta efter tröjan, men gav upp efter en stund. Istället tog jag en grön. En helgrön. Jag kände mig tom, jag måste ju ha något till! Jag kom plötsligt på att jag har fått en slips - dogtag för förra årets Pride - av Rikkie. Det gröna strasset är ju i samma färg som min tröja. Själva slipsen är nästan svart, mina jeans påstår vissa är grå... så det kan ju fungera!

Jag kände mig trygg i min utstyrsel och jag var i salen lite innan 08:30 (vi hade bestämt att vi skulle träffas 08:30, men själva examen började 10:00) så jag började köra mitt tal när jag var ensam i salen. Carin och Marie-Therese kom in under tiden.

Jag var talare nummer fem, strax före första rasten. Det gick bra, jag behövde bara titta på min stödlapp en enda gång. Jag blev godkänd. Jag är nöjd.

Ett tag såg det ut att bli en katastrof, mina jeans var våta och jag höll på att bli scen. Dagen innan hade jag bara övat på talet en gång. Det blev bra. Jag stod så klart mer stelt än jag gjort under övningarna, mitt tal var också mer avslappnat, men för hackigt blev det inte.

Alltså, det blev bra. Det blev det.


Mikusagi