Jag tittade på Den Olympiska studion och Olssons studio, och blev lite besviken. Var är mina snyfthistorier om fattiga som äntligen får lite pengar till sina familjer? Om kämparna som var helt onaturligt starka? De som höll på att förlora men sedan plötsligt kom på en medaljplats? Var är slowmotionbilderna och stämningsmusiken?
Hur skall jag kunna uppskatta sport om ni inte berättar på ett fängslande sätt?
I Olssons studio var Mona Sahlin (och Lisa Miskovski) gäst. Det var positivt i alla fall, för jag gillar Mona. Jag känner mig så trygg när jag hör Monas röst (och ja, det är helt sjukt). Så det blev myspys. (Egentligen känner jag mig nog trygg med Mona för att Mona liknar min mamma)
Mikusagi
3 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar