Mamma tycker att det är ett under att jag och Arla har hittat varandra (inte så starkt uttryck, men jag kan inget ord för ett mini-under, och mamma beskrev det aldrig med ord utan sade mer "Hur har du hittat honom*?"), för vi är så lika.
Hur då lika? Jo, jag tänkte nämna ett par punkter.
Social kompetens, varken jag eller Arla är särskilt bra på att hantera människor om vi inte är förberedda på att träffa dem.
Ord, vi gillar att förvränga ord, associera och starta ordlekar mitt i en konversation.
Bokstäver, vi föredrar att uttrycka oss i text (men vill inte hålla oss till det mediet i alla situationer, alla tidpunkter). Vad vore vår vänskap utan chatt?
Språk är båda intresserade av. Visst, Arla är tio gånger bättre än jag på språk men nu handlar det om intresse, inte om färdigheter.
Miljö, vi är båda miljövänner så klart.
Handla, både jag och Arla suger på att handla. Vi kan inte alltid spontanköpa glass, eftersom det är så obehagligt att gå i butiker + möta kassapersonal. Vilket hjälper oss i vår strävan efter att bli än mer miljövänliga.
Kön, könsneutrala pronomen använder vi båda (och resonerar om var, hur, när och varför, för att hitta den ultimata "lösningen") och så strävar vi efter att se och problematisera. Vi är newbies, hai.
Fast vi är ju så klart olika varandra också. Typ jag gillar inte nakna kroppar t.ex.
Jag undrar om Arla har sådana telefonproblem som jag har...
Mikusagi
* Mamma använder inte könsneutrala pronomen.
Intersex Day of Solidarity (IDS)
-
Bildtolkning: Ett svartvitt foto från sidan på en person som sitter.
Klänningen som går ner till marken täckta av löv. Personens blick är inte
riktad mot k...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Jag tror att dina telefonproblem är större än mina. Det jag klarar av minst är att ha samtal om allt och ingenting på telefon. Det går utmärkt IRL och via text, men på telefon är det obehagligt.
Men även att ringa är jobbigt. Mindre jobbigt om det är till en jag inte har någon relation till.
Skicka en kommentar