Gayrörelsen möts ofta av samma motstånd som feminister: Nu får ni väl sluta tjata och vara lite nöjda med allt ni fått. Tänk om ni bott i Afghanistan! Då skulle ni nog vara tacksamma för det ni har nu!
Så skriver Mats Strandbarg i Aftonbladet Söndag (men vad är det för tidningar jag läser egentligen?).
Straffarbete för homosexuella handlingar har vi avskaffat för länge sedan, sjukdomsstämpeln är borta och så finns möjligheten att registrera sitt partnerskap.
Det är ju bra, att vi inte blir straffade eller sedda som sjuka, men det räcker inte. Vi icke-heteros borde också få vara jämlikar med heterosexuella. Vi borde inte bli osynliggjorda. Vi vägrar bli osynliggjorda!
Jag tog ett nummer av QX igår. Redaktören, tror jag (jag hittar varken namn eller titel, men det brukar vara samma ansikte som skriver ledare i varje nummer), skriver om första gången hen "kom ut för hela Stockholm", alltså gick i stolthetsparaden. Det var 1994.
Jag vågade knappt titta. Jag tittade mest ner i gatan. Och rakt in i tyget som jag hade en decimeter från näsan.
Men efteråt var vi så stolta.
/.../
Jag minns att jag tänkte "Oj, finns det moderater som är gay" när de kom gående i paraden.
En gullig ledare, krönika, spalt eller vad det nu är. Ni borde ta en tidning och läsa. Jag var inte med i gaysvängarna 1994, för jag var bara sex år gammal. Jag kan inte rapportera om det. Det är vad vi har gamlingarna till.
Mian Lodalen, vars namn dyker upp överallt tycker jag, skriver om bemötanden hen upplevt och kommenterar
Rätt ofta inbillar jag mig att kampen är över, att vi är i mål, att hela världen är cool och queer och varje gång jag blir varse att så inte är fallet så blir jag faktiskt lika överraskad.
Jag har också blivit överraskad ett antal gånger. Fast nu var det ett tag sedan. Kanske för att jag alltid påminner mig själv, och blir påmind, om heteronormen, om fördomar och om hotbilden. När jag står utan för RFSLs port skyndar jag mig att slå koden för jag vill inte bli yxmördad. När det är dags för parad håller jag utkik efter möjliga våldsverkare. Annars upplever jag inte någon stark hotbild, det är värre i andra länder.
Heteronormen har sina klor djupt inborrade i vårat samhälle, därför behövs Pride.
Läs också: Varför finns gaygalan?
Mikusagi
3 kommentarer:
Förra året under Pride satt jag i t-banan. Två tjejer hånglade mitt emot mig i vagnen. Plötsligt slutade de och en av dom SKREK: ""Blir du kåt nu jävla heterogubbe!". Så kan det också se ut. Det finns onda HBT personer som förtrycker oss hetero.
Ett gott råd vore att inte ta efter feminister som sprider elakheter.
Hur fan kan du få det till förtryck?
Wikipedia says:
Förtryck är tillstånd där en starkare part orättvist utövar sin makt på en svagare part.
Var det kyssande paret en starkare part? Hade de någon makt?
Fritt fram att tolka situationen.
Skicka en kommentar