Allt går med lite vilja och vaseline

Imorgon skall vi hålla våra första tal (bakgrundsfakta: jag har nyss börjat en sommarkurs i retorik). Temat är "Hur jag kom i kontakt med retoriken" och talet skall vara tre minuter långt. I mitt tal tar jag upp min sämsta och min bästa redovisning. Det känns självutlämnande och lite jobbigt faktiskt. Från början tänkte jag prata om att jag ville använda retoriken i mitt framtida jobb (lärare) men det kändes inte som att jag riktigt lyckades hålla mig till temat och inte hade jag någon klar tes heller. Så det blev ett tal om när och varför jag bestämde mig för att läsa retorik, vilket har att göra med de två redovisningarna jag tar upp. Efter min sämsta bestämde jag mig för att bli bättre och efter mitt bästa upptäckte jag att jag hade blivit det, och då ville jag bli ännu bättre.

Som ni kanske förstår var den sämsta redovisningen pinsam, och det är väl inte så där 100% roligt att berätta om. Eller, jag är mest orolig för att det skall bli en snyfthistoria, att publiken skall se förbi min positiva vändning och min tes och istället bara se det där jobbiga i början av talet.

Så kommer det nog inte vara, redan under responsövningarna i fredags så uppfattade mina kamrater att jag "växte" mot slutet och nu har jag tagit deras kritik och gjort mitt tal bättre. Slutpoängen har dessutom blivit lättare att förstå. Så det borde gå bra. Det borde faktiskt det.

Fast det känns ändå läskigt.

Mikusagi

PS. Min tes står i rubriken