Jag åker buss och ser hur grönt det är. Grönt som i en Astrid Lindgren-film, kanske som i Körsbärsdalen eller som i Lönneberga om sommaren. Eller grönt som i Mattisskogen om våren. Jag tänker att jag måste ut, ut med kameran och föreviga allt det gröna. Allt det vackra. Sommaren är kort. Livet är kort. Samtidigt har jag säkert 10-15 sidor kvar som måste skrivas om jag vill ha fyrtiofem godkända poäng. Väskor som ligger utspridda och måste sorteras och ordnas. Pärlor som jag råkat stöka till när jag försökte plocka ut de röda. Jag undrar om jag lyckades plocka upp alla från golvet... Golvet ja, där ligger pärlplattor, klister, salva, glatta papper, gosedjur och kläder.
Hur mycket jag än tänker på mina tentor, omtentor och restuppgifter är det fortfarande grönt utanför bussfönstret.
Nu är det sommar.
Mikusagi
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Jag tycker att du ska gå ut i det gröna. Det får nog resten att kännas lite lättare att ta itu med, när du väl kommer in igen.
Lämna kameran hemma, vetja. Förevigande sker ibland bäst i minnet.
Jag kände samma sak, och det har lett till att jag har gått flera ashärliga promenader i min skog och på min äng. Kom hit så kan vi göra det tillsammans :)
Jag vill ju lära mig min nya kamera!
Skicka en kommentar