Jag minns den första delkursen i Genusvetenskap. Det känns som om det var hundra år sedan. Vi läste en bok som hette Intersektionalitet. Den var tunn, men krånglig. Jag förstod inte ordet. Jag försökte leta efter en definition i boken, men hittade ingen. Först under någon annan delkurs, kanske den tredje, förstod jag intersektionalitet.
Jag undrar om jag skulle förstå boken idag. Den hade så många akademiska begrepp att jag läste ungefär tre meningar i minuten. Ja, det var en överdrift. Det är i alla fall sant att jag inte förstod boken, och att jag fruktade nästa gång vi skulle läsa Mulinari och de los Reyes igen.
Vet ni? De är inte alltid så krångliga! De har skrivit texter som går att förstå!
Jag har letat fram boken, nu skall vi se om jag förstår den bättre idag.
Det postkoloniala tänkandet representerar ett viktigt paradigmskifte när det gäller teoretiserandet av makt och ojämlikhet utifrån koloniseringens effekter i periferin och för den rika världen.(sidan 62)
Ja, lite kanske. Fast jag undrar fortfarande vad de vill med boken Intersektionalitet, som inte ens definierar sin titel. Eller, det står vad de vill:
Vi ser därför intersektionalitet som ett alternativ till den genusvetenskap som hittills konstruerar kön utan att ta hänsyn till den ojämlikhet som grundas på föreställningar om "ras", klasstillhörighet och nationella gränser.
I den här boken vill vi vidga ramarna för analysen och öppna för en reflektion om makt och ojämlikhet, inte bara inom feminismen utan också i dialog med andra kritiska perspektiv inom vetenskapen.(sidan 7)
Jaha... men det känns som jag måste känna till begreppet först, för att förstå boken. Känner jag till begreppet vet jag redan att ta in flera faktorer i min analys. Jag tror boken är bättre lämpad för en fördjupning på området, kanske för den som vill kunna förklara sina teorier så bara akademiker förstår.
Det här är inte första gången jag klagar på hur otillgänglig en text är för omvärlden. Som den arbetarklassunge jag är har jag upplevt det som svårt att ta mig in i det som sker på högskolan. Folk berättade om några av de diskussioner de hade haft med sina föräldrar, om maktanalyser, samhällsordningar och allt annat sådant där som jag inte kände till för ett år sedan. Diskussioner jag inte förstod, än mindre skulle mina föräldrar göra det. En kan undra om diskussionerna började innan eller efter personen hade börjat med sina akademiska studier.
Arbetarklassungar kommer sällan in i den akademiska världen, det har jag läst i en studenttidning. Jag kände mig lite ensam, lite sällsam, när jag läste det. För i artikeln stod det att jag var i princip ensam mot den stora, stygga, välutbildade medelklassen. Jag hade inte alls upplevt det så förrens jag läste det. Efter ett tag glömde jag artikeln och då, då var vi alla på samma nivå igen.
(Anledningen till min resa i minnena: Herr Klokbok)
Mikusagi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar