I onsdags var det seminarium på etnologin. Uppgiften var ungefär att analysera ett berättande eller en berättelse. Ja ni vet, det den fjärde och sista delkursen handlar om är folklore. Jag arbetade med Anna-lill. Vi satt på ett kafé kvällen före och bläddrade i böcker. Jag ville absolut att vi skulle välja sagan om när tant Brun, tant Grön och tant gredelin träffade Peter och Lotta (när Prick sprang bort). Anna-lill propsade för olika folksagor. Vi bläddrade igenom tidningar också, men inget kändes helt bra.
Tills jag tog upp Kahlo.
Vi bestämde oss för att tolka Henry Ford-sjukhuset eller den flygande sängen, en av Frida Kahlos berömda målningar. Den finns att beskåda hos CGFA.
Vi lyckades förklara både varför berättaren målade den och varför den tilltalar oss, vad som gör den så intressant idag. Jag känner mig rätt nöjd.
Igår visade studentföreningen SöderS Bio filmen Frida. Jag såg den sommaren 2007 men jag såg den igen i skolan igår. Jag fick då information om att en konstlektor vid namn Eva Zetterman skall föreläsa om Kahlo nu på söndag.
Frida Kahlo – personligt lidande med tårar och blod eller ett
omdefinierat kulturarv?
Eva Zetterman, Lektor i Konst- och
bildvetenskap vid Estetisk-filosofiska fakulteten, Karlstads universitet, för
fram en annorlunda bild av Frida Kahlos konstnärskap och bildspråk.
Självporträtten, Frida Kahlos mest berömda målningar, sägs visa hennes
smärta. Eva Zetterman menar i sin avhandling om den mexikanska konstnären Frida
Kahlo att det handlar om myter om hennes liv som har lagt sig som ett
känsloraster över målningarna.
De många biografiska framställningar som
finns har blivit ett känslovältrande som skymmer rikedomen och komplexiteten i
Fridas bilder.
Eva Zetterman menar också att Frida Kahlo deltog i samtidens
statligt sanktionerade projekt med ett omskapande av den mexikanska identiteten
och i Kahlos självporträtt förenas det indianska arvet med det spanska. Element
som tårar och blod – lånade från det katolska bildspråket – kan bland annat
relateras till ett nationellt lidande. Att det skuldbelagda spanska arvet från
kolonialtiden bereddes plats i verken är unikt i jämförelse med andra
konstnärers bilder.
Det är också intressant att Frida målade sig själv med
som indian, trots att hon främst var av europeisk härkomst. ”När projektet är
att skapa en ny identitet är självporträttet ett fruktbart verktyg” säger Eva
Zetterman.
Föranmälan till info@mkc.botkyrka.se eller 08-531 850 21.
Arr: i samarbete med Mångkulturellt Centrum
Kl 14:00-16:00, Hörsalen
Mångkulturellt Centrum
Ja, allt händer i helgen. Vad skall jag göra?
Hur som helst, jag är väldigt förtjust i Frida Kahlos målningar. Jag stötte på dem via läroboken vi använde när vi läste psykologi i gymnasiet. De bilder som fanns där var De två Fridorna och Jag och min amma (som jag har för mig kallades Min amma och jag...). Först tyckte jag att bilderna var förskräckliga (och på sätt och vis tycker jag fortfarande det) men de stannade kvar i mitt minne och jag var tvungen att se mer. Jag såg mer, och nu är jag som förtrollad av hens verk.
Mikusagi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar