En glad neger bör trumma

Idag på tunnelbanan var jag inne i min bok Det går an och inte särskilt uppmärksam på min omgivning. Men så hörde jag en röst. "Vad står det? Bevara äktenskapet?"
Det var en kommentar angående en reklamskylt vars översta text löd "Bevara äktenskapet" och bredvid var det ett hjärta med en pil. Jag tänkte att det kanske var reklam för äktenskapsrådgivning. Sedan såg jag texten "MAMMA + PAPPA + BARN" och då anade jag oråd. Fast man får väl inte proklamera homofobi? Skulle SL tycka att det är okej? Jag tänkte, att det kanske var äktenskapsrådgivning ändå. Lite heteronormativt bara. Håll ihop för barnets skull!
På skylten fanns även en hemsideadress. Jag bestämde mig för att komma ihåg den, och kolla upp budskapet när jag kom hem. Äktenskap innebär inte automatiskt barn, så det måste vara något skumt med det här.

Jag fortsatte läsa i min bok samtidigt som jag funderade över reklamskylten. Jag föreställde mig själv och mina kompisar springa runt i tunnelbanor och vända på reklamskyltarna och skriva något gulligt eller kanske något argt. Jag bestämde mig för att fotografera skylten, men så kom jag på att batterierna i kameran var slut. Så jag gav upp det. Fast sedan tänkte jag, att jag kanske skulle hinna ta ett kort innan kameran dog. Jag tittade mot fönstret. Skylten var borta.

Allt kändes overkligt. Hade jag bara föreställt mig det hela? Hade jag bytt tunnelbanevagn utan att märka det? Hade någon blivit upprörd och tagit skylten?

Hemsidan existerar som ni ser. Som en kritik på önskemålen om könsneutrala äktenskap.

Det finns ett helt gäng med argument. Det första är, att det inte alls är diskriminering om man behåller nuvarande lag. Alla myndiga får gifta sig, men inte med vem som helst. "Inte med sin dotter. Inte med en annan mans fru eller med en kvinnas man. Inte med sin hund. Och inte med en person av samma kön."
Här låter som om de jämställer "sin hund" med "en person av samma kön". En hund och en människa. En hund, som inte kan föra sin talan, inte är myndig, inte på något sätt passar för ett äktenskap. En människa, en vuxen person, en man kan tala med, resonera med. En som kan svara "Ja.". Att gifta sig med en hund vore ju skadligt för hunden, om något, men att gifta sig med en vuxen individ som är frivillig, är ju blott positivt. För mig är det helt åt skyarna att jämföra dessa två fall.

Som ett annat motargument säger man att efter detta, kanske man också vill leva polyamoröst. ÅH NEJ TÄNK OM DET FINNS FLERA VUXNA INDIVIDER SOM FRIVILLIGT OCH NYKTERT VÄLJER ATT LEVA TILLSAMMANS OCH ERKÄNNER ATT DE ÄLSKAR VARANDRA! Hur skulle världen då se ut?

Sedan har vi ju klyschan. Man och kvinna är olika och kompletterar varandra. "Det som är olika ska inte benämnas lika."
Vet ni? I hela högstadiet umgicks jag nästan oavbrutet med en tjej som heter Natalia. Vi kompletterade varandra. Vi hade olika temperament, olika intressen och olika erfarenheter. Vet ni? Jag är också en tjej. Fast det kan ju argumenteras, men Stefan Gustavsson (som har skrivit argumenten) skulle nog påstå att jag är det.
"Traditionellt är äktenskapet heterosexuellt och monogamt, men enligt Stefan är en annan syn på trohet vanlig inom gaykulturen. Han citerar Andrew Sullivan, som säger att det finns större förståelse för ”behovet av extra sexuella kontakter i en relation mellan två män”. Den uppfattningen delas inte av alla homosexuella, men den är vanlig, hävdar Stefan."
Ingen vettig heterosexuell är ju okej med partnerbyte, och ännu mindre praktiserar det. Det finns ingen heterosexuell person som känner att hen skulle vilja ha någon annan sexuell kontakt en sin äkta hälft.

Jag kan inte låta bli att uppröras. Om ni inte gillar äktenskap mellan två individer av samma kön, gift er med någon av motsatt då, och var glada. Om ni är övertygade att homopar måste sakna något i sina förhållanden, låt dem göra det. Jag tror inte att en familj med 15 barn kan vara helt idyllisk, men jag kräver ingen lag för att kontrollera hur många barn folk skaffar. Jag låter bli att skaffa 15 barn. Sedan är jag glad.

Nej jag kan inte sluta här! Fastän det var ett så fint avslut!
På hemsidan har de (vilka de nu än är) svarat på frågor. En fråga, eller det är mer ett påstående, påpekar att inte alla äktenskap leder till barn. Svaret blir "Utgångspunkten kan inte vara huruvida alla äktenskap leder till barn eller inte (vuxenperspektiv), utan när ett barn blir till – hur garanteras då dess rättigheter bäst (barnperspektiv)!" fastän sidan med de sju argumenten (jag får dem bara till fem, eftersom den sista är en upprepning och är numrerad med siffran 6) har lagt tyngdpunkten bland annat på äktenskapets reproduktiva egenskaper. Svaret avslutas med "vilkas intresse ska väga tyngst – barnens eller de homosexuellas."
Det får mig osökt att tänka på adoptionsfrågan. I boken Vad är queer? (där Fanny Ambjörnsson hänvisar till Queerkids, som jag inte har läst) står det att läsa att adoptionsbyråer struntar i att behandla samkönade pars ansökningar (trots lagen) för att de kanske riskerar givarländer.
"För att inte riskera de heterosexuella adoptivföräldrarnas rättigheter låter man alltså bli att behandla de homosexuellas ansökningar." (Vad är queer? Sidan 62)
Vilkas intressen skall väga tyngst - barnens eller de heterosexuellas? Heterosexuella arbetar fram en äktenskapsform som passar dem. Påstår sedan att den är naturlig och är den som passar bäst för barnen. De barn som i framtiden kommer identifiera sig som heterosexuella och vilja leva monogamt. De kommer vilja skaffa fler barn. Flickorna kommer gulla med sina barn och pojkarna lär sina framtida barn spela fotboll. Råkar barnen vara ryssar (för att föräldrarna är det - duh!) kommer de dricka vodka varje vecka också.
Det är självklart!

Mikusagi