En annorlunda dag i annorlunda land

Jag har sett oerhört mycket idag. Det är inte klokt vad många synintryck jag har hunnit få, innan klockan ens slagit 12! Det här är en bra dag. Den får inte slösas bort.

Morgonen startade jag med en macka i handen, banan på bordet, nyheter på TV:n (SVT eller TV4... jag zappade mellan de kanalerna) och bärbar dator i knät. Jag ojjade mig för min söta pojkvän Lingonsylt och sade att nu blir jag nog snart sjuk, min hals är alldeles torr! Samtidigt så sade en röst från TV:n att svenskar är så friska så nu för tiden. Jag skrattade lite och upplyste genast Lingon om tajmingen. Sedan hörde jag från en nyhetsreporter att idrottsprofiler ville uppmana till kamp mot överviktiga barn. Det tyckte jag lät kul och jag skrattade rått. Jag skrattar sällan rått, för jag är en snäll människa egentligen. Det är viktigt att bekämpa överviktiga barn, för vi vet ju att det är alltid de feta ungarna som retas mest. I alla fall i barnböckerna. När jag gick i lågstadiet var den tjockaste tjejen den flicka man inte kunde vara med. Hon var elak som bara den. Fast bland killarna var det inte vikten som avgjorde. Nästan alla killar var elaka. Mot alla tjejer. Mer mot vissa, mindre mot andra, men alla blev utsatta någon gång.
Hur som helst målade jag upp en bild där en Kahlur jagade efter ett överviktigt barn. Det tyckte jag såg roligt ut.

Jag vill ha ett vitt parasoll. Jag tänkte att det här är dagen då jag skaffar mig det, så jag tog upp SvD ur brevlådan och gick ut. Jag gick genom Bandängen där fåren stod hemma hos gässen, och gässen inte syntes till. Det hela kändes bisarrt, men jag har inte engagerat mig nämnvärt i Bandängen de senaste tio åren så inte är det särskilt konstigt att jag inte förstår vad som händer där.
Jag gick vidare, och såg att någon hade skrivit på marken. Eller, personen hade nog sprejat genom en mall. Tre dikter hittade jag. I stil med dem man ser på marken någonstans i stan, fast dessa var inte i metall och man behövde inte gå flera meter för att läsa hela.

Nej, nu spelar vi. Jag kan berätta resten senare.

Mikusagi